Saturday, March 3, 2007

Lördagspredikan

För en tid sedan gjorde jag något som jag i dag, med perspektivets rena blick, betraktar med en viss stolthet.

Jag är en nitisk användare av Nationalencyklopedins nätupplaga, och under en av mina otaliga besök där fann jag ett språkfel i en text. Det var i artikeln som förklarar uppslagsordet psykiatri. Utan att i detalj gå in på språkfelets natur, kan jag endast konstatera att min indignation över denna brist fick mig att omedelbart skicka en e-post till NE:s redaktion för att påpeka felet. Efter ungefär två dagar fick jag svar och språkfelet var korrigerat.

I dag hände det igen. I en artikel använder man helt felaktigt ett bindestreck (-) istället för ett tankstreck (–). Ett fel som för övrigt kan skönjas överallt i vårt textsamhälle. Enkelt uttryck: bindestreck skall aldrig användas som skiljetecken mellan olika satser i en mening. I sådana fall ska man använda det längre tankstrecket.

Är det då möjligt när man läser ovanstående att dra någon slutsats över undertecknads karaktär och sinnestillstånd? Kanske skriven av en person med ett osunt kontrollbehov och en begynnande rättshaverism; av en pedantisk natur och en självgod besserwisser; en synnerligen uttråkad och rastlös person som skulle bli en god byråkrat.

Förvisso. Men kanske hellre av någon som med glädje funnit ett botemedel mot sin eviga fiende: bitterheten. Enda sättet att sluta klaga och därmed försöka hindra sin bitterhet är att klaga på ett konstruktivt sätt (se ovan). Med andra ord: skriv! Var och hur man plitar ner sina klagande ord spelar mindre roll, bara de med hjälp av handens rörelser frigör utrymme i vårt fullproppade bröst.

I dag upplevde jag årets första vårkänsla. En ensamsjungande fågel, mild luft från fönstret och bollsparkande barn på innergården.

No comments: