Grått. Regn. Fukt. Moln. Tegel.
Det är vad jag ser och upplever (kan fukt verkligen synas?) när jag sitter i min lilla skrivarlya och plitar ned några ord om veckan som gick. Utan anmärkning, känns på något sätt som en passande etikett för vecka elva, anno domini 2lax7. Om veckan är händelsefattig så finns det ju mer tid för grubblerier iallafall, och någonting ska man ju skriva om. Nedan följer detta "någonting".
På uppkommen anledning känner jag mig föranledd att tycka till om min yrkesidentitet, eller kanske avsaknad på sådan ,och en tanke som uppdagades om detta ämne i samband med ett virtuellt besök i allas vår gemensamma kunskaps- och informationskälla nationalencyklopedin.se. Ordet identitet är något av en dubbelnatur. Det kan både betyda: självbild, medvetenhet om sig själv som en unik individ och personers eller gruppers egen identifikation som tillhörande en bestämd kultur, etnisk grupp eller nation.
Dessa betydelser är väl motstridiga på något sätt? Uniciteten som en individ själv upplever borde på något sätt påverkas av identifikationen med i detta fallet en yrkesidentitet. Unik är man icke i en grupp av många av samma sort, eller? Det blir kanske lite mikro-makro nivå på det hele (hej Lars von Trier) då grupper också kan vara unika i ett större sammanhang. Min Gud, nu börjar det kännas som jag sitter med en inlämingsuppgit i skolan.
Det jag menar är att om man identifierar sig med en yrkesidentitet så pådyvlas en del åsikter, fördomar och ställningstaganden; en viss profession väntas stå för vissa saker. Man förväntas vara på ett visst sätt om man exempelvis är ekonom och på ett annat om man är gravskändare, och så behöver det ju inte vara, he.
Jag själv ÄR inte ekonom, jag har pluggat lite ekonomi om någon frågar. På min höjd kan jag säga att jag jobbar som ekonom. Jag vill inte stå till svars för ekonomer som yrkesgrupp, lika lite som yrkesgruppen får föra min talan. Jag kan tänka mig att Läraren, Journalisten, Bibliotekarien och kanske til och med Stadsplaneraren lite mer ÄR sina yrken. Sedan har väl detta med yrkesidentitet avdramatiserats med tiden, tänk då alla gubbar verkligen var sitt yrke: konduktör Larsson, grosshandlaren Persson och Konsuln av Alhagen. Det står ju förihelvete inknackat på gravstenar på våra kyrkogårdar. Att på min sten kunna läsa Ekonom A. Lundmark känns minst sagt som ett skämt.
Och så till sist lite om titeln på inlägget som den uppmärksamme läsaren förväntansfullt suktat efter en förklaring till. Vi hade avslutningsdagsfestochaktiviteter med Högdalen innebandy igår. Premier league-fotboll, bowling, relaxavdelning med bubbelpool och sen middag och öl på Alladin, allt i sann grabbig anda. När jag frågade Jackan om Alladin (norra bantorget), så sa han att det var som en finlandsbåt. Jag tänkte jaja, bildligt talat, med allt vad det innebär. Nej nej, det var tydligen bokstavligt talat han menade, haha. Stället var verkligen inrett som en finlandsfärja, samma trappor med mattor, ledstänger av guld och olika dansgolv i flera plan. Det var verkligen rätt lustigt, bör ses! Vi hade en trevlig kväll iallafall.
Därav En finlandsfärja är också en båt, men inte alltid.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment