Fräsch?

Lustigt att Emil berörde löpningskonsten. Har nämligen under dagen förberett ett litet löprundeinlägg här på bloggen. Emils analys av polisernas slående snabbhet får en verkligen att undra. Kanske väljer de stackars brottslingarna att bli ikappsprungna snarare än ihjälskjutna?

På bilden ovan ser ni Malmös stolthet: Pildammsparken. Vacker så det förslår och hem för alla hurtiga löpare. Där springer jag ett varv eller två (plus vägen dit och hem på hård asfalt).

Andy Warhol snackade ju om att vi alla i framtiden skulle få 10 sekunders kändisskap eller nåt. Själv upplevde jag något liknande när jag i dag under löprundan sprang förbi en stor trappformation som i parken är en populär samlingspunkt för soldyrkande malmöiter; i synnerhet denna soliga söndag. Man springer förbi snabbt, lät och hurtigt och känner de fluktande blickarna. En rusig och varm känsla infinner sig. Man existerar! Ungefär som att efter ett långt och tufft lopp komma inspringande på Stockolms Stadion. I synnerhet om man ser någon söt tjej sittandes ensam där uppe. Ja, och sen efter ca 5 sekunder har man sprungit förbi denna plats; således infinner sig plötsligt vardagens realiteter och därmed en trötthet i kroppen efter kraftansträngningen under kändisskapet.

Det var minsann svårt att i text försöka förmedla denna euforiska känsla (men jag fick med således en gång, fast det är väl skillnad på dryghetsgraden beroende på om det är skrift- eller talsspråk?).

Och, konsumtionskritiken tycker jag kan få fortsätta prägla denna blogg; avslutar med ett citat ur Nina Björks lysande söndagskolumn:

"Är det något jag inte vill, denna alliansens första vår, så är det att se fräsch ut. Den aversion jag alltid har hyst mot fräscha män sprider sig. Jag vill inte ha fräscha randiga tröjor från Polarn & Pyret. Jag vill inte vara en fräsch mamma åt fräscha barn; inte en fräsch hustru åt en deodorantdoftande make. Jag vill vara trasig, svart och söndrig."