Bokhora?

Nå, hur har ni det med er yrkesidentitet (eller, den presumtiva för oss som fortfarande pluggar)?

Inom bibliotekarieskrået är identitetsfrågan ständigt uppe för diskussion och hur vi ska definiera vår profession. Vilka är vi?, vad vill vi?, vem finns vi till för?, varför finns vi?, vari består vår kompetens?, ja, allt ältas, om och om igen. Senaste debatten, på en gemensam e-postlista för nationens bibliotekarier, har handlat om tatueringar och piercing!

I senaste numret föreslår en krönikör i Biblioteksbladet att vi bör kalla oss för bokhoror. Enligt skribenten är benämningen – bokhora – både utmanande och helt rätt i tiden; och den lockar unga människor till biblioteket. För övrigt har han hämtat inspiration från den föredömliga bokbloggen Bokhora.

När jag jobbade ikväll hjälpte jag en kille som ville ha en viss bok, först per telefon, sedan öga mot öga. Han var så pratglad och förundrad över min obetingade trevlighet. Han hävdade med emfas att jag var så sympatisk och tillmötesgående; ett undantag bland alla småbuttra och otjänstvänliga bibliotekarier. Så kan det låta.

Till sist: ett litet musiktips, Arcade Fire, i dagarna aktuella med deras andra album. Själv lyssnar jag på deras eminenta debutalbum medan jag plitar ner dessa rader.