Wokas lax?

Tiden går obemärkt vidare (för att travestera krille). Eller gör den det?

Ibland inser man hur vår existens är underkastad språkets makt; hur det definierar vårt tal och våra tankar. Inte helt sällan är vår tankevärld alltför begränsad och enkelspårig för att vi ska ha förmågan att nå bortom vardagens banalitet, och med tankevärlden syftar jag just på språket.

Å andra sidan är väl inte vardagens vedermödor något att distansera sig från (märk väl vår bloggs undertitel). Vad man däremot skulle vilja sträva efter är just den där upphöjda och lite magiska känslan i vardagens grådaskande slaskighet. Och då, minsann, måste vi kämpa med och mot språket!

Här hemma är det annars bokstavligt talat ganska mörkt: a) Tre glödlampor gick i samma lampa under helgen, varmed jag drog slutsatsen att lampan är kaputt; b) Min fina golvlampa med dimmer funkar i 3 min i taget, något som gör exempelvis bokläsning en enerverande syssla; c) Min sänglampa alstrar visserligen ljus, men består endast av en naken glödlampa. Är följaktligen också i behov att bytas ut.

Brädspelskväll låter som en idé! Vederbörande får gärna komma med förslag om tidpunkt.