Ett försök till psykologi

Attans!

Så utbrast jag i eftermiddags i ett försök att för mig själv (samt visserligen också inför en arbetskamrat) uppbåda lite vardaglig ilska. Ni vet, en sådan där förtrytelse som knappast är affektiv i någon mening, snarare en slags förnuftsgrundad ilska. Ett exempel: ni kokar korv och korven spricker (sannolikt beroende på att ni, liksom folk i övrigt, inte har fattat att korv icke skall kokas utan endast tillagas i redan uppvärmt hett vatten; gärna med ett lagerblad och en buljongtärning). Ni utbrister någon valfri svordom, men genomlever inte någon slags sinnesrörelse. Ni bara hör er verbalisera er förtrytelse. (Möjligtvis erfar ni en lätt och uppgiven resignation.)

Huruvida ni förstår resonemanget vet jag inte, men "Attans" utbrast jag och orsaken var Stockholm Maraton. Det är nämligen fullbokat! Jag har ju de senaste året pratat vitt och brett om att genomföra detta lopp och så slutade det så snopet. Varför sade ingen att man måste anmäla sig i tid?

Nåväl. Trots att känner jag mig inte så upprörd; kanske snarare lite lättad. Men, ändå lite besviken. Ja, människan är en mångfacetterad tingest.

I kväll blev det fisk till middag. Något ganska unikt i mitt hem i alla fall. Fisken var rökt.

Till sist, ett fint ord:

Födgeni

fö`dgeni subst., ingen böjning, neutr.
ORDLED: föd--geni
• förmåga att klara sig i livet: ha ~
HIST.: sedan 1845