Monday, January 28, 2008

Till min frisör (om han kunde läsa)

Man ser sig själv i andra ... Så sant och samtidigt så smärtsamt. Det är väl därför människor gör oss så uppretade, stör oss så förbannat. I synnerhet kontakt- och platsannonser.

Men, nej tack! Jag vill inte ha en sån som jobbar med "HR och media". Och var nånstans söker alla flegmatiska mänskor kärleken? De som inte var dag bränner fett på Friskis, åker utomlands fyra gånger i kvartalet och ler så förbannat idiotiskt hela tiden.

Tänk om man var frisör: till fullo i harmoni med sin kropp (och sitt hår); outvunget konversant kring livets banaliteter; iklädd ett vitt bedagat linne, knappt skymmande den burriga bröstbehåringen (men samtidigt skön och sexig likt en antik atlet); mjuk och graciös i rörelsemönstren; samt – och framför allt – levandes i nuet.

Låter Proust slicka måndagssåren:
Visserligen måste det faktum att jag inte hade några vanor och inte några idéer gemensamma med dem försvåra bekantskapen och mina möjligheter att väcka deras sympati. Men kanske var det också tack vare dessa skiljaktigheter, tack vare medvetandet om att det i dessa flickors natur och handlingar inte ingick ett enda element som jag kunde äga vetskap om eller besitta, som min tillfredsställelse förbyttes i törst – en törst sådan den som bränner förtorkad jord – efter ett liv som min själ skulle dricka i långa drag, insupa till sista droppen, så mycket girigare som den hitills aldrig fått smaka det.

No comments: