I måndags hade jag praktik med en muslimsk man. Han använde ofta utrycket "om Gud vill", Insallah. Det är ett helt underbart utryck som får en att känna sig lugn och säker i en annars otrygg värld. Till och med för en obotlig agnostiker som jag.
Så jag bestämde mig då för att försöka följa detta trygga infall.
På tisdags morgon ville tydligen Gud att jag skulle må som Christer Petterson på torken, dvs skitdåligt. Gud ville tydligen mer med den här dagen och skickade mig på en praktikdag som slutade med att jag stod vid Västra Skogens tredje plattform och kaskadspydde. Jag skickade då hem mig själv och lyckades kräkas igenom hela dygnet i ett febrigt inferno. Jag har svårt att se Guds ironi ibland.
Men imorse gick jag fortfarande lite svag och illamående för att skriva slutskrivning för tunneltågförare. Jag måste erkänna att jag har lite svårt att se morgonrodnadens skönhet stiga över råsunda i en dimma av nervositet,illamående och några timmars för lite sömn.
Men där någonstans mellan Max och Skytteholms IP hör jag Morrissey sjunga till mig i mina hörlurar:"Eighteen months hard labour seems fair enough", och jag får en insikt om hur hela den här veckan hör ihop. Jag tackar Gud,Allah och Morrissey för den fina insikten och lovar att skriva ett länge försenat blogginlägg i deras ära om jag lyckas med provet.
Vi ses snart igen, Insallah!
No comments:
Post a Comment