- - -

Strax efter tre i dag kände jag mig ovanligt tillfreds med livet och existensen. Inte helt sällan erfar jag vid sådana lyckliga sinnestillstånd en lust att dela mitt inre solsken med en medmänniska; följaktligen begav jag mig till Konsum.

Flanerande saktmodigt runt i mina kvarter, tog små avvägar, slank in en snabbis på Pet Sounds (alltså skivaffären) och blickade uppåt husväggarna och mot den försonande himlen. Tyvärr fann jag ingen bekant att konversera, utan fick nöja mig med ett kort "160 kronor" från butiksbiträdet.

Vår förgängelse är annars ett outsinligt ämne för djuplodande betraktelser. Men även tingens förgängelse får oss att fundera och förskrämmas. Jag tänker bland annat på cd-skivan. Följande rader står att läsa i en bok om klassisk musik utgiven 1992:

CD-skivornas ljudkvalitet är överlägsen LP-skivornas och kassetternas, och tack vare att det är en laserstråle som "avläser" CD-skivor blir de inte nötta eller förstörda av användning. Såvida inte din hund tuggar på dem eller du slår på dem med hammare eller lägger en smörgås på dem bör dina CD-skivor överleva dig.

Spirituellt förmulerat förvisso, men i dag klingar dessa rader en aning naivt.

Apropå naivitet hyser jag fortfarande en stark tilltro till att min kropp tillhör den lyckliga minoritet som är imun mot den nedan beskrivna vinterkräksjukan (som jag antar att Emil skildrade).