Well, we busted out of class ...

Denna version av en av mina absoluta Brucefavoriter, No surrender, har jag så svårt att tröttna på. Låten är alltid så vacker, sången är perfekt och ja, texten kan man ju vid det här laget. Brukar har lite svårt för Bruce röst numera, den liksom ändrade sig i slutet av 90-talet. Men här är man nog känslokall om man inte ryser av välbehag.

Från en Amnestygala 1998 i Paris.