Lite så kan livet upplevas ibland: med skräck, ångest och fruktan. Ibland inser vi att vi måste lära oss simma; och för att simma måste vi ut i vattnet; och i vattnet måste vi vara beredda på att misslyckas: kanske sjunker vi, sannolikt får vi en å annan kallsup. Och vi tvingas lita på att någon vill och kan hjälpa oss.Påsken har hitintills varit i stort sett misslyckad. Man har bara mått skit och varit stressad. Inte en enda bokstav har jag plitat ner på min uppsats. Och jag inser så här på lördagskvällen att jag borde bestämt mig för ett par dagars ledighet istället. Men, va faan, att vara ledig är ju desto mer komplicerat.
Att skriva ett ansökningsbrev visade sig vara oändligt svårt det också. Och så fort man försöker skriva ner nåt, tappar man allt sitt självförtroende och hemfaller istället åt en förödande självkritik.
Som ni kanske ser (?) så är det Robert Crumb som både tecknat bilden hämtad ur American Splendor nedan (påskbetraktelse) och bilden i detta inlägg. Den senare är hämtad ur Crumb & Mairowitz tecknade Kafka-biografi Kafka, enligt mitt tycke ett litet mästerverk.
Ja, nu hoppas jag lite på den där "början" som krille pratade om.
Tills sist: jag tror nog att Kafka lärde sig att simma till slut (trots sin håriga och grymme patriark till fader). Så lite hopp finns det nog allt.
No comments:
Post a Comment