I morse låg jag i sängen och funderade på om jag skulle kunna sitta på balkongen till frukost, men det var ju typ snöstorm, varför då? Alltså varför? Jag fruktar nu att mina två (2) påskliljor kan ta stryk av den stränga kylan men det sägs att lökblommor kan klara en del.
Veckans höjdpunkt blir på onsdag eftermiddag då jag ska på guidad visning på moderna museet med konstenheten från jobbet. Vi ska få se och höra om Rauschenberg (+ en annan gubbe), han med geten i bildäcket.
Så här säger han själv om sin uppstoppade get:
" A stuffed goat is special the way a stuffed goat is special. I wanted to see if i could integrate an objekt as exotic as that".
Och nu över till de ångestskapande skrifvelserna som jag känner mig manad att kommentera. Låt mig börja med denna plattityd: Det är svårt att känna sig nöjd med ett ansökningsbrev. Alltid är det något som känns lite genant att skiva eller så känner man sig inte riktigt sann mot sitt sanna jag i det man skriver. Försök att göra det hela lite utomkroppsligt, skriv lite halvpinsamma fraser som känns lite svåra att stå för men som arbetsgivaren förhoppningsvs inte tycker låter knäppa. Tänk på att en viss ansökning kan kännas konstig att visa för oss du känner (eller?), samtidigt som en arbetsgivare inte har dig som person att jämföra med, till en början iallafall, och då gäller det bara att få det att låta lite intressant. Man får försöka att verka mer normal än man är! Om det är något de undrar över när du väl är på plats så kan du argumentera för din sak, det vet du.
Vill du så kan du mejla mig en ansökan på min hotmail, så kan jag granska och se om jag ser något som jag reagerar med stark avsky emot. Eller om det är något du ska lyfta fram mer som ditt "starka kort". Kan vara svårt att känna sånt själv.
Med hopp om bättring,
Al Undmark
No comments:
Post a Comment