Diskursens ordning

Som idéhistoriker (Emil?) läste jag en massa Michel Foucault (bilden). En synnerligen fascinerande snubbe. Fransk filosof, idéhistoriker och känd för sitt användande av diskursanalysen i sina böcker om bl.a. vansinnets- och sexualitetens historia. Enligt Foucault är vi fångade i dirskursen, diskursen är makt och subjektet, ja, det är dött.

En diskurs är "summan av de enheter, den struktur, som skapar, upprätthåller och utgör begreppsbildning och förståelse, och därför är den avgörande instansen för mänsklig samvaro, där diskursen är begreppsvärlden i dess specifika uttryck. Med denna utvidgade betydelse är det ett samlingsnamn för de infallsvinklar, begrepp, sätt att resonera, frågeställningar och så vidare som tillämpas inom ett visst område." (Wikipedia)

"Ur dessa mer precisa betydelser har en mer allmän men användbar betydelse vuxit fram. Den bygger på uppfattningen att hela vårt förhållande till verkligheten uttrycks genom diskurser, och att diskursen så starkt styr vår verklighetsuppfattning att vi är fångade i den." (NE)

För den intresserade kan jag verkligen rekommendera att läsa Foucault. Han är en sådan som tänkare som får en att se världen och vetandet på ett radikalt nytt sätt. Hans teori om sexualiteten är mycket tankeväckande och har till och med influerat Ola Salo.

Sedan är han ju fransos också, så långa och intrikata meningar för man vänja sig med.

Det var i alla fall ovanstående definition jag i Linköping försökte framlägga.