Vem tror du betalade din hoppgropssand?

En vacker sång om Christian Olsson.

Apropå filmer som fördärvas av sin musik måste jag framhålla Sagan om ringen-trilogin som ett enligt mitt tycke exempel på detta. Något fel på själva musiken är det inte direkt, men däremot att det aldrig är tyst. Varenda steg, replik och scenförändring framhävs (eller, snarare, förstörs) av små stråksnuttar som ska illustrera det aktuella känslomässiga läget. Musiken är liksom beskäftig på nåt sätt, den talar hela tiden om för en vad som ska upplevas; man slipper tänka, känna och fantisera själv. Visst, man kanske hade stått ut i en och halv timme, men en trilogi på, ja, bortåt 10 timmar så ledsnar i alla fall jag rejält.

Annars kan jag inget annat än sympatisera med Emils val av Kubrick. Enastående filmer och fantastisk musik. Kom faktiskt på en rätt bra film men en cool musik: The Insider (med bl.a. Al Pacino och Russel Crowe). De använder i stora delar av filmen musik av Jan Garbarek, en mycket känd norsk jazzsaxofonist. Väldigt stämningsfullt vill jag minnas och den lyckas ge filmen ett liten extra dysterhet. Har ni sett den så borde ni minnas.

För övrigt lyssnar jag väldigt ofta på soundtracket till American Splendor. Varje gång jag sätter på den så kommer jag in i stämningen och känslan i filmen.

Till sist hoppas jag att bjuda Krille och Lunkan åter nästa gång, kanske i min lilla barre. Litervis med det där fina australienska rödtjutet vi drack. (ni andra är självklart också välkomna). Annars diggade jag Debaser medis. Fin fint!

Om musikens betydelse

Igår hade jag det stora nöjet att se den gamla kultfilmen "Conan Barbaren" på TV6. En i de flesta avseenden skrattretande dålig film. Uselt manus, usla skådespelare och en ofantligt hög "geekfaktor". Förutom den höga kalkonfaktorn och den tragikomiska scenen när Arnold knockar en kamel finns det en stor behållning med filmen. Den har trots alla odds ett smått fantastiskt soundtrack! Ett grovt "manligt" klassiskt sound med fina melodislingor och kraftiga trummor.

För mig är musiken i filmer otroligt viktigt. Detta tror jag är en stor anledning till att jag har svårt att följa amerikanska tv-serier som allt som oftast gör ett uselt jobb med smetiga och förutsägbara stråkar. Vet inte hur många gånger en "känslig" scen har förstörts i en film av fåniga stråkar eller smörigt pianoplånk där musiken helt får en motsatt effekt mot vad som är avsett dvs att öka dramatiken i scenen. Det är förvånasnsvärt hur effektivt total tystnad kan vara för inlevelsen i "känsliga" scener. Här finns många bra exempel framför allt inom dokumentärfilmens värld.

För övrigt vill jag lägga tillfället i akt med att rekomendera lite filmer med ett lyckat soundtrack. Terrence Malicks första film "Badlands" har ett fantastiskt stycke med xylofon som är taget från ett schulwerk av Carl Orff. Quentin Tarrantino tog senare just det här stycket och modifierade det en aning i "True romance". Dessutom snodde han även storyn i filmen när han skrev manuset till "Natural born killers". Förövrig kan jag rekomendera alla Malicks filmer ur en musikalisk synvinkel.
Andra filmer med bra musik: De 12 apornas armé, Gudfadernfilmerna, Sergio Leones spaggettivästernfilmer med musik av Ennio Morricone samt sist men inte minst Stanley Kubriks filmer. Har ni några andra bra exempel vad gäller musik i filmer?




Arnold-Kamelen 1-0


Arnold-Mongolsnubben 2-0

Well, we busted out of class ...

Denna version av en av mina absoluta Brucefavoriter, No surrender, har jag så svårt att tröttna på. Låten är alltid så vacker, sången är perfekt och ja, texten kan man ju vid det här laget. Brukar har lite svårt för Bruce röst numera, den liksom ändrade sig i slutet av 90-talet. Men här är man nog känslokall om man inte ryser av välbehag.

Från en Amnestygala 1998 i Paris.

Vid den här tiden på året brukar man ju se en massa ungar gå omkring och sälja årets majblomma. Med tanke på hur Sverigedemokraternas nya partimäske ser ut är årets färjer kanske lite illa valda, eller vad säger ni?

Ett problem som kräver sin lösning

Jag har ett problem som jag knappast borde vara ensam om. Det handlar om lakan.

Så här ligger det till: Sannolikt äger man en säng, vanligtvis en Sultan inklusive ben inköpt på IKEA. Över madrassen lägger man en så kallad bäddmadrass. Över den lägger man i sin tur lakanet, som man också liksom stoppar under bäddmadrassen så att den ska hålla sig slät och fin. Men, däri ligger problemet för undertecknad! Vaknar varenda morgon med skrynkligt lakan (och, det bör tilläggas, jag sover till största del ensam i sängen). I början trodde jag att det var mig det var fel på; att jag sov för oroligt, vände på mig för mycket, nattångest etc. Men nu skyller jag istället på IKEA; eller, rättare sagt, den av dem tillverkade bäddmadrassen. Den är helt enkelt gjord i ett för glatt och osträvt material vilket gör att lakanet glider. Som ni kanske förstår uppretar detta mig något oerhört. Hur löser ni detta problem? Jag vill ha släta lakan! Funderar på att det borde finnas några spännen som man kan spänna fast lakanet under madrassen typ ...

Snart är man 27 ...

But don't forget the songs
That made you cry
And the songs that saved your life
Yes, you're older now
And you're a clever swine
But they were the only ones who ever stood by you

Diskursens ordning

Som idéhistoriker (Emil?) läste jag en massa Michel Foucault (bilden). En synnerligen fascinerande snubbe. Fransk filosof, idéhistoriker och känd för sitt användande av diskursanalysen i sina böcker om bl.a. vansinnets- och sexualitetens historia. Enligt Foucault är vi fångade i dirskursen, diskursen är makt och subjektet, ja, det är dött.

En diskurs är "summan av de enheter, den struktur, som skapar, upprätthåller och utgör begreppsbildning och förståelse, och därför är den avgörande instansen för mänsklig samvaro, där diskursen är begreppsvärlden i dess specifika uttryck. Med denna utvidgade betydelse är det ett samlingsnamn för de infallsvinklar, begrepp, sätt att resonera, frågeställningar och så vidare som tillämpas inom ett visst område." (Wikipedia)

"Ur dessa mer precisa betydelser har en mer allmän men användbar betydelse vuxit fram. Den bygger på uppfattningen att hela vårt förhållande till verkligheten uttrycks genom diskurser, och att diskursen så starkt styr vår verklighetsuppfattning att vi är fångade i den." (NE)

För den intresserade kan jag verkligen rekommendera att läsa Foucault. Han är en sådan som tänkare som får en att se världen och vetandet på ett radikalt nytt sätt. Hans teori om sexualiteten är mycket tankeväckande och har till och med influerat Ola Salo.

Sedan är han ju fransos också, så långa och intrikata meningar för man vänja sig med.

Det var i alla fall ovanstående definition jag i Linköping försökte framlägga.

Ett förtydligande

Har köpt tre nya blommor till balkongen, orangea penséer. Penser betyder tänka på franska om jag inte missminner mig. Hur orange i flertal ska skrivas är av underodnad betydelse i sammanhanget.

Jo, jag kommer ihåg att vi pratade om ordet diskurs. Vad jag kan dra mig till minnes påstod jag att det betydde formellt samtal. De två orden. Alltså är det av avgörande betydelse vad man i dessa ord lägger för betydelse. Min uppfattning i denna fråga är i stort sett oförändrad och jag anser nu liksom då - oavsett hur otydligt det än framfördes - att man med det formella samtalet i detta fall menar sådant som förekommer inom olika forskningsområden, mellan exempelvis professorer med olika uppfattningar om vissa frågor. Kan vara diskussioner om forskningsresultat och dylikt, ej sällan framförd i debattartiklar av personer av akademisk börd.
Så med det formella samtalet menade jag inte att en intervju är en diskurs bara för att det är ett samtal som är någorlunda formellt.

Nåja, det kan bli lite tillspetsat när sådana här viktiga saker diskuteras under rusdryckers påverkan, och det känns bra att jag nu fått möjlighet att utveckla mitt resonemang i ett så angenämt och sansat forum som bloggen.

I morse steg jag upp kvart i 6 och åkte och premiärspelade golf, 84 slag, satte ingen putt tyvärr. Fint väder var det, och är det fortfarande.

Krille och Emil får publicera resultaten i fotbollsturneringen (XBox360) som vi körde igår. Kände att jag hade en del medgång, eller vad säger ni? He.

Ps. Jag har inte kollat upp diskurs på NE.se, det kan C göra om han så vill.

Obssesiv-kompulsiv

Att sitta och slå i en engelsk ordbok kan ge en nya betydelser och nyanser av även det svenska språket.

Min blick fastnade häromdagen på ordet perfectionist: 1 perfektionist 2 person som tror på etisk fullkomlighet.

Den senare betydelsen förvånade mig lite. Jag tänker ju snarare på betydelsen som finns i NE:

Perfektionism, överdriven noggrannhet med arbete, hygien, kläder m.m. Perfektionism kan ses som uttryck för ett strängt samvete och ingår bland de obsessiv-kompulsiva personlighetsdragen.

Fast de är ju inne på det där med "strängt samvete" ... tåls att fundera på. Etisk fullkomlighet låter ju i alla fall lite fascistiskt på nåt sätt.

För övrigt kom jag att tänka på en kort dispyt jag å Lunkan hade i Linköping apropå ordet diskurs. Jag försökta väl desperat – möjligtvis under alkoholpåverkan – förklara innebörden med begreppet, under det att Lunkan snabbt replikerade att det kort och gott betyder diskussion el. samtal.

Ni som har gått på universitetet (d.v.s. samtliga) bör väl ha stött på detta komplexa och svårfångade modeord.

Vilken diskurs tillhör ni?

19:19

Ja, nu har jag haft lite skrivkramp i typ en vecka. Eller, snarare bloggskrivkramp. Denna vecka har varit minst sagt hektisk. Förutom hårt uppsatsarbete och två dagars jobb på bibblan, har jag sökt två jobb och fixat en lägenhet i stan. I Stockholm alltså.

Det är väl bara Emil som inte känner till saken, men till Juni blir jag söderbo (ja, liksom krill å lunk). Som det ser ut nu åker till stockholm nästa fredag för att skriva kontrakt. Känns lite sjukt på nåt sätt. Å lite nervöst eftersom jag inte sett lägenheten inifrån.

Att söka jobb är, som lunkan nämnt nån gång, en tidskrävande syssla. Ansökningsbrev är svårt och kräver typ 30 kritiska omläsningar. Att ställa samman ett CV tar på krafterna. Duger man?! Och till sist: ringa arbetsgivaren! Nåväl. Detta har jag, trots allt motstånd, lyckats genomföra. Mejlade över två ansökningar i eftermiddags. Pratade med en kvinna i morse, å det gick ganska bra. Även samtalet igår gick prima. Så, det finns hopp. Men så ska man väl ringa igen typ om en vecka eller så å snacka om ditten å datten(Lunkan?).

Josefsson vs. Adaktusson är mycket sevärd. Nästan i klass med Josefsson vs. Guillou för ett tag sedan. Janne, alltså Josefsson, är som en attackhund. Och ibland kan man verkligen uppskatta hans imponerande patos. Men, jag läste Adaktussons kolumn i SvD, å nog hade han sina poänger trots hans kvävande kälkborgelighet.

På förekommen anledning kan jag berätta att Cindy Sherman-utställningen på Louisiana pågår fram till den 20 maj, där bl.a. ovanstående objekt kan skådas.

Till sist ett fint citat: "I litteraturen räddas sanningen av en lögn"

Josefsson vs Adaktusson

För er som inte sett detta ännu. Lite småhätsk debatt herrarna emellan. Kul faktiskt.

www.svt.se en bit ner till höger på sidan.

Ja, men det fins fler...

biofilmer på vill-se-listan. Jag har tänkt på The Queen och Direktören för det hele som båda verkar sevärda på sitt sätt. 300 verkar vara en film där männen skriker mycket. Var det inte några av oss som en fesljummen höstkväll hyrde det levande slottet (samma reg som min granne Totoro) och såg den i krickan? Har för mig att jag var trött och sov lite, kanske var det öl och pizza med i bilden. Har för mig att någon anna sov lite också...

I morse låg jag i sängen och funderade på om jag skulle kunna sitta på balkongen till frukost, men det var ju typ snöstorm, varför då? Alltså varför? Jag fruktar nu att mina två (2) påskliljor kan ta stryk av den stränga kylan men det sägs att lökblommor kan klara en del.


Veckans höjdpunkt blir på onsdag eftermiddag då jag ska på guidad visning på moderna museet med konstenheten från jobbet. Vi ska få se och höra om Rauschenberg (+ en annan gubbe), han med geten i bildäcket.
Så här säger han själv om sin uppstoppade get:
" A stuffed goat is special the way a stuffed goat is special. I wanted to see if i could integrate an objekt as exotic as that".

Och nu över till de ångestskapande skrifvelserna som jag känner mig manad att kommentera. Låt mig börja med denna plattityd: Det är svårt att känna sig nöjd med ett ansökningsbrev. Alltid är det något som känns lite genant att skiva eller så känner man sig inte riktigt sann mot sitt sanna jag i det man skriver. Försök att göra det hela lite utomkroppsligt, skriv lite halvpinsamma fraser som känns lite svåra att stå för men som arbetsgivaren förhoppningsvs inte tycker låter knäppa. Tänk på att en viss ansökning kan kännas konstig att visa för oss du känner (eller?), samtidigt som en arbetsgivare inte har dig som person att jämföra med, till en början iallafall, och då gäller det bara att få det att låta lite intressant. Man får försöka att verka mer normal än man är! Om det är något de undrar över när du väl är på plats så kan du argumentera för din sak, det vet du.

Vill du så kan du mejla mig en ansökan på min hotmail, så kan jag granska och se om jag ser något som jag reagerar med stark avsky emot. Eller om det är något du ska lyfta fram mer som ditt "starka kort". Kan vara svårt att känna sånt själv.

Med hopp om bättring,
Al Undmark

A man drowning, lifeguard sleeping

Lite så kan livet upplevas ibland: med skräck, ångest och fruktan. Ibland inser vi att vi måste lära oss simma; och för att simma måste vi ut i vattnet; och i vattnet måste vi vara beredda på att misslyckas: kanske sjunker vi, sannolikt får vi en å annan kallsup. Och vi tvingas lita på att någon vill och kan hjälpa oss.

Påsken har hitintills varit i stort sett misslyckad. Man har bara mått skit och varit stressad. Inte en enda bokstav har jag plitat ner på min uppsats. Och jag inser så här på lördagskvällen att jag borde bestämt mig för ett par dagars ledighet istället. Men, va faan, att vara ledig är ju desto mer komplicerat.

Att skriva ett ansökningsbrev visade sig vara oändligt svårt det också. Och så fort man försöker skriva ner nåt, tappar man allt sitt självförtroende och hemfaller istället åt en förödande självkritik.

Som ni kanske ser (?) så är det Robert Crumb som både tecknat bilden hämtad ur American Splendor nedan (påskbetraktelse) och bilden i detta inlägg. Den senare är hämtad ur Crumb & Mairowitz tecknade Kafka-biografi Kafka, enligt mitt tycke ett litet mästerverk.

Ja, nu hoppas jag lite på den där "början" som krille pratade om.

Tills sist: jag tror nog att Kafka lärde sig att simma till slut (trots sin håriga och grymme patriark till fader). Så lite hopp finns det nog allt.

Påskbetraktelse II

Först så tänkte jag skriva något om att jag inte haft en mobiltelefon på ett tag och att jag inte ens vet senast jag skrev på bloggen men det vart inte så medryckande. Jag har helt enkelt varit i en svacka i livet men så här lagom till påsk så börjar....ja vad är det som börjar egentligen? Jag känner mig inte lika deppig i alla fall.


Jag tänkte istället gå in på filmens och tv:ns värld. Tänkte faktiskt gå och se 300 igår men det var ingen tid som passade mitt inrutade liv. Det verkar i alla fall vara en förtjusande film. Det var väl i Dn det stod att den var ok men ett måste om man gillar svärd. Jag gillar svärd men kanske inte lika mycket som Emil skulle jag tro. Istället för bio så tittade jag i tv-bilagan (vilket jag inte brukar göra) och där såg jag att det gick något intressant på kanal 9. Kvällens sevärda filmer brukar ju alltid nämnas i bilagan (det är väl därför den finns?) men den här filmen fick man leta upp själv i djungeln av kanaler och program. Och med en minimal text stod det 21:00 Passion of the Christ av Mel Gibson. Filmen var ok men det var lite väl mycket passion om man säger så. Tänkte alltså tipsa om kanal 9 ( för er som har denna) verkar vara bra skit. Jag tror att de visar en del fotboll också. Pricken över I:et är att det är en reklamfri kanal om jag förstått det rätt. Kanske man skulle kunna tycka att de skulle göra lite mer reklam för sig själva så att man vet att kanalen finns. Lite kuriosa är att två av tre skulle tycka det var ok med reklam i Svt enligt en nyligen gjord undersökning.


För att återgå till nya filmer på bio. Ibland finns det mycket att se och ibland ingenting. Just nu skulle jag säga att det finns mycket. 300 som Emil tipsat om måste nog ses på bio (kanske att grabbarna i Sthlm vill se den tillsammans). Vid första anblick känns det som att den följer den trend som varit efter Sagan om ringen filmerna. Samma sak fast mycket mycket sämre. Jag såg exempelvis Alexander för ett tag sedan och det var bland det sämsta jag sätt. Kanske att 300 är samma skit men jag har ändå större förhoppningar. Annars så har filmkritikern Orvar sagt att han tycker Hayao Miyazaki är världens bästa nu levande regissör. Hans senaste film skulle jag gärna vilja se. Min granne Totoro.

Grabbigt,grabiggare,grabbigast,Sparta

Idag har "300" premiär. Den är grundad på Millers(Sin City) serie om slaget vid Thermopyle.
Den här filmen verkar få Russel Crowe att se ut som en prima ballerina. Blev lite sugen att se faktiskt.

Påskbetraktelse

Snart påsk. Och jag stannar i Skåne.

Påsken är en konstig högtid. Eller för mig känns det verkligen inte som en högtid. Bara något som alla helt plötsligt snackar om, affärerna som vill att vi ska konsumera, och familjen som vill hålla påskmiddag.

Kanske beror det delvis på ens studentliv. Jag menar, ni som jobbar njuter väl av den extra ledigheten.

I kväll diskuterade vi, framför spanska ligan på TV, huruvida spanjorerna spelade matcher under påsken. De är ju katoliker där nere. Men, tror fan att de spelat ändå.

Men mat då, finns det nån god påskmat? Ägg är ju inte speciellt roligt sådär.

Vad är egentligen påsken?

(Krille, har du bytt nummer? I så fall kan du ju mejla el. sms:a numret om du är snäll)

Moz + två devota fans

Åt Sherwoodskogen

Det är tufft att skriva. Känner igen mig i din uppsatsvånda. På något sätt tror jag det är bra att tillsammans med sin uppsatspartner försöka upprätthålla illusionen av att man verkligen kommer att klara sina 80-100 sidor. Så här i efterhand känns det som att vi båda kände det massiva uppsatstrycket, eller angsten, men vi låtsades inför varandra som om att det skulle gå bra till slut. Vi behandlade det helt enkelt som ett ickeproblem och körde på.

Jag vet inte direkt om jag är rätt person att tipsa om hur man söker jobb, men det finns ju några standardtips. Viktigaste tipset: OBS! Tag kontakt på annat sätt än via CV:t. Ring och snacka strunt med personen som har hand om tjänsten, gå dit och fråga lite om arbetsuppgifter och dylikt. Att ringa till arbetsgivare tyckte iallafall jag kändes lite jobbigt, men man kan med fördel ha ett litet manus med frågor framför sig. Även med viktiga saker att ta upp när kontrahenten ber dig beskriva vad du gjort.

När man ska ringa eller gå dit (där man söker jobb) tycker jag att det kan vara bra att tänka på att det bara är en människa som representerar organisationen som man ska träffa. När man (läs jag) sitter och grubblar kan ju ett företag eller en institution torna upp sig som ett massivt åskmoln i skyn och kännas som något överväldigande svårt att kontakta. När man väl ringer känns det alltid bättre än innan! Sammanfattning: skicka inte bara iväg ditt Curry Vitalem.

Nog om det.

I gott sällskap

Kom hem i dag efter en liten helgturné med gamla åttiotalsorkestern. Det var längesen vi hade en hel gighelg, d.v.s. spelning både på fredag å lördag. Helsingborg i fredags, Eringsboda igår (ligger i Emmabodatrakten). Som ni ser på bilden är vi i gott sällskap ute på spelhaket.

Så vitt jag kan minnas har alla bloggmedlemmar, förutom Krille, vid något tillfälle jobbat på Posten (eller Citymail). Började läsa en bok i fredags som jag länge suktat efter: Postverket av Charles Bukowski. Kan inget annat än varmt rekommendera den. Fantastisk rolig å skön bok, men ändå full av små men finurliga livsbetraktelser (Lunkan vet vad jag pratar om). Och riktigt lättläst, lämpar sig väl för tunnelbanan. Och ja, den utspelar sig till stora delar på det amerikanska postverket. Igenkänningsfaktorn är hög, trots avståndet i tid och rum. Fast de måste hela tiden gå igenom en massa sjuka sorteringstester å liknande, plus att alla ordinarie brevbärare sjukskriver sig när det regnar?! Eller som en tjej i min klass sa apropå Bukowski: "man känner sig smutsig efter att ha läst honom". Hehe ... finns i din närmsta pocketshop.

Häromdagen kom det upp ett riktigt intressant jobb på AMS som jag definitivt ska söka. Ett vikariat på Läsesalongen på Kulturhuset. Verkar riktigt roligt å spännande, men säkert ganska svårt att få. Ska börja slipa på CV och presentationsbrev ikväll. Har Mange å Lunkan några tips månntro?

Emils dataspelstips, boomshine, är förbannat beroendeframkallande. Nästan ett veritabelt hot mot mitt uppsatsskrivande. Hittade också Tetris på samma sajt; så jävla kul.