Midnattens lopp

I går genomförde jag och Lunkan Midnattsloppet. Sammantaget blev det en minst sagt underbar upplevelse. En nästintill religiös sådan.

En viss nervositet infann sig under lördagen; och vid start var kroppen full av – som det visade sig – nyttigt adrenalin.

Som vi ganska snart insåg var den grupp vid hade anmält oss till, grupp 5 med en beräknad tid 61–70 minuter, en aningen felvald. Vi satsade på en tid under 50 (en mil var det alltså frågan om). Loppet blev följaktligen en veritabel omspringningsresa, vilket i och för sig kändes ganska bra, men som också ledde till ett konstant kryssande och slingrande för att komma fram i det bitvis trånga löpledet.

Vi lyckades även hålla ihop hela loppet och höll ett, enligt mitt tycke, mycket bra och högt tempo. Sluttiden landade på 47.11 för mig (plats 2120) och på 47.01 för Lunkan (plats 2052). En tid vi är både nöjda och lite stolta över, ehuru vi har stora förhoppningar om att kunna prestera lägre tider vid framtida lopp.

Detta kommer definitivt återupprepas.

21:36

Söndag kväll. Klassisk jazz med Frans Sjöström på P2. Hettan och fukten är påtaglig.

Fredagsskvällen var utomordentligt lyckad. Danke.

Tänkte på en rolig sak som Kafka skrev i sin dagbok: "Patriotisk statistik: Schweiz yta beräknas genom att man omvandlar berg till slättland."

Och "patriotisk statistik" fick mig att tänka på den debatt som grasserade i sällskapet kring boken Freakonomics. En bok man kanske sak sätta tänderna i. Intressant med böcker som påstår sig "öppna ögonen för folk" och att man efter att ha läst den "ser världen med nya ögon". Typ.

Om ni inte läste dagens DN debatt tycker jag ni borde göra det. Tankeväckande och rätt skarpt skriven. Kul med sådana oförskräckta samhällsanalyser.

Schema inför morgondagen

Vad sägs om att genomföra kvällsaktiviten på Lundagatan i morrn? Passar det för Krille och Emilia? Ni har väl en del spel hemma också, eller?

Kanske från 20.00. Och så kan man äta lite själv innan. Men lite sån där "taco-i-ugn" med ost å sås låter gott. Använder ni er ugn nåt? I så fall tycker jag vi fixar lite sånt.

Jag inhandlar en låda rött och fixar lite fina svarta oliver.

Vi hörs mer om de delikata detaljerna.

Ett tomtebloss

Åsa berättar om hur hon som ung börjar föra dagbok. Skrivandet blir ett sätt att försöka förstå, men tyvärr påminns hon om ordens fåfänglighet. Hon skriver: "Tomtebloss som gav sken åt vissa saker som legat i skugga men ändå brann för svagt och kort för att ge belysning åt det jag sökte."

Varje gång jag sätter mig ned för att skriva ett par rader stöter man på samma motstånd: hur skall den i huvudet så geniala idén eller tanken kläs i ord; eller kanske snarare: hur ska vi nå ut, kommunicera, detta tankegods. Och det behöver knappast vara i fråga om några djuplodande funderingar.

Ofta slutar det med ett tomtebloss. Visserligen ett ljus som ger "sken åt visssa saker", men som obönhörligt lämnar oss otillfredsställda.

Boken är för övrigt Mig äger ingen av Åsa Linderborg och kan rekommenderas.

Till sist ett underbart citat (apropå bilbingo) jag hörde på TV i kväll: "En del samlar på chips, andra spelar bingo."

Eldfängd i luren

Samhället behöver sina ventiler. Någonstans där männniskors ackumulerade aggression, desperation och depression kan få pysa lite. Emil (och Krille också förstås) utför ett för samhället mycket viktigt arbete. Och Emils strategi tycker jag verkar sund och klok. Ett stoiskt lugn är nog ända sättet.

På vår internwebb finns det en slags anslagstavla där människors kommentarer om programmen publiceras dagligen; mycket intressant och ofta ganska roligt. En slags ventil det också (om än något censurerad antar jag).

På fredag var det snack om en helkväll med spel, vin och svarta oliver. Antingen hos mig eller hos Krill/Emilia. Samtliga bloggskribenter bör närvara (herr Kull ska tydligen spela rock, tyvärr).

Om passiv agression

Som ni redan vet så jobbar jag extra i en telefonväxel hos en av de större kvällstidningarna. Och likt flugor kring flugskit så drar sig lätt samhällets kakdeg till att ringa till just denna telefonväxel. Just igår hade jag problem med en synnerligen idiotiskt fyllo från Dalarna. Han babblade om vilken jävla skittidning jag jobbade på och tjatade allmänt rappakalja om homosexuella,blattar och kommunister. Efter några tappra försök att få ut någon information ur papegojan var jag tvungen att lägga på luren, vilket tyvärr ledde till en flera timmars lång telefonterror av den arga mannen. Efter ett antal artiga försök att få mannen att förklara sig varför han ringde och vad han ville ha ut av sina påhopp gav jag upp. Eftersom jag jobbar i ett serviceyrke kan jag inte riktigt betala tillbaka med samma medicin om man säger( vilket är anledningen till att det borde vara dödsstraff mot folk som inte kan bete sig mot servicepersonal). Mannens påhopp på tidningen började efter flera samtal gå emot mig. Han fastnade på att jag var en så kallad "homosexuell stockholmsfjolla" och var allmänt nöjd med sin påhittighet. Jag svarade, med ett tonfall som annars mest förekommer hos tröstande mammor och socialtanter, att jag tyvärr inte hade den inriktningen och skulle jag haft det så skulle jag antagligen inte varit intresserad av honom, jag gav han rådet att söka sig till platsannonser eller communityn för homosexuella och sluta antasta mig.
Mannen svarade med en mängd svordomar och yrkanden att HAN minsann inte drogs till män och för första gången var det han som lade på luren... och ringde inte mer igen.

Tystnaden

Kom plötsligt att tänka på det där med tystnaden. I så många olika skepnader är den en del av våra liv, ibland bortträngd ur vårt medvetande av vardagens larm, ibland så påtaglig och närvarande att vi kan skära den med kniv.

Tystnaden kan vara ett försåtligt och grymt vapen i vårt sociala liv. Den kan markera avstånd och distans i bland människor i vår närhet. Tystnaden är också en subtil markör som, oavsett var den har för orsak, skapar osäkerhet och samtidigt ger upphov till de frågor vi kanske helst vill slippa.

Samtidigt är den så åtråvärd. Jag minns åren i Kristineberg och den ständigt dånande vägen. Tystnaden och lugnet påminner mig ständigt i min nuvarande bostad.

Tyvärr är det ju inte alltid så enkelt: tystnaden i rummet sätter inte sällan huvudets oväsen i fokus (och då menar jag inte tinnitus). Omgivningens larm kan vara betryggande.

Och så har vi Guds tystnad. Inget som direkt präglar mitt ateistiska leverne, utan snarare som en viktig del i litteratur, konst, filosofi etc.

Filmen vill jag förstås också nämna, Tystnaden från 1963. En film som bokstavligt lever upp till sin titel. Vill minnas att den endast innehåller runt 20–30 repliker.

Kanske kan lördagens och dagens inlägg bryta min längre period av tystnad här på bloggen.

Epitafium

I måndags förmiddag ringer telefon på jobbet: "Hallå Carl, tänkte bara berätta att Ingmar Bergman har dött. Du kan ju titta igenom lite vad det finns för grejer innan folk börjar ringa."

Efter en hektisk dag måndag på jobbet tog jag som brukligt 76:an mot Söder. När vi passerade Dramaten, där flaggorna ödesmättat hängde på halv stång, slog det mig: en betydande människa har gått ur tiden. Och en reflektion jag gjorde efter dagens minst sagt intensiva mediabevakning: vad underbart att tidningar, radio och tv plötsligt fylls av något väsentligt. För trots den högstämda panegyriken och alla de bemärkta individer som minns och sörjer, ja, trots vårt nästintill sorgliga bekräftelsebehov av all den utländska uppmärksamheten, så fanns mitt i allt detta ett slags löfte om att konst fortfarande äger en giltighet.

I måndags hann jag även med Smultronstället. Efter att ha sett den en andra gång håller jag den som en favorit. En fantastiskt fin film. Trots att jag är någorlunda bekant med Bergmans produktion – det har väl blivit runt tio filmer och en Dramaten-pjäs – så har jag paradoxalt nog ett närmre förhållande med personen Bergman. Jag har tagit del av så många intervjuer, både på radio och tv, att den talande och resonerande Bergman har blivit en så att säga fristående del, i viss mån skild från hans konstnärliga produktion. Den här veckan har jag bland annat sett om de tre dokumentärfilmer av och med Ingmar som spelades in 2004. Och jag finner dem oupphörligt fascinerande: en röst så ärlig och genomskådande, präglad av nyfikenhet och lust att ompröva, klar och lättförstådd samtidigt som de mest avgörande livsbetraktelserna avhandlas. Och en människa som är s e r i ö s, som låter varje fråga och svar få ta det anspråk de kräver.

Sen kan man ju inte låta bli att mysa över det faktum att han samtidigt hade så många och vackra kvinnor vid sin sida. Eller, som Lars von Trier sa: "Bergman ja, han har fått ligga med fler kvinnor än mig."

11 dagar senare!

I helgen blir det golfpremiär för min del. Ska bli kul att se hur det går. På något sätt känns det som att jag lämnat den delen av mitt liv bakom mig men samtidigt så saknar jag det ibland. En tripp med Lunkan, Jackan och Flaskan till Jönköping ska det tydligen bli.

Jag är glad för den semestervecka som jag hade för ett tag sedan. Det vart en tripp till Sundborn där det fälldes träd och slappades i hammocken. Jag behöver mer semester men det ser inte så ljust ut. Ska tydligen bli varmt nästa vecka. Skulle någon vara sugen på Debasers uteservering efter jobbet då???

Här är några bilder från Sundborn.

Man vänjer sig ...

... outsägligt torftigt.

Spelar på Ljummen, onsdag. Kjell Höglund

Stalingympa

Kolla in den här länken. Fasen dom är inte kloka på den där halvön...

http://video.feber.se/feber/art/24757/att_dansa_i_grupp/

Casual friday

För någon månad sedan hamnade Bruce Springsteens låt "Tougher than the rest" påå bloggen i form av ett youtube-klipp. Jag har i samtal med Carl hyllat denna låt och den utomordentliga videon. Har ni tid över så kolla in kamerazoomningen av hans svarta blanka boots.

Förra veckan beställde jag skivan som inrymmer "Tuffare än resten" (ordagrant översatt) och har med spänd förväntan gått och hoppats på att den skulle låta lika bra på Tunnel of Love som live. Det som talade för det var trots allt att man på 80-talet hade kompetensen, den goda smaken och utrustningen för att kunna ordna en riktigt fint reverb på virveltrumman. Igår gjorde jag de första spelningarna av låten och kan konstatera att den är en aning snabbare än live, men samtidigt att den lever upp till de högt ställda förväntningarna. Ska köra den några gånger när jag kommer hem strax.

Tänkvärt om Mario

"Post 9/11 computer games have attempted to recolonise the world and make it conform to the dominant US value system. Yet a colonising impetus was present from the earliest days of computer gaming. Mary Fuller and Henry Jenkins, discussing the Japanese bestseller, Super Mario Bros (Nintendo, 1983), made that point 10 years ago: in order to progress through the game the player had to take control of virtual territory in the manner of 16th-century explorers by eliminating its inhabitants (the enemy) and collecting its resources (gold coins and mushrooms). Super Mario, the icon of computer games, has its roots in the western myth of the discovery of the New World."

ur Le Monde Diplomatique, july 2007.

På djupt vatten...

Det var finfina vindar på mälaren i lördags, räckte för en sisådär 4,5 knop, hade varit annat om vi varit ute igår. Blåsigt värre. Vad som framgår av bilderna nedan är att det var ytterst trivsamt på båten, något som Carls medhavda äkta champagne bidrog till.


Den snillrika uppfinningen självutlösaren borgade för att hela besättningen hamnade på samma bild. Alla var ungefär lika glada för det.


Senare samma dag, på kvällen alltså: jazz som krävde en del av lyssnaren. Glen Miller. Jocke tog det piano.


Nu ner i tvättstugan, bråttom.

Om döden, livet och det emellan.

Fågelhistorien var minst sagt sedelärande: tidigt på morgonen, när vi har bråttom och är på väg till arbetet råder den mest kallhamrade effektivitet och oreflekterade rationalitet. Ingen plats för plötsliga känslosvall och existentiella grubblerier. Ska döden infinna sig, ska det ske snabbt och smärtfritt.

Nåväl. Två bilder från helgens glättiga segeltur presenteras ovan. Samtliga närvarande badade.

Imorrn tänkte jag och Lunkan gå till Moderna Museet och spana in Karin Mamma Andersson. På tisdagar har de öppet till 20. Har ni lust och hinner läsa detta i tid vore det ju kul om ni hängde på.

Och på lördag är det En ljummen i gräset. Dit ska jag. För övrigt tycker jag vi borde styra upp en vinkväll nån dag.

Avslutar med en underbar låt, av ett nytt favvoband.

En fågels sista sekunder

Här om dagen stod jag i badrummet och spolade håret för att få bort den värsta morgonfrillan. Klockan var väl si sådär 06:20 och jag hör ett skrik i lägenheten. KKriiiiistofeeeeeer!!!! Jag rusar in i vardagsrummet, där jag ser att katten har fångat en liten talgoxe. Jag vaknar ur min morgontrötthet och börjar agera. Föser bort kattan, tar upp den blodiga fågeln och går ut på balkongen för att sedan dunka den till döds med en målarburk. Jag lägger den mosade fågeln i en påse och slänger alltihopa. Det finns ingen tid för eftertanke och jag måste springa iväg till jobbet.



Fågeln hade tydligen flygit in i lägenheten genom ett fönster som stod lite på glänt. Det tog bara sekunder innan katten hade gjort sitt. Tufft för fågeln men vi måste alla dö någon gång.

Söndagsskola

Det är väl lite si och så egentligen; som en berg och dalbana.

Metaforerna skrämmer, för oftast – hur banala de än ter sig – så lyckas de på något sätt bli de uttryck som klär ens inre i ord.

Jag minns en diskussion häromdagen, hur "de sista ljuva åren" minsann kunde få den mest distansterade kultursnobb att känna en portion vemod över livets olidliga korthet; hur en så förment banal låttext samtidigt tangerar livets och åldrandets existentiella problematik.

Förutom berg å dalbana, ta ett bevingat uttryck som gräset är grönare på andra sidan. Varför är det så svårt att känna tacksamhet, förnöjsamhet och, ja, helt enkelt våga stå still? Att utvecklas är – i alla fall enligt en författare jag läst – intimt förbundet med ångest. Han förordar ångesten, rent ut sagt utmålar den som kreativitetens moder, förutsättningen för den själutvecklande och självförverkligande individen.

Å jag tänker på lyckan. Eller snarare envar sin egen lyckas smed. Så förpliktigande, så krävande och ibland så outhärdligt.

Oavsett si och så, kan jag ändå se tillbaka på en lyckad helg. I synnerhet lördagens seglats, som var utomordentligt trevlig.

Misslyckades också med Simpsonsgubben.

Dagen efter

Satt här på jobbet och funderade på hur gårdagens bröllop var. Då ringde det på Sthlms Citys tipsnummer (nummret är 888888, vilket gör att många samtal endast är någon som av misstag trycker in 8 på mobilen). Nu var det i alla fall någon på andra sidan. En liten flicka som säger hej. Jag svarar med ett hej. Varpå hon säger du är en bajskorv och lägger på luren. Det hela kändes lite komiskt och jag började skratta för mig själv. En väldigt enkel tjuvringning men ändå effektiv. Barn har tydligen också ganska bra humor.

Gårdagens bröllop var en hit. Det är kul att de flesta är så glada när det är bröllop. Vigseln ägde rum i Katarina kyrka. Det var en fin ceremoni där Thomas framförde ett ljuvligt musikstycke med gitarr och sång. Sedan var det middag och fest på Södra teaterns festvåning. Den ligger ovanför Sodra bar och har en terrass med en jävla utsikt. Här nedan ser man lite av utsikten (kolla in min nya korta frisyr). Sedan var det partaj in på småtimmarna.

Inlägg från jobbet!

Det var tråkigt att det var det sista inlägget skrivet på kulturförvaltningen. Det var ett trevligt inlägg och jag röstar på att du (Lunkan) ska omvärdera beslutet.

En kort rapport från förra helgens svensexa kan nog vara på sin plats. Vissa av er kanske redan är uppdaterade men för er andra... Det var faktiskt riktigt kul. Vi var väl en sådär 9 st plus Daniel. Dagen startade med en klassisk frukost innehållande ägg, bacon, korvar, "vitabönoritomatsås", juice, bröd och kaffe. En härlig start helt enkelt. Sedan for det av till Barkaby flyfält. Daniel placerades i ett litet kolfiberflyplan som kördes av en galen engelsman som tävlade i akrobatikflygning. Efter lite drygt 20 minuters flygfärd kom de tillbaka och Daniel var vit i ansiktet och kräktes sedan upp frukosten (han sa att han tyckte det var värt det).

Efter denna goda början på dagen åkte vi till Eriksdalsbadet där Daniel fick en blå baddräkt. Sedan lärde vi oss hela bunten några enkla simhopp med hjälp av en ytterst sympatisk instruktör. Jag måste ändå säga att jag vågade och klarade mer än vad jag trott men Thomas var värst förstås. Han gjorde en bakåtvolt från 10 meter.

Sedan åkte vi vidare hem till Johan där Daniel fick sjunga in en låt. Love is in the air vart slaktad, om man säger så. Jag kanske inte är rätt man att kommentera andras sångröster med tanke på min men ändå. Kvällen avslutades sedan i Kista med grillad rostbiff och en massa bjärt och sprit. En lyckad dag helt enkelt.

Bröllopet är imorgon och jag hoppas det kommer vara lika kul. Hoppas ni får en trevlig helg allihopa.

Ja men visst var det kul, ja.

Även jag ordnade min Simpsongubbe igår men misslyckades kapitalt vid registreringsförfarandet; skiten hängde sig med följden att jag inte ägnade mer tid åt det. Det gick ju att bli ganska lik, he. Era är fina.

Har det lite körigt på jobbet med sådant som hör delårsbokslut till, så det blir inte jävligt mycket gjort på kvällarna.

Efter kick-offen med grillning vid krickans sluttande klippor så har vi faktiskt repat två gånger med Sheep Dip, gamla låtar från 2001. Se gärna hemsida med många fina bilder och en förteckning över alla de skivor vi spelat in, samt skivomslag: www.myspace.com/sheepdipallstars.

Är ganska kul att spela gitarr och en del minns man ju. Det blir ofta en rätt speciellt stämning kring och i en replokal, iallafall de sammanhang jag varit med i, där man liksom går in i ett slags trivsamt replokal-mode. Alla är lite sunkigt klädda (hoppas ingen tar illa upp) och det blir många trötta skämt som inte passar för publicering, ej sällan följda av rejäla garv. Fint.

För övrigt är detta det första inlägget som är skrivet på jobbet. Det skall kanske inte upprepas.

Sommarjobb!

Ja ni jobbar väl hela bunten, och ingen semester i sikte är det väl heller. I know the feeling. Emil du är jävligt bra som simpsonsnubbe, så bra att jag var tvungen att prova själv. Hoppas filmen blir lika rolig som det var att göra sin egen gubbe, he he.

Så här ser skulle jag se ut om jag var med i "the Simpsons" :)

Gör er egen bild på http://www.simpsonsmovie.com/main.html

Well hellooooo

Tittar lite blygsamt in i vetskapen om att jag borde tillbringat mer tid här. Nåväl, trots att min närvaro här varit mer än sporadisk tänkte jag ta mig friheten att komma med en liten rättelse, Carl. Att vara singel är ekonomiskt fördelaktigt, inget annat.

Nu till allehanda tjafs.

Glad och skön var vår käre vän midsommaren, tycker jag. Här är lite bilder från Avesta samt från debban sist (kvällen slutade med mig sovandes i en trädgård i Djursholm).

Är det nån av er som är kund hos Tele2? Åk inte till London och surfa med mobilen som Alfred gjorde. Helt bizarro!!

I går fick jag en käftsmäll 90-tal i ansiktet. Som varje hederlig människa ibland gör hade jag avnjutit tre små rätter (varför inte fyra som det brukar vara? borde anat oråd redan där...) på genomsnittlig kinaresturang. När jag ska betala med mitt kort vill dom onda satarna ha fem spänn extra. Otrevligt och olagligt kändes det som tiden flydde tio år tillbaka. Vill varken tillbaka till ett annat århundrande eller till sunkhak på ett bra tag.

Nu till allehanda säng, alldeles för sent. Avslutar med lågproduktionsvideo med fantastiska Paul Collins and the Beat - skit i 80-tals-looken - slut ögonen - lyssna på låten!

Malmökomplex?

Nog har jag blivit lite förbluffad över denna plötsliga och lidelsefulla attack på det så kalla gubbväldet här på bloggen (syftningsfel?). Jag har inte så mycket mer att tillägga och kan också tycka att detta kallbadhus mest verkar vara ett litet skämt. Men sen vill ju politikerna att Stockholm ska vara "the capital of scandinavia", å då får man väl ta till lite excentriska metoder. Sen kan det ju vara nåt slags Malmökomplex, en stad som faktiskt har ett berömt och ytterligt populärt kallbadhus, dock placerat i havet.

Det finns många nackdelar med att vara singel, både ekonomiska, känslomässiga och, ja, en massa annat. Men i förra veckan, när jag shoppade på IKEA, fick jag verkligen det heteronormativa samhällets krav inslängt i ansiktet: hur fan sätter man ihop IKEA möbler själv, i alla fall större å tyngre saker. Om vem ska man glädja sig med när man är klar, efter all svett å möda. Vem hjälper en att sätta upp böckerna i hyllan (nja, en bibliotekarie pallar väl det själv förstås).

Överst några bilder från midsommar (hur får man dem att ligga under texten?). Rätten som Lunkan syftar på är tabouleh (se bild). Gottigottgott och ofta förekommande i Malmöfalafeln.

Äckelgubbar var namnet!

Utan att försöka klaga så mycket (Carl kan ta illa upp) så tycker jag idén om kallbadhuset känns lite orealistisk. Peder Alton skriver i DN idag att förslaget liknar många studentprojekt på arkitektskolor där det är det utmanande och nyskapande som står i fokus. Många verkar vara oroliga men det hör ju till när det ska till förändringar. Det var bättre förr brukar det ju heta. Jag kommer att tänka på London och dess Eye. Många måste ändå ha tyckt att planerna på det stora pariserhjulet också här var storsinta men det stoppade inte bygget. Nu har jag ingen bakgrundsfakta på hur det gick till i London (och på andra ställen för delen) men jag kan tänka mig att flertalet Londonbor med pensionärerna i spetsen visade sitt motstånd. Jag kan ha fel. London Eye är i alla fall lite coolt medan ett kallbadhus känns som en prutt i jämförelse. Prio ett borde inte vara ett kallbadhus om man vill förstöra de fina strandkajerna i Stockholm. Och som Emil säger så kommer det med största sannolikhet bara användas av feta äckliga gubbar. Jag tycker verkligen inte om dessa gubbar. Det är de som förstör mest här i samhället. Det är inte ovanligt att höra historier om gubbsjuka och pedofiliska gubbar i badhusmiljö. Blä! Jag röstar emot ett jävla kallbadhus. Hotell i all ära men det behöver inte ligga på vattnet.



Är det inte konstigt att bilder som ska visa arkitekternas vision aldrig känns på riktigt på något sätt. Står man på västerbron så kommer det väl ändå inte se ut sådär, eller? Borde inte vara så svårt att skapa illustrationer som har samma känsla som bilden ovan. För övrigt tycker jag det skulle vara kul om vi kunde diskutera vidare hur alla jävla gubbar förpestar världen.

Om nakna riddare

Ni har säkert alla läst om de nya storslagna planerna att bygga ett gigantiskt kallbadhus i Riddarfjärden. Insändarsidorna i DN har varit sprängfyllda med argrsinta konservativa stockholmare.
Till en början tyckte jag att idén kändes lite djärv och utmanande, här kommer äntligen lite idéer som kan skaka om alla "gamlaklararomantiker".
Men sedan kom tvivlen. Vilka är det som badar kallbad? Jo män i medelåldern med stora magar och små snoppar som på olika sätt styr det här landet. Här bor vi i en stad där det på många ställen är omöjligt att en få bygglov med en liten antenn på taket. Sedan kommer frågan om ett gigantiskt kallbadskomplex/hotell med större omkrets än Globen och annars mest påminner om ett modernt collosseum på vatten upp.
Det är nästan som man börjar tro på konspirationer, är det de här kallbadandet som feministerna kallar det dolda patriarkatet? Och hur många procent av Stockholmarna går igentligen till kallbadhus? Vad hade byggnadsnämnden sagt om Anders Carlberg ville bygga en nytt Fryshuset på samma sätt?
Frågorna är många men en sak är säker. Emil går och lägger sig lite mer osäker på bilden av ett Sverige utan korruption.

Vad tycker ni?

Boulen i midsummer

Fick ihop några bilder från midsommarfirande i Avesta. Vi hade på det stora hela ett angenämt firande trots att det stundom var en grannlaga uppgift att sköta cd-spelaren då så många tyckare skulle tycka till. Min musikaliska höjdpunkt var när musik från Lost Highway spelades och jag fick reda på att det var Bowies låt, ska ta reda på var den finns.

Maten var god över förväntan (?) och vi (jag?) lärde oss ett nytt maträttsord, som vi nu glömt, totouille eller liknande, med bulgur och annat i.

Nåväl, vi ägnade oss en hel del åt förströelse på den välansade gräsmattan; kubb och krocket stod högt i kurs bland deltagarna. På bilderna syns även röda, beboeliga hus, vilka det fanns två av. Jag vet inte om ni noterat det tidigare men jag är lite dålig på att samla ihop folk och arrangera bilder, brukar mer bli nåt om jag kommit åt avtryckaren när jag ska ringa ett samtal. Håll till godo.

Vardag

Nora är även en blomma


Jaha, nu sitter man här på jobbet igen...
Får tacka alla medverkande till en trevlig midsommar. Krille överlevde tydligen midsommaren han med, åtmistone sitter hans kropp här brevid mig.

Tänkte lägga en liten tanke om människors stolthet för sin hembyggd. För ett tag sedan skrev Expressen om Mats Sundins nya pingla, hon var enligt Expressen ifrån Nora i Närke. Detta visade sig vara en grov tidningsanka! Hon kommer nämligen ifrån Nora i Hälsingland.
En mycket upprörd "NoraiHälsinglandpöbel" ringde till Expressen och visade sitt missnöje. En man jag talade med kunde bestämt bekräfta att det viss var Nora i Hälsingland hon kom ifrån, han kom själv ifrån byggden och kunde stolt berätta att flickan i fråga var en granne till hans vänner. En rättelse i tidningen skulle vara viktig för hembygden, Nora i Hälsingland.
Jag förstår dom, när äntligen någon i byn har lyckas åstadkomma något(ligga med Mats Sundin) så skriver murvlarna på kvällspressen fel Nora!
Jag kan se Nora i Hälsinglands framtida Stadsskyltar framför mig: Välkommen till Nora, här är Mats Sundins fru född. Alternativt: Här bor Mats Sundins förra flickvän, ensam och olycklig.

Ja ja ja ja!

Jaha nu sitter vi här Emil och Jag. På Expressen och knegar. Hörde att midsommar i Avesta funkade bra. Sundborn var fint som vanligt. Stångresning, folkdräkter och dans.

Nu jävlar får jag skynda mig för Emil håller visst på att skriva ett inlägg. I och för sig är det ju fint att ligga högst upp på sidan men va fan man är ju en tävlingsmänniska.

Hoppas man får se några bilder från Avesta.
Pease

Sommarlov

Sommarlovet vart visst förskjutet en vecka. Inte vad jag räknat med men så går det ibland. Mailade precis iväg hemtentan och det blir nog godkänt i alla fall. Känns jävligt skönt faktist för den här terminen har varit tung. Mycket plugg och sen massa annan skit. Renovering (som inte är klar), kurs på LHS och så lite för mycket timmar på Expressen. Nu ska jag slappa en vecka och sedan gå och skrutta på tidningen några veckor. Det blir nog bra hoppas jag.

Appropå ingenting så är den där Freud en liten skojare. Det vet ni säkert som läst idehistoria men det här är ändå en rolig teori om vävkonstens uppkomst.

"När kvinnan till sin skam upptäcker sitt sår - det hjälplöst kastrerade könet - fylls hon av sådan blygsel, att hon börjar fläta samman sitt pubeshår. Därmed uppstod vävkonsten."

STO:ARN 07:05

Tebaks i sthlm. Känner mig lite jet-laggad, natten var 6 timmar för kort. Har haft det fint, hörde att ni hade det riktigt varmt härhemma, själv kände jag mest av luftfuktigheten i NYC, lätt att få lackande svett där. AC:n gick varm, om man kan säga så. Jaja, här är tre bilder, mer kan ni få se sedan.

Den hiss-nande utsikten från Rockefeller center, 70nde våningen, ca 280 meter. Bra tryck.


Här sitter vi på en guidad busstur, rätt kul men mycket varierande kvalitet på guiderna. Vi närmar oss times square, det ser inte energisnålt ut på kvällarna där.

Här är en av läsesalongerna på NY Public Library, riktigt maffig byggnad, kändes lite labyrintartad.
Annars blev det ganska mycket nytt på klädfronden, lite allt möjligt, löjligt, Urban Outfitters och American Apparel var två av de trevligare affärerna. Två nya skor hör till de mer nämnvärda skojigheterna.

Kul att det går bra för C på J och att Krille har fått en solbränna. Emil?

Ces.

Järn

Efter två dagar på SR kan jag bara konstatera: jag stormtrivs! Utförligare än så orkar jag inte vara just nu.

Sprang i dag från lägenheten till Hornstull (jag stretchade nästan vid Reimersholme) och tillbaks. Förbannat skönt.

Så här i början känns det lite konstigt att bo i lägenheten. Men det löser sig nog. Det är bara så mycket som ska styras upp, framför allt möbler och diverse andra prylar.

Var på riktigt stor järnhandel i dag på Södermannagatan. Morsan hade rekommenderat den och affären var minst sagt fantastisk! Där fanns precis allt man behöver, ja, det låter som en klyscha, men liksom allt nödvändigt man behöver. Nja, i en viss genrer av prylar i alla fall. Flummigt? Jag blev i alla fall mycket imponerad. Där ska jag bli stamkund.

Imorrn ska vi ha vårasvlutning med jobbet. Mat och dryck blir det minsann.

*Jazz*

Röd som en kräfta

Igår låg jag på Reimers så som jag gjort så många gånger förr men skillnaden var den att jag inte solat något tidigare i år. Det blåste och vattnet var kallt. Vi tänkte först (jag och min käresta) att vi inte skulle ligga där så länge men sedan dök Hansson och Anna-maria upp och då kändes det dumt att gå precis när de kom. Därav den mycket röda färgen på huden idag. Aj aj. Men som tur är är dagens väder något molnigare och jag måste ändå skriva på en tråkig hemtenta. Studiemotivationen är i botten. Jag avundas vissa i gänget som har pluggat klart.

Gårdagens sol och bad avslutades med några bärs på Boule och Berså. Alltid lika trevligt där. Vi borde kanske slå våra påsar ihop och göra ett besök där någon gång i sommar.

Aj aj. Fan va det bränner på axlarna.

Spending warm, summer days indoors ...

Det är så förbannat varmt här nere! Antar att det är detsamma i sthlm. Hur det är i New York har ingen kännedom om, men man kan ju gissa.

Och så är jag bakis också. I går hade vi lite avslutningsmiddag i plugget. Vi var ett gäng från klassen som käkade tapas (jävla fint alltså) och drack en massa öl. Därav dagens fysiska tillstånd.

Men, gårdagen var verkligen värd att fira: vår uppsats blev godkänd av vår handledare! Vi hade slitet ända till slutet, och, ja, det lutar åt att man tar examen innan midsommar. Nu väntar vi bara på examinatorn som, enligt uppgift, sällan bestrider handledarens omdöme.

Faan, det känns verkligen sjukt skönt att vara färdig. Aldrig mer plugg! Och att ha en examen, det känns liksom lite stort. Man har ju trots allt 4,5 års slit bakom sig. Extra kul är det förstås att arbetslivet väntar redan på måndag.

På lördag åker jag tillbaks till sthlm. Syrran är hemma å springer Maraton vilket lär bli en förbannat stekhet historia. Nästa lördag åker jag tillbaks till Malmö med farsans bil och hämtar alla prylar (och då hade jag tänkt att eventuellt Lunkan skulle få hjälpa till om han hade lust?!).

För övrigt har jag haft lite drömmerier (som brukligt varje vår) om att åka ut å resa i sommar. På nåt konstigt sätt känns det ganska skönt nu att jag ska knega hela sommaren, för då "slipper" jag styra upp nåt sånt och ha ångest för att jag inte är ute i vida världen. Ja, ni kanske förstår resonemanget.

Nationaldagen

Ja jag undrar om bloggen kommer att ligga på is under sommaren. Det känns nästan så. Ett klipp från youtube kanske förgyller vardagen.

New York Post

Hej.

Sitter pa hotellet och knappar in lite under tidspress. Har sett och upplevt en del kul here. Var pa Lettermans show i mondays, uppe i en skyscrapare och lite annat. Latt hant att det blir en del high lights man besoker. Idag ska vi upp i harlem och sedan ga pa museum of the city of New York, blir fint. Ska trya att shoppa upp lite ok klader ocksa men vi far se, bad som man are at shopping. Ett par sneakers blir det nog iallafall, finns en del att chose between!

Hur gar det for Carl at work!

Tare.

Bildbevis

Nä, nu har det varit lite stiltje här på bloggen. Ska försöka få liv i den ...

Bilderna ovan är från premiärkvällen i lördags i nya lyan. Litervis av Bulgariskt vin; en å annan cigg i fönstret; starkt ljudande musik från grannhuset (nja, i alla fall fram till tio); djuplodande diskussioner kring bloggosfärens möjligheter för mänsklig samvaro. Kvinnan i fönstret är Henkes utomordentligt trevliga kamrat Martina. För övrigt bör jag nog träna lite på att ta foton, dessa blev ganska unkna.

I tisdags fick jag jobb. Börjar den 11/6 redan. Känns lite konstigt, men jävligt bra förstås. Denna vår har varit mycket händelserik minst sagt. Det känns skönt att man får lite utdelning faktiskt, att allt ens slit har lett nån vart. Nåväl, uppsatsen hänger fortfarande tungt över mig, men imorrn lämnar vi in till handledaren. Och om en vecka är det examinatorns tur.

I dag var sista dan på jobbet i Lund och snart ska jag ju säga hejdå till Skåne å alla de trevliga människor jag lärt känna här. Måste ändå tillstå att det inte känns speciellt sentimentalt, i alla fall inte just nu. Annars är jag ju en nostalgisk natur, så visst kommer nog drömma mig tillbaka söderut när hösten anländer.

Imorrn blir det fet fest, 70 pix för en förfest med gratis dricka inklusive klubbinträde senare under kvällen. Det kan nog bli grymt!

Well, there is another dance ...

Sitter på Södermannagatan å surfar på snodd uppkoppling, i min fina bruna billiga sooffa, lite halvonykter på grund av Pet Sounds Bar-besök (ypperligt käk; god chamoagne), och tänker att, ja, livet är inte så dumt ändå. Nä, ska inte besudla bloggen med några banala livsbetraktelser, utan ska istället bidra med nummer två av mina tre absoluta Bruce You Tube-klipp.

Varje gång jag ser denna fantastiska 80-tals Bruce ryser jag. Låten är en av mina absoluta favoriter; en låt som finns på en platta jag aldrig tröttnar på: Tunnel of Love. För er som var på Debaser medis senast (Lunkan, Krille) så spelade DJ:n denna låt, fast med Emmylou Harris på sång. Vackert! Den kan ni få höra igen om ni kommer å hälsar på.

Jag kan ju inte heller dölja min lycka över att vara kallad på jobbintervju på måndag!

Klart slut

Har just hemkommit från Vasagatan och en kurs i programmet word 2007, så nu är jag klart slut. Helt klart slut.

Gårdagen bjöd på soffhämtning för min och Svens del, Carl har fått en Nikkala i sin lya. Antar att vi får tillfälle att provsitta den i sommar.

Midnattslöpet har förts på tal på senare tid och jag har tänkt anmäla mig. Kan bli kul, man får tydligen springa i en tajt, luftventilerande blodröd Niketröja. Bara det liksom.

Bra med lite prov på Bukowskis prosa på bloggen, skänker viss litterär tyngd med doft av malt och nikotin till sidan. Han har diktsamlingar också, Carl.

Dostojevskij kan han med, ur Onda andar (Ryska originalets titel: Bjesy)

"När allt kommer omkring kanske det bara var ett slags kvinnligt spel från hennes sida, utslag av ett omedvetet kvinnligt behov, som är så naturligt i vissa extraordinära kvinnliga sammanhang. Riktigt säker vågar jag emellertid inte vara; outgrundligt har kvinnohjärtats djup förblivit intill den dag som är idag."

Excelkurs imorgon. God kväll.

18:29

Vissa helger får man aldrig nån ordning på. Är det normalt att längta tills måndagen infaller? Ett visst hopp när jag i alla fall, att yrkeslivets reglerade vardag – måndag till fredag, nio till fem, ett par veckors tilldelad semester – ska förgylla mina kommande helger.

Saxat ur dagens DN (apropå en nyöversättning av Anna Karenina):

Det handlar om undantagsmänniskor, upphöjda och lidande, depressiva och klarsynta, konstnärsnaturer som ser verkligheten som den är, utan barmhärtigt förskönande, och därför går under.

Och då tänkte jag på Bukowski igen (samt många av de andra romankaraktärer man följt) som, angående sina svårartade problem att stanna på en arbetsplats längre än ett par dagar, konkluderar:

Jag började alltid ett nytt jobb med känslan av att jag snart skulle sluta eller få sparken och detta gav mig ett avspänt sätt som misstogs för intelligens eller någon hemlig kraft.

Ikväll bli det Debaser, för första gången på riktigt. Senast blev det ju bara en trevlig liten kaffe på uteserveringen. Maria Taylor uppträder, en skönsjungande dam från Nebraska.

Vecka 20 går mot sitt slut ...

Av ren desperation ...

... över min nuvarande livssituation (och delvis på grund av att jag hade tio stämplar på Pocketshop att lösa in) införskaffade jag Factotum av Charles Bukowski igår. Och med en stor frenesi började jag läsa å två citat vill jag nu dela med mig.

Min öldränkta själ är sorgsnare än all världens döda julgranar

När man super finns världen fortfarande kvar därute, men för ögonblicket har den en inte i ett strupgrepp.

Danke.

Fina fisken!

Jag måste först bara kommentera Emils kurslitteratur. Va Faan. Känns ganska sjukt för oss men det var väl en annan tidsanda då, 1968. Men ändå. Va Faan.

Jag är imponerad av alla fina bilder som lagts ut den senaste tiden. Imponerad av kvalitén på Lunkans bilder som är tagen från mobilen. Dagens teknik, ja jag säger då det. Carl har ju en så flashig kamera så den sköter nog jobbet själv. Jag är dock imponerad av den smygtagna kändisbilden, den är bra. Jag har lite bilder jag med men någon måtta får det väl ändå vara. Härligt var det i alla fall att komma bort lite från huvudstaden. Min hemtenta blev lidande men det var det värt.

Jag vill berätta om ett samtal som föregicks härom kvällen. Inga nämnda namn om inblandade så tar förhoppningsvis ingen illa upp. Det var en middag där bland annat ett par nyblivna föräldrar tog med sin bebis för att visa upp för mormor. Här är delar av samtalet.

Den nyblivna pappan: Ja förresten, när ungen föddes så kom hon ju ut med näsan mot arslet.
Den nyblivna mamman: Men va faaan. Varför berättar du sånt. Och vid matbordet?
Svärmor: ?? Skratt?
Nyblivna pappan: Jo, men visst är det lustigt att det första hon fick lukta på var ett rövhål.
Svärmor: Skratt skratt ??

Jag låg dubbelvikt av skratt några gånger under middagen. Han är lustig den där pappan.

Sen vill jag tipsa framför allt Carl som diggade ett spel på http://www.addictinggames.com Det finns mer roliga spel som jag testat i samma genre. Det vill säga motorcykelspel eller rättare sagt trial. Kul att hålla på att trixa lite med hojen, ta sig över hinder, åka på bakhjulen och krascha lite. Det Carl tyckte om var Max Dirt Bike men jag rekommenderar också Bike Mania, Bike mania on ice och Stunt dirtbike dessa är lite mer värklighetstrogna. Kul med spel. Dagens teknik, ja jag säger då det.

Ikväll drar jag till Sundborn. Det ska bli kul att se vad ni skrivit tills på söndag när jag kommer tillbaka.

Minnesfragment

Ja, även Lunkan var delaktig i förberedelserna för lördagsmorgonens grisfest. Denna opulenta frukost kommer undertecknad sent glömma.

På båten mot kontinenten! Tyvärr fick man inte ha med sig spritflaskor på däck på grund av halkrisk, så undertecknad kom på den geniala idén att hälla över skiten i Loka-flaskor. Det funkade perfekt och grabbarna på bilden bara njuter.

En charmig och tillmötesgående amerikanska hjälpte oss med denna bild, tagen i parken vid Louisiana. Undertecknad skämtade lätt å ledigt med den yppiga damen, varefter bilden blev som den blev.

Precis lämnat haket i Köpenhamn för att bege sig till centralstation och ölinköp. Visst liknar bilden en slags smygtagen kändisbild, tagen med en mobilkamera? Krille är kändisen som precis tagit en "cigg" och Lunkan hans nysnortade livvakt. Eller något liknande.

Du stackars barn...

Oskyldigt anklagad



Vilka fina bilder ni har lagt ut från helgen, ångrar mig lite att jag inte hängde med faktiskt.

Måste även be om ursäkt för min bloggskrivkramp. Läser annars just nu en kurs om 1968 och den så kallade "tidsandan". En källtext i kursen handlar om barnuppfostran. Här är ett litet klipp ur boken som för övrigt heter "Handbok i Barnindoktrinering", känn på den ni!

"Barn kan uppskatta erotik långt innan de kan förstå eller vara intresserade av hur barn blir till.Det är nyttigt för barn att kramas tillsammans med vuxna.Det är inte mindre nyttigt om det förekommer samlag medan man kramas. Framförallt är det inte meningen att ungen ska titta på. Han ska vara med. Om man vill glömma omvärlden ska man inte låta ungen sitta bedvid"

Här är ett annat exempel:

"Det är bara bra om barn är intima med sina föräldrar men låt dem få en chans att vara med andra också. Barn tycker om att sova i mammas och pappas säng. Dom måste få en chans att upptäcka att det är trevligt i Lasses säng också"

Och det finns fortfarande sjuttitalister som påstod att "Vilse i pannkakan förstörde deras barndom...

Framtiden mindre oviss

En riktigt schysst helg blev det. Man får tacka för det sympatiska sällskapet!

I dag, måndag, kom dock verkligheten obönhörligt tillbaka. Inte en lugn stund.

Framtiden är oviss, men lördagen den 18 augusti ska jag i alla fall springa Midnattsloppet. Anmälde mig i dag, gör detsamma vettja! Vore kul och springa med någon (för er HSB-medlemmar blir det dessutom billigare). Jag var lite blygsam och anmälde mig till startgrupp 5 (61–70 min/10 km).

Ser nu fram emot lite fina bilder på bloggen ...

Vi drar till möllan

Väl nere i Malmö klockan 23 i fredags fann jag Carl och Chrisrog på ett synnerligen trevligt ställe på Möllan. Tempo hette det och den körsbärsröda newcastlen flödade ur glasen och ned i våra strupar. God stämning, Carl kände typ halva stället, många kursare och knappt ett glasögonfritt öga så långt ögat nådde. Gott betyg till Tempo alltså.

Dagen efter laddade vi med en rejäl frukost. Det gick en del gris.


Sedan till stationen och tåget som skulle ta oss till Hell`s In Borg.


Vi åkte till en konstig utställning i Danmark. I parken utanför muséet fanns skulpturer. Och utsikt. Louisiana alltså. En skärva av Cindy Shermans utbud kommer att kunna beskådas i en lägenhet i SoFo i sommar.


På området fanns grabbar som ägnade sig åt simultanfotografering för att det var så grönt. Och skönt.


Vi lämnade institutionen och luffade söderut till skandinaviens huvudstad för att ta en pilsner eller två. Det blev två. Fiket/frisersalongen/baren/haket hette Frisor Salonen Cafe och det levde upp till sitt hypade rykte som Copenhagens svar på skybaren i Trump Tower. Kanske till och med mer gemytligt än sin förebild. Fint affischerade väggar också. På bilden har Carl just fått syn på en bildskön femme-fatale-danska nästbords.


Randigt var mönstret för dagen, gällde även undertecknad, som dock ej fångades på bild.


"Frisörsalongen" fann vi på en av Danmarks förnämsta enkelriktade gator.


Väl tebaks på Möllan fortsatte pokulerandet och dagen efter var stämningen något ödesmättad, men det hindrade inte mig från att ta en fin bild på värden utan färger och inte kunna rotera den rätt när den skulle upp på bloggen.


Tack till alla medverkande! Forhelvede.