18:29

Vissa helger får man aldrig nån ordning på. Är det normalt att längta tills måndagen infaller? Ett visst hopp när jag i alla fall, att yrkeslivets reglerade vardag – måndag till fredag, nio till fem, ett par veckors tilldelad semester – ska förgylla mina kommande helger.

Saxat ur dagens DN (apropå en nyöversättning av Anna Karenina):

Det handlar om undantagsmänniskor, upphöjda och lidande, depressiva och klarsynta, konstnärsnaturer som ser verkligheten som den är, utan barmhärtigt förskönande, och därför går under.

Och då tänkte jag på Bukowski igen (samt många av de andra romankaraktärer man följt) som, angående sina svårartade problem att stanna på en arbetsplats längre än ett par dagar, konkluderar:

Jag började alltid ett nytt jobb med känslan av att jag snart skulle sluta eller få sparken och detta gav mig ett avspänt sätt som misstogs för intelligens eller någon hemlig kraft.

Ikväll bli det Debaser, för första gången på riktigt. Senast blev det ju bara en trevlig liten kaffe på uteserveringen. Maria Taylor uppträder, en skönsjungande dam från Nebraska.

Vecka 20 går mot sitt slut ...