Postmodern betraktelse

Fick en lite idé i går. Ett sätt att strukturera en del av verkligheten: stadstrafiken.

Ta det här med identitetspolitik. I den postmoderna världen har vi ju nämligen så många identiteter att förhålla oss till: på jobbet, på krogen, bland vänner, i sängen, i lokala schackklubben, ja, ni fattar. Sen kan ni lägga till allt det där med etnicitet, nationalitet, minoritet, majoritet, socialgrupp... Och så blir man lite däven.

Härmed lyfter jag fram tre styggelser till: fotgängaren, cyklisten och bilisten.

De trenne är liksom sten, sax och påse – okombinerbara, varandras motsatser. Men ändå oskiljaktiga – som en nödvändig del i samma spel.

Sen försökte jag dela in dem partipolitiskt, och då blev de svårare. Men jag gör ett försök.

– Fotgängaren: av hävd Socialdemokrat.

– Cyklisten: med all säkerhet Folkpartist.

– Bilisten: av nödvändighet Moderat.

Förbereder mig på jolmig polemik.