En epok är över

I slutet av augusti förra året kom jag på tanken att börja odla mustasch. Först var det tänkt som en kul grej men muschen kom att bli en del av mitt nya liv. Jag trivdes som fisken i vattnet. Kände mig lite lustigare, lite coolare och lite äldre. Det var en härlig tid och jag tänkte därför dela med mig av några av de erfarenheter som kommit på vägen.

Jag ser som sagt inte så gammal ut. Inte för att det tidigare har varit något större problem (jag har ju leg som påvisar motsatsen) men det har varit skönt att tex gå på systemet utan att behöva visa körkortet. Jag blev några år äldre bara på några veckor, tack vare mustaschen. Ett motiv till att börja odla kan alltså vara att förändra sin uppfattade ålder. Hur många år som läggs på beror ju säkert på från person till person men för mig har det varit många år, he he.

En annan sak som hänt under denna tid är att uttrycket snorbroms har fått en helt ny innebörd. Jag var oerhört snorig härom veckan och tvungen att snyta ut en halvliter var och varannan minut. Det är helt enkelt omöjligt att inte få en massa snor i muschen. Ganska äckligt faktiskt.

Jag har en massa fler saker att berätta om tiden med mustaschen men superbowl har precis börjat men en sista grej hinner jag med. I höstas fick jag beröm av min mormor för min fina ansiktsbehåring och samtidigt frågade hon vad min flickvän tyckte. Sedan lade hon till, ja det är ju som man brukar säga, en kyss utan mustasch är som ett ägg utan salt. Ett härligt uttryck som kan vara värt att tänka på innan man tar beslutet att börja odla.

Här är två foton. Ett före och ett efter rakning.