Varats olidliga tunghet

Jag tänker på bloggens undertitel: Ordinary life is pretty complex stuff. I dag upplevde jag verkligen vardaglivets olidliga tunghet. Hur en vanlig promenad ner till din lokala matvaruhandel kan orsaka en sådan tristess och ångest. Jag försökte göra saken lite mer spännande genom att helt sonika byta butik; i stället för min vanliga ICA-butik (även kallad fin-ICA, till skillnad mot skabb-ICA, båda ligger på Möllan) gick jag till en mindre men närliggande COOP Nära. Men besvikelsen kunde tyvärr inte lindras av nyhetens välbehag.

Man driver runt i en butik, blek och glåmig, utan hopp, utan mål och definitivt utan livslust. Man känner sig uttittad, särskilt vid tredje varvet runt frysdisken. Så fort man ser en söt tjej räds man inför hennes genomskådande blick ner i matkorgen (om hon nu ens förlänar en med en blick). De säger ju att man inte ska gå och handla när man är hungrig. I dag var jag proppmätt (samt lite illamående efter helgens supande i Göteborg) och inte fan gick det bättre.

Tack för bloggen Gud! Väktardiskussionen har ljust upp min tillvaro och videoklippet likaså. Emil var den första att lägga upp ett YouTube-klipp och mer lär det komma.

Blev lite konfys över Anders påstående att chipsen i lördags "möljdes lungt och metodiskt ner med hjälp av folköl, GT och martini rosso". Var på grund av okunskap tvungen att slå upp ordet i NE:

möljebröd, mölja, brödbitar som doppats i eller serveras i fläskspad, vilket var ett sätt att göra det fordom svårtuggade torra brödet lättare att äta. Rätten fortlever i seden dopp i grytan.

För övrigt lät det som en ytterst sympatisk kväll. Ser fram emot att spela Stockholmsspelet nästa helg (8–11/2 typ) då jag ämnar besöka Södermalm.

För övrigt måste ordet varnagel vara en av svenskans fulaste ord.