Snökaos. Ja, vad ska man säga. Snökaos.

Tillbringade ett par minuter i dag på Malmö centralstation. Tåget, som skulle ta mig till Göteborg för en härlig och – förhoppningsvis – avkopplande helgtripp, var inställt. Detta fick man reda på typ fyra minuter innan avgång. Suck.

Läste lite Proust ikväll hemma i min säng (i stället för sittandes på ett tåget). I det avsnittet jag läste diskuterar Proust resandets villkor och järnvägsstationens väsen (han ska precis resa till kusten med sin mormor). Jag citerar:

Tyvärr är järnvägsstationerna, dessa underbara platser från vilka man beger sig på resa mot avlägsna mål, också tragiska platser, ty även om där det mirakel förverkligas som kommer trakter vilka hitills blott existerat i ens föreställningsvärld att bli de landskap i vilka man skall leva, måste man just av denna orsak vid utgången från väntsalen avstå från möjligheten att återvända till det välbekanta rum där man helt nyss befann sig. Man måste låta varje hopp fara om att få ligga i sin egen säng på kvällen, i och med att man beslutar sig för att gå in i den förpestade håla som öppnar vägen till mysteriet ...