Bloggkurs

Nä Lunkan, länkar får man inte skriva sådär. Använd istället knappen Link (till höger om Text Color) i verktygsmenyn när du författar ett blogginlägg. Markera först de ord i texten du vill ha länkad, sen trycker du på knappen Link och så klistrar du in webbadressen där. Ja, du förstår.

Annars är det ju trevligt med lite myspace-länkar å så. Martha Wainwright är grym! Kolla in henne på Myspace; lyssna och njut.

Emil å Krille: jobbar ni nästa helg (9-11/3)? Som sagt, kommer hem ett par dagar och det vore fint med lite häng.

Han bor i källaren

Tycker att jag har sett honom stryka omkring runt huset ett par gånger och idag mötte jag honom i tvättstugan, dit han gick i raggsockor. Han hälsade och tackade artigt då jag fick tillfälle att hålla upp den rostangripna järndörren för honom. Mannen ifråga, Christian Falk (Imperiets basist reds anm), verkar bo i källaren i mitt hus, där jag noterat en del fester och öllukt sena kvällar. Han ska tydligen ha en dotter som är född 1985. www.myspace.com/falkchristian

Kan man skriva länken sådär eller?

Sedan visade det sig i veckan att jag finns med på en myspace-sida också. Sheep dip Allstars med A Scherp i spetsen finns nu också där. Med lite låt-samples och annat smått och gott. Hittar inte länken nu men det kan ni säkert ordna om intresse finns.

Bokrean har ju inte kännts som en höjdare i år direkt, har icke förvärvat och tänker inte heller.
God underhållning har Eric Ericsson stått för i veckan, brev till samhället och till utlandet läser jag. Carl tipsade ju förut men jag skaffade båda nyligen. Perfekt på tunnelbanan om man kan med att sitta och skratta och le för sig själv.

Appropå lustiga och annorlunda ord samt livsmedelsshopping som varit på tapeten kom jag att tänka på ett ord som väckte en del uppmärksamhet när jag använde det på förra jobbet; uppskörtad. Det var när vi diskuterade vilken matvarubutik som var dyr och så, jag menar att Konsum alltid känns dyr. Jag känner mig ofta uppskörtad när jag lämnar butiken med min kasse. Det som fick min bärgare att brinna öde var en parmesanost på 330 gram - i och för sig ekologiskt framställd och med fantastisk smak - som kostade 100 spänn! Jaja, nog om det.

http://www.myspace.com/bethorton och klicka på Conceived så för ni höra en fin låt.

Jag läser bara en blogg nu och det är just denna. Har bestämt mig för att inte bli bloggified.

Talträngd?

Han har det inte lätt nu, Calle. Har har befunnit sig i ett konstant blåsväder de senaste månaderna, något som han själv verkar vara ganska omedveten om. Och i dag slog DN till med en dubbel attack; dels har DN Kultur kostat på sig en artikel av Göran Rosenberg på förstasidoplats, dels publiceras en debattartikel, skriven av någon gammal chefredaktör (moderat) på SvD (moderat), som – minst sagt – kritiserar Calles bloggande. Där jämförs han bl.a. med en talträng Hugo Chávez!

Varför inte besöka Bildt bloggar vettja (han har numera en på svenska också).

http://carlbildt.wordpress.com/
http://bildt.blogspot.com/

Som ni kanske har förstått: bloggandet kan vara en subversiv verksamhet; privat vs. personligt; arbete vs. privatliv; fakta vs. värderingar. Ja, oavsett hur vi ser på dessa frågor tillhör vi numera den så kallade bloggosfären.

För övrigt kan jag tipsa om Peter Englunds lite småmysiga blogg.

Vissa diggar även Marcus Birros blogg, en salig blandning av vardagliga trivialiteter, bittra utfall mot kulturetablissemanget och poesi.

Nåväl. Själv läser jag ytterst sällan bloggar. Läser ni några månntro?

Jan-Banan ser dig!

Jag nickar igenkännande om Carls bekymmer om känslan att känna sig bedömd när man går och handlar. Detta är en stor anledning att jag exempelvis aldrig har köpt sniglar i en matvarubutik fastän jag tycker detta är en trevlig rätt. Jag har frågat Josefina (som jobbar extra på ICA) om kassörskor tänker mycket på vad folk köper, vilket dom enligt henne gör.

Fick detta bekräftat för mig idag när jag gick in på Pressbyrån i Solna C för att köpa mig en kopp skabb-kaffe. Killen som jobbar här är lite speciell, jag brukar kalla honom för "Jan-Banan" i mitt huvud. Han brukar gå omkring i blåkläder med målarfärgsstänk på och säger allmänt lite skumma om än charmiga saker till sina kunder. Han påminner inte bara till utseendet om "Långe-Lars" som jobbade på systembolaget i Kista om ni minns. Iallafall kom jag glatt traskande in i den lilla butiken varav "Jan-Banan" direkt känner igen mig och lägger fram en Ettan portion. För att inte såra den ärbare Janne-Banan köper jag givetvis snuset och säger att jag är imponerad av hans goda minne( jag handlar inte i denna butik så speciellt ofta) varav Janne svarar att han själv är "impregnerad" vad han nu skulle mena med detta?

Här är annars en fin liten bild av världens genom tiderna vackraste kvinna om ni får fråga mig

Varats olidliga tunghet

Jag tänker på bloggens undertitel: Ordinary life is pretty complex stuff. I dag upplevde jag verkligen vardaglivets olidliga tunghet. Hur en vanlig promenad ner till din lokala matvaruhandel kan orsaka en sådan tristess och ångest. Jag försökte göra saken lite mer spännande genom att helt sonika byta butik; i stället för min vanliga ICA-butik (även kallad fin-ICA, till skillnad mot skabb-ICA, båda ligger på Möllan) gick jag till en mindre men närliggande COOP Nära. Men besvikelsen kunde tyvärr inte lindras av nyhetens välbehag.

Man driver runt i en butik, blek och glåmig, utan hopp, utan mål och definitivt utan livslust. Man känner sig uttittad, särskilt vid tredje varvet runt frysdisken. Så fort man ser en söt tjej räds man inför hennes genomskådande blick ner i matkorgen (om hon nu ens förlänar en med en blick). De säger ju att man inte ska gå och handla när man är hungrig. I dag var jag proppmätt (samt lite illamående efter helgens supande i Göteborg) och inte fan gick det bättre.

Tack för bloggen Gud! Väktardiskussionen har ljust upp min tillvaro och videoklippet likaså. Emil var den första att lägga upp ett YouTube-klipp och mer lär det komma.

Blev lite konfys över Anders påstående att chipsen i lördags "möljdes lungt och metodiskt ner med hjälp av folköl, GT och martini rosso". Var på grund av okunskap tvungen att slå upp ordet i NE:

möljebröd, mölja, brödbitar som doppats i eller serveras i fläskspad, vilket var ett sätt att göra det fordom svårtuggade torra brödet lättare att äta. Rätten fortlever i seden dopp i grytan.

För övrigt lät det som en ytterst sympatisk kväll. Ser fram emot att spela Stockholmsspelet nästa helg (8–11/2 typ) då jag ämnar besöka Södermalm.

För övrigt måste ordet varnagel vara en av svenskans fulaste ord.

Låt inte väktarskägget bedra dig

Lärde mig mig en kul benämning på det fina skägg runt munnen som ca 90% av alla "manliga" väktare har; väktarskägg. Det tycker jag låter kul. Har de senaste dagarna försökt se om det är så vanligt och vill nog påstå att det är det, dessutom är det svårt att låta bli att le eller skratta när en med väktarskägg går förbi. Emil, det kan dock leda till fler flörtiga konfrontationer om du går och tänker på det. Påpekas bör dock att behåringen alltså även heter så när den sitter på personer utan anknytning till yrket. Jag själv har spekulerat i varför väktarskägget är så vanligt förekommande och har kommit fram till att; det är den stubbfrisyr som hinner växa ut under ca 2 veckor - alltså den tid det tar att slutföra väktarutbildningen. Det kan alltså vara någon form av social rit som går ut på att odla väktarskägg under HELA ubildningstiden. Jaja, kanske finns mer info i någon väktarmanual.


-Jag tycker att klippet med Dolphinen Lundgren var roligt, säger Anders.

Annars blev det faktiskt lite av Stockholmsspelet i lördags. Nävaroprotokollet visar på E+K, Tho och undertecknad. Krille tog rutinerat hem spelet, och jag kunde inte gissa rätt på KB:s fasad (jag et att du är besviken Carl). Chipsen möljdes lungt och metodiskt ner med hjälp av folköl, GT och martini rosso.

Såg Garden State igår, och den var väl "gullig", en 4a. Skön musik och Portman.

Ja, nu ska jag svina ihop en köttfärssås vad det lider, börjar känna mig lite krasslig å frusen dock, fick väl en del inspiration i lördags, he.

Om homoerotik

Var idag på väg hem efter en slitsam helg på jobbet. Promomenerandes i västermalmsgallerian få jag en lustig tanke i mitt huvud. Lite lätt groggy av för lite sömn klarar inte mina smilgropar av att dölja mina tankar. I ögonvrån ser jag att en securitasvakt tittar åt mitt håll. Jag försöker diskret titta snabbt åt hans håll för att se om det är den fortfarande ovilligt leende Emil han tittar på. Tycker mig se att detta stämmer, så jag vrider mitt huvud ännu en gång mot securitasvakten. Här möts jag av ett lite lockande leende och han sträcker upp handen lite försiktigt bakom sin lite maskulinare kollega och vinkar försiktigt åt mig.
Fasen det är inte varje dag som man ofrivilligt flirtar med Securitasvakter!

På tal om ofrivillig homoerotik lägeger jag ut en länk från den fantastiska filmen "Showdown in little Tokyo", lägg märke på scenens brist på ironi. http://www.youtube.com/watch?v=DX3R7fVVU-g&mode=related&search==

Snökaos. Ja, vad ska man säga. Snökaos.

Tillbringade ett par minuter i dag på Malmö centralstation. Tåget, som skulle ta mig till Göteborg för en härlig och – förhoppningsvis – avkopplande helgtripp, var inställt. Detta fick man reda på typ fyra minuter innan avgång. Suck.

Läste lite Proust ikväll hemma i min säng (i stället för sittandes på ett tåget). I det avsnittet jag läste diskuterar Proust resandets villkor och järnvägsstationens väsen (han ska precis resa till kusten med sin mormor). Jag citerar:

Tyvärr är järnvägsstationerna, dessa underbara platser från vilka man beger sig på resa mot avlägsna mål, också tragiska platser, ty även om där det mirakel förverkligas som kommer trakter vilka hitills blott existerat i ens föreställningsvärld att bli de landskap i vilka man skall leva, måste man just av denna orsak vid utgången från väntsalen avstå från möjligheten att återvända till det välbekanta rum där man helt nyss befann sig. Man måste låta varje hopp fara om att få ligga i sin egen säng på kvällen, i och med att man beslutar sig för att gå in i den förpestade håla som öppnar vägen till mysteriet ...

Under kvällen har jag:

• skrivit två indignerade klagobrev (ett till vår hyresvärd, ett till TV6);
• varit konstant hungrig (åt först två varma mackor med oregano; äter nu äggröra med timjan);
• tittat på Lille vs. Manchester United (något som Anders förutspådde redan i förmiddags);
• skrivit ett minst sagt meninglöst blogginlägg (som jag dock hoppas kan uppskattas på grund av sin innovativa punktuppställning).

Krille: bli frisk vettja!

Sjukdom

Nja!

Vart sjuk igår. Inte alls kul faktiskt. Det var länge sedan jag var sjuk så det är väl inte mer än rättvist att jag åker på en släng. Hade planerat att plugga stenhårt inför tentan i statistik på fredag men ligger istället i sängen med värk i kroppen och feber. Jag hoppas på en bättre morgondag.

Hann inte blogga så mycket förra veckan. Hade så mycket annat på agendan. Det var modevisning och det var fester. I lördags så satt jag till exempel med i publiken i Tv-programmet Bingo Royale. Inget vidare program enligt mig men det var kul att spela lite bingo och dricka billig bärs. Här är ett foto från den kvällen.

Nä nu måste jag ta lite mer värktabletter innan jag avlider.

Så kan det se ut

Så här ser det ut när jag går till jobbet 5 av 7 dagar i veckan. Jag äntrar till vänster om trappan ungefär där den grå eminensen står. Om det är någon av er som känner till EN enda svensk arkitekt så är det troligtvis han som ritat denna byggnad. Gert Wingårdh heter han, som även ritat en del andra spännande byggnader, bland annat svenska konsulatet i Washington som ni ser ovan. Det blev lite knas med att få bilderna på rätt plats. Nog så.

När man sitter och pluggar framför datorn kan man lät bli rastlös och börja surfa på de mest oväsentliga sätt. I dag lekte jag lite med Google bildsökning. I brist på fantasi sökte efter min gatuadress: Ystadsgatan. Fick fram en hel del bilder. Mest frappant var nog bilden ovan. Vad en ung och fager Lena Endre och en åldrig Erland Josephson har med Ystadsgatan att göra är för mig en stor gåta. Inte desto mindre är det en vacker bild. Troligtvis från någon sen Bergman-rulle (Emil?).

På bilden nedan ser ni däremot vårt hus. Lägg märke till den fängelseliknande entrén. Jag citerar Lunkan som, i sitt senaste inlägg, tackar "för edra trevliga bilder som illustrerat den gråa vardag som vi alla i någon mån lever och frodas i". Så pregnant uttryckt. Han måste ha syftat på mig i denna rätlinjiga betongkoloss.

Sök på era gatunamn vettja, nåt roligt kanske händer.

Bloggen firar nya triumfer

Ni har varit riktigt produktiva denna vecka, utan att ge avkall på varken stilistisk eller innehållsmässig kvalitet. Plus i kanten för edra trevliga bilder som illustrerat den gråa vardag som vi alla i någon mån lever och frodas i. Själv har jag under veckan tampats med tre indier (sizlar) och Ricardo som i fredags bakade mig en capriciosa. Lunchen har ju blivit något av en dagens höjdpunkt, och det finns en hel del att välja på.

Vid 13-tiden idag gav jag mig iväg på en strapats utanför The Island, tog buss nummer 40 som brakade iväg över västerbron och genom kungsholmen för en avstigning vid tegnérgatan, inte alltför långt ifrån den vältränade strindbergstatyn (som enligt Hedda är utrustad med en anmärkningsvärt liten phallos, vilket August - återigen samma källa - påstås haft komplex för. Är det någon av er som kan mer om detta ämne?)

Efter en kaffe, bulle och banan på sittande stjärt (7eleven) styrde jag min kos ned mot stureplan och Hedengrens bokhandel, som hägrat i fjärran om det inte varit för bebyggelsen i vägen. Det var faktiskt första gången jag satte min fot i denna haussade bokhandel, och jag kände mig rätt tillfreds med det jag såg. På nedervåningen var det idel viskningar men inga rop. Ett ställe jag nog får anledning att återkomma till, om än kanske bara i tanken, tack adlibris. Efter att jag öppnat svängdörrarna och stigit ut i verkligen hände egentligen ingenting som är värt att rapportera här.

Krille och jag körde ett kvällpass på fistis och som vanligt var det några brekande gubbs i omklädningningsrummet som inte skämdes för att dela med sig av frustande ljud och skinande svett. Jaja, man får vad man betalar för.

Har varit sängliggande praktiskt taget hela den ljusa delen av dagen. Drack en massa öl igår och fick till en riktigt prima fylla. En veritabel ölfylla.

Ikväll blir jag mer eller mindre tvungen att titta på fotboll. Fast på TV förstås. Spanska ligan. Min rumspolare och några av hans vänner är minst sagt devota fotbollsälskare, och eftersom Martin har den största TV:n i gänget kommer grabbarna hit typ varje söndag. Först ett par ligamatcher och efter det blir det fotbollskväll. Har ni tänkt på att de använder en massa The Smiths låtar som vinjett. Ola (han heter väl så?) verkar digga dem, vilket hedrar honom.

Om ni vill ha en gratis skiva, tryck på länken och ladda ner Arcade Fires nya. Länken kommer bara att funka ett par dagar till.

Jag tycker det är trevligt med prenumerationer. Det är så mysigt när det helt plötsligt dimper ner en liten publikation i brevlådan. (Känns lite kul också för brevbäraren, så han inte bara behöver släpa runt på en massa reklam och räkningar.) Mitt senaste fynd är Le Monde Diplomatique. Jag har alltid drömt om att kunna läsa välrenommerade franska tidningar och när jag fick reda på att Diplomatique fanns i en engelskspråkig version tecknade jag mig en prenumeration omedelbart. Fick första numret i veckan (ges ut en gång i månaden). Den är precis som alla glassiga magasin i din lokala butik fast tvärtom: i tabloidformat med en papperskvalitet i paritet med dasspapper; är i sitt naturliga tillstånd ohäftad vilket gör att den faller isär direkt; helt reklamfri; knappt några bilder; definitivt befriad från popkultur, mode- och livstilsreportage; bara text, text och text. Ergo: ingen yta, bara innehåll. Låter det pretto? Absolut!

Vill ni förresten testa en kulturtidskrift gratis? Det kan man göra på Kulturchock.

Trevlig lya du har där Carl! Less is more liksom.

Var lite hardcore och gick på försäsongsmatch på Skytteholm igår. Fy fan va kallt det blev men spelet värmde...

Här ser vi Berndt "Hulken" Hulsker runda målvakten till två noll. AIK vann tillslut matchen med 4-0. Lägg märke till killen med röd mössa, precis vänster om stolpen i publiken...

Saxat ur Sydsvenskan 17/2:

"ML: Det handlar mer om vad man känner. Jag valde kompisar när jag var yngre utifrån om de gillade Morrissey eller inte.
LL: Precis. Man kunde inte vara med cheerleadermänniskorna som lyssnade på bred musik."

Fredag e.m. Har redan hunnit med ett par saker i dag. Morgonen började ganska illa. Låg och drog mig i sängen lite för länge och drömde sjuka drömmar (som man ju gör när man ligger å drar sig för länge). Jag drömde bl.a. att jag stod och duschade mitt på Kista tunnelbanestation, typ bredvid spärrvaktens lilla kub. När jag duschade min lekamen stod jag även och pratade med Magnus Almqvist och – tror jag – Lunkan. Skulle vilja ha förmågan att göra sådana där vidlyftiga freudianska tolkningar, så man kunde dra några slutsatser av sina mest bisarra drömmar. Hm, Duscha: är jag oren månntro. Behöver jag renas? En ganska simpel tolkning. Har dock lite dåligt samvete på något sätt att jag inte har träffat Magnus på typ en massa år.

Och sedan löprunde. Fast jag har ett predikament. När jag springer producerar min kropp så otroliga mängder saliv och snor. Har ni det problemet? Eller, är det överhuvudtaget ett problem?

Efter det gick jag och min uppsatskamrat Mikael (som ju Lunkan har träffat på Kvarnen) på ett trevligt fik i närheten. Klockan var strax efter två och vi beställde in lite öl. Sen kom ett massa unga morsor med barnvagnar dit å trängde sig och barnen förde oväsen å så. Får man störa sig på barn, tycka de är ganska jobbiga? På Emilias fik var det ju barnvagnsförbjudet. I dag önskade jag detsamma.

På förekommande anledning blir jag efter Emils inlägg tvungen att göra reklam för en mycket fin platta: The Stone Roses.

Anders: försvann du i Salem? Annars är jag mer än nöjd över ert bloggande. Kul!

Ett tips: Använd Firefox som webbläsare. Lägg in vår blogg som bokmärke i bokmärkesfältet och låt Firefox spara era inloggningsuppgifter. Då blir det tokenkelt att blogga.

Köpte för övrigt tolv Sofiero på Sys också. Ska bli full imorrn. Brukar skoja med Mikael (som kommer ifrån Helsingborg, där ju Sofiero också ligger) att vi uttalade Sofiero typ på Spanska när vi var unga. Typ Soffjéro. Minns att vissa trodde det verkligen var ett spanskt öl. Eller är det en smålustig, men osann, efterhandskonstruktion.

(På bilden ser ni mitt lilla rum. Martins kompisar kallar det skämtsamt för cellen)

Om nya skor och förföljeslemani

Var och införskaffade nya skor här i veckan. Mina gamla skor hade fått Akillessyndrom på båda fossingarna och den grådaskiga Stocholmssnön hade blivit lite väl intim. Köpte inte bara ett nytt par utan hör och häpna två! ( börjar bli som tjejerna i "sex and the city" fast utan sex då förstås)
Har i flera år nu levt på spartanskt vis med ett par vardagsskor, känner mig numera lite som Sartre när jag ska gå utanför dörren.

På tal om I-landsproblem zappade jag förbi "Plus" häromdagen. Här gjordes ett gripande reportage om en stackars kvinna som hade fått ett "tyst-samtal" till sin hemtelefon. Hon ringde givetvis polisen. En rasande Sverker kunde sedan berätta att boven i dramat var en automatisk telefonuppringare som användes av telefonförsäljare. Vissa abonenter hade fått så mycket som upp till tre(!) "tysta samtal" per år. Behöver jag nämna att responsen på det här repotaget aldrig har blivit så stort bland det svenska folket i "Plus" historia. (Det är faktiskt sant)

Lyssnar annars mycket på "Waterfall" med "Stone roses"

Nä om jag skulle ta gå ut och mörda mig en pantlånerska...

Jo, man kan ju inte alltid skriva sådana frenetiska inlägg varje dag som Emils febriga (tänk Raskolnikov) premiärinlägg. Han måste ha ackumulerat en stor portion bitterhet mot den moderna tekniken som nu, i denna vår fina blogg, fick sitt naturliga utlopp.

Och Krille, du är på rätt spår: själv kände jag att denna blogg, förutom all trevlig kommunikation med mina kära vänner, kunde ge mig tillfället att förbättra min formuleringskonst.

Behöver ni inspiration när ni skriver kan jag tipsa om synonymer.se, som jag begagnar ibland vid språklig torka.

Vad trevligt det börjar kännas det här. Ett härligt litet gäng. Möjligt att det varit lite för mycket beröm men jag måste ändå säga att jag skrattade gott åt Emils inlägg. Har tyvärr inte utvecklat några speciellt goda skrivegenskaper ännu men det kanske kommer.

Om vi håller upp den här goda standarden och förbättrar den kan vi kanske ge ut matrialet från bloggen i bokform någon gång i framtiden. Det verkar ju populärt nu för tiden. Och kanske att Carl kan ha den på sitt bibliotek och kanske att han då dejtar någon av biblioteksmodellerna Anna eller Linda från Vice hemsida. Det stod att de jobbade på karolinskas bibliotek och var det inte så att du (Carl) skulle glida runt där i vår? Som jag ser det så verkar det upplagt för biblioteksromanser.

Förutom att mina alldeles nyss uppätna stekta ägg höll på att komma upp ur maggropen och sprida sig över datorskärmen på grund av skrattkonvulsioner måste jag ge en eloge till att Emil så snabbt visste att berätta var både bloggens titel och undertitel har sitt ursprung.

American Splendor – som Anders nog redan vet – ligger mig varmt om hjärtat (se bilden ovan). Emil: vad har du gett den för betyg på Filmtipset månntro?

Och så den något provocerande titeln: The Ordinary Boys. Jag citerar:

"Ordinary boys, happy knowing nothing
Happy being no-one but themselves
Ordinary girls, supermarket clothes
Who think its very clever to be cruel to you"

Jag har ju förresten diskuterat med Lunkan huruvida även jag borde registrera mig på Filmtipset. Fast när vi nu har en blogg kan man ju hänga där å ge lite filmtips.

By the way: ni som fortfarande förundras över mitt yrkesval kan klicka på länken nedan:
Vice Faschion – Swedish Librarians

The firewall strikes back

Ser man på, fint folk skriver sent!

Har haft en jobbig vecka med min dator eller rättare sagt har min brandvägg som gått och blivit Sverigedemokrat. Eller snarare som en blasfemisk mutant mellan en överbeskyddande mormor och Fadde. Har inte kunnat använda internet utan att få ett fett rött kryss i ansiktet om hur farligt det kan vara och hur stor risken är att min dator smittas av nåt galnafågelvirus, explorerebola eller nån annan apokalyptisk datainfluensa. Slår vad om att nästa generations brandväggar kommer att blåsa ut skallen på en så fort man instalerat programmet, typ enda sättet att hindra dataintrång är att hindra människan att använda datorer.

Så fick man ur sig lite bitterhet...

Bra namn på bloggen Carl! Kan aldrig få för mycket Moz. Å American Splendor är ju en trevlig film...

Hyrde föresten "Andrej Rubjov-den yttersta domen" idag, orkade bara se halva filmen sen fick jag damp, får försöka hela någon annan dag.

Valentin

Tänkte bara tipsa om lite pennor som kan förgylla vardagen.

Stabilo 88 har gjort mina dagar med statistiken betydligt roligare. Det är inte så att jag vill göra reklam men det är bra skit att ha om man ska kludda ner något.

Rapport från Vm i Åre: Inga svenska medaljer i herrarnas storslalom. Guld för norge. (jag kanske skulle börja på sportavdelningen på Expressen).

Die Mauer

En så vacker bild. Ger en lite hopp.

Ett silver i alla fall

Jaha då får vi väl se hur mitt första blogginlägg genom tiderna blir. Sitter här och tittar på vm i Åre. Det var ju roligt att vi fick ett silver även om hon hade blivit gladare med ett brons (eller?). Kändes inte som Anja skulle vinna men hon har ju vunnit en hel del redan. Kanske lika bra att hon inte fick vinna.

Jag måste bara säga att Carl är värd en "dagens ros" i äkta kvällstidningsanda för startandet av denna fina blogg. Bilden från nyår får mig att le inombords. Synd bara att det där var de sista minuterna jag njöt av den där kvällen (vart sedan lite för full i vanlig ordning). Det var den där lilla flaskan bubbel som syns på bilden som var boven i dramat.

Jobbet på expressen är nog inte så mycket att berätta om tyvärr. Klart att man får vara med när det händer lite grejor men så spännande är det inte. Emil (om han nu börjar skriva här) kanske har några historier, han börjar ju bli gammal i gemet där på kontoret. Jag tycker mest det är dårar som ringer när jag sitter i växeln. Gamla människor som klagar på allt mellan himmel och gjord. Vädret är dåligt, tv är skit, ungdomar är slynglar, det var minsann bättre förr, förresten så var det här sista gången jag köper expressen!!! Ungefär så kan det låta en vanlig dag på jobbet med eller utan headset.

Jag jobbade nu i helgen och lyckades slarva bort en viktig nyckel. Kände mig illa till mods ett helt dygn innan jag tillslut hittade nyckeln i bilen där jag redan letat tre gånger. Glad blev jag i alla fall när jag hittade den. Man skall väl vara glad för det lilla.

Ja, då har man precis skickat in en synopsis över vårt arbete med d-uppsatsen. Skönt. Men, mycket arbete återstår.

Lyssnar på mitt senaste skivfynd. I dag damp det nämligen ner en CD-box à fyra skivor i min brevlåda. Om någon läste DN i lördagd var det ett reportage om det svenska indiepop-bolaget Labrador. Och nu har de släppt en samlingsbox, som täcker deras utgivning under typ tio år. Den som uppskattar fin pop kan besöka:

http://www.labrador.se/LABRADOR100/

Ynka 200 kr inkl. frakt. Hör bl.a. [ingenting], Suburban Kids with Biblical Names och Radio Dept., å en massa mindre kända namn.

Anders har precis gjort sin bloggdebut. Nu väntar jag spänt på fler inlägg! Tips: Det finns ju en kommentar-funktion också som ibland kan lämpa sig.

Förresten, vet ni vad jag saknar här nere i Malmö? De trevliga stunder då vi suttit vid ett stort och rustikt matsalsbord, täckt av något slags sällskapsspel, och någonstans står en låda med rödvin. Och kanske Nebraska på stereon.

Och på den första dagen tog han plats bakom skrivbordet

Nu ska vi se om även jag kan posta ett bloggmeddelande.

En rätt bekväm dag på jobbet blir omdömet om mitt första pass. Allt sker i ett behagligt tempo och man snålar inte på fikarasterna. Jag har intagit ett skrivbord med tillhörande dator, sitter lite öppet i ett minilandskap och har lite sikt utåt/uppåt mot en innergård. Fräscha lokaler med endast 2 år på nacken.

Vanligtvis blir det förmodligen lunch på stan (har köpt rikskuponger (!)). Idag blev det Bara bar, men de sa att de ganska ofta gick till Kvarnen och åt(! , Kalle? Någon? Hehe).

Jaja, nu ska v se om detta hamnar där det hör hemma, i bloggen. Gott!

Man måste jämföra

Apropå Anjas fantastiska framgångar i Sälen. Lyssnade på Filosofiska rummet på P2 igår som hade lycka som tema. Enligt en av gästerna, någon slags psykologiprofessor, var man lyckligare om man hamnade på tredje plats än på andra plats i nån tävling. Det handlar om att jämföra. Tvåan jämförs sig med ettan; trean jämförs sig med fyran å resten. Är det någon som har några personliga erfarenheter av detta?

Tja! En ganska vacker bild. Runt tolvslaget på nyårsafton. Ja, ni minns. Ni som var där i alla fall. Ni andra minns väl något annat (och trevligt förhoppningsvis). Undrar vad min högerarm sysslar med. En flaska skumpa? Det finns ju andra bilder som kan tänkas styrka detta påstående. Fast Krille verkar ju hålla krampaktigt i något liknande.

Nu ska vi se om ni kan lära er blogga (om ni nu inte redan sitter på en hemlig bandyblogg eller dyligt). Tänkte bjuda in Krille, Emil, Anders och Mange Kull till att börja med. Vore kul å få veta vilka galningar Emil å Krille pratar med på Expressen (har ni headset?); vore fint med lite ymniga redogörelser från kulturförvaltningens spatiösa (?) kontorslandskap; Mange kanske vill berätta mer om pestons historia och dess sociala, kulturella och politiska kontexter.

Nåväl. Här i Malmö är det söndag. Kallt, blåsigt och ... ja, lite soligt har det tamefan varit. Har precis kollat på Life On Mars på TV. Gött med lite 70-tals Madchester (coolt slang).

Ajöss.