00-talet ordagrant

Eftersom jag sällan, eller aldrig, bjuder på mig själv dukar jag istället upp ett smörgåsbord av decenniets nya ord. För er att begrunda under champagnesörplandet och cigarrpuffandet.

blingbling (2004) – glittriga och pråliga smycken som skall visa att man är rik. Var det Mats Nileskär som började med blingbling i Sverige?

dogmafilm (2000) – film som spelats in med handkamera, utan rekvisita och utan. Tack för det här decenniet, Lars Von Trier!

kredd (2000) – som i "Ni ska ha asfett med kredd för er softa approach".

Lasse Berghagen-vin (2001) – (skämtsamt:) ett slätstruket vin.

lådvinsalkoholism (2003) – alkoholism som tillskrivs ökad lättillgänglighet till vin i form av lådvin.

mms (2002) – multimedia message service. Wow.

plötslig sportbarnsdöd (2005) – dödsfall bland barn vid sportutövning.

rocka fett (2000) – häftigt, bra. "Du rockade verkligen fett igår"

sars (2003) – en smittsam lunginfektion. Jag fick aldrig den. Däremot fick jag regnbågshinneinflammation flera gånger under 00-talet. Och vinterkräksjukan (2002) några gånger. Svininfluensan (2009) är jag dock vaccinerad mot.

stalker (2003) – person som besatt av någon (i synnerhet en känd person) och förföljer denne på ett maniskt sätt. Aktualiserat ord i samband med Strages utmärkta "Fans" (2005).

svemester (2009) – semester som tillbringas i Sverige (och inte utomlands). Fotnot: Carl går steget längre eftersom han hävdat att man kan "resa i sin lägenhet".

två-lax-nio (2009) – 2009.

valstuga (2002) – politiskt uttalande som sedan förnekas. Janne J. for president!

Gott nytt år!!

Dagens skräck, eller "Har du hört den förut"?

En skräck jag har är att bli en sån där som berättar saker och ting flera gånger i tron att detta har jag minsann aldrig förtäljt förut (sånt som äldre människor brukar göra...). Antingen påminns om detta omedelbart om man omges av ärliga människor: "Det här har vi redan hört!" Eller kanske mer ofta så tänker de: "Det här har han redan berättat". Och ibland sitter man själv och funderar, under det att man exempelvis lägger fram en munter och spirituell iakttagelse: "Har jag dragit den där förut?"

Tur då med bloggen, för där föreligger ett facit – arkivet!

I dag när jag städade koncipierade jag ihop ett fylligt blogginlägg om mitt Dylan-projekt. Men, mitt minne var lyckligvis på alerten: visst har jag redan nämnt projektet här och där.

Sen apropå upprepning – 2008 års julsummering. Även i år har december varit bloggrikt. Men däremot till vår glädje vitt och härligt. Fanny och Alexander måste jag ha missat; sändes den överhuvudtaget i år?

Rapport från kvarteret

En inte helt ovanlig skylt dessa kristider, men bloggmaterial med tanke på att lokalen är granne med mig. Alltsedan jag flyttade in har det legat något slags företag där i hörnet, som inte gjort så mycket väsen av sig. Förmodligen någonting i gränslandet webb/media/reklam. Ibland blinkade det lite från någon skärm inne i lokalen, som i sin tur speglade sig i rutorna i huset mittemot, som i sin tur syndes från mitt fönster.

Nu är det alltså dags för något nytt. Tidigare har jag skojat med en bekant om att öppna en restaurang där i hörnan. Vilket läge! Eller tänk om Söders senaste hippaste bar hade tagit denna lokal i besittning.

Men, som ni ser på min grumliga bild blir det inget sådant. Inte ens ett surdegsbageri. Kanske någon konfektionsaffär av finare snitt. Måhända något med vintage. Förhoppningsvis flyttar inte den där vapenaffären från gatan i närheten hit.

Gallring

Konkreta handlingar kan vara bra sätt att avsluta en viss epok. När jag flyttade till Malmö slängde jag en massa bråte (avslut) – och så inköpte jag ett helt nytt set lakan (påbörjan).

I dag tog jag ett beslut: att stänga ner min webbmejl som jag länge haft på det stora onda datorföretaget i väst. Sedan en tid har jag även haft ett mejlkonto på det inte lika onda datorföretaget i väst, men nu fick det vara nog: två konton (plus jobbet) var mer än jag mäktade med. Plus att den där gposten är så förbannat mycket bättre än hotbrev.

Det kändes lite läskigt när jag tryckte på knappen: nu försvinner kontot för gott! Ingen (nästan, i alla fall) återvändo. Men skönt. Ett konkret avslut. Och en början på något nytt och bättre.

Arkivet då (alltså alla gamla mejl)? Ja dem har jag importerat till min nya fina mejl.

Några dar kvar på 2009: vad ska jag gallra ut ur mitt liv härnäst? Telefonboken, källarförrådet, bokhyllorna – ja, det finns att göra.

00-talets metafysik

Känner mig också nödtvungen att göra ett försök, att i dessa yttersta tider sammanfatta det 00-tal som flytt.

I stil med Hobsbawms berömda indelning av det långa 1800-talet, som inleds storslaget 1789 och avslutas 1914, så är väl den 11:e september (som Emil varit inne på) en naturlig början och Obamas tillträde som president 2009 som ett avslut (eller en ny början). Å andra sidan är ju de dystra geopolitiska konsekvenserna av 11:e september fortfarande – klimatdebatten till trots – högst närvarande i nuet.

Men nog om storpolitik. Och visst håller jag med om det där med internet (som jag numer skriver med gemen begynnelsebokstav) och en massa andra spaningar om 00-talet.

Däremot, ens personliga 00-tal har man själv att definiera:

2001 flyttade jag tillbaks till Stockholm, bodde hemma ett tag, sen i Kristineberg, Malmö och nu här.

2001 hade jag ingen aning om vad som skulle ge mig utkomst i slutet av detta decennium.

Annars vet jag inte. Kanske är det först när man sätter sig ner och tittar på lite bilder som man inser och kan begripa den tid som gått.

Men nog hade det varit intressant om vi bloggat hela detta 00-tal! Undra vad vi hade skrivit om 2001. Bloggens arkiv går nu endast tillbaks till 2007.

Sen kan man sitta och läsa gammal e-post förstås. Det kan ge en lite inblick.

Från fruktstund till spadmord

Såg en dokumentär på Svt play som handlade om vilka attribut som skapade den människa vi är idag och varför vi inte springer omkring nakna med de andra små djuren längre.(eller så ofta iallafal) Budskapet var ungefär att trots att vi ofta tror att vi bakom vår civilisations ridå är mordiska djur, så är det tvärt om våra genetiska egenskaper att samarbeta, känna empati och förälska oss som gjort att vi är högst upp i näringskedjan.

Detta gjorde att jag osökt kom att tänka på min egen uppväxt i mellanmjölkens och fruktstundens rike. Jag skulle nog påstå att den är ganska befriad från våldsamma inslag. Minns ni att det var strängt förbjudet att exempelvis brottas i skolan? Detta trodde lärarna skulle spåra ut i värre våldsamheter. Snöbollskrig var kanske ett ännu större brott. Det sades att vi kunde få grus i ögat vid användande av dessa livsfarliga projektiler. Vi tvingades att sjunga sånger som "Barn i alla länder vill att det ska bli fred" eller "Inatt jag drömde". I dagens skola är iallafall brottning och snöbollskrig tillåtna, dagens pedagoger menar att brottning och snöbollar säkert kan utlösa konflikter men det skapar givetvis situationer där barn kan träna på att lösa dessa.
Jag har svårt att tro att framtidens vuxna kommer att vara mer våldsamma än var våran generation blev.
Det enda undantaget i min statliga uppfostran av icke våldsanvändande var givetvis min militärtjänst. Att lära sig döda med gevär och kanoner är givetvis långt ifrån fruktstunder och snöbollsförbud, men det var när jag instruerades i den för grävning helt värdelösa fältspaden som jag verkligen kände en kulturkrock från tidigare statlig uppfostran. Fältspaden SKALL slipas i kanterna för att kunna användas i närstrid. Ett hugg mot halsen var bästa sättet att döda en människa på om kulorna tröt.
Dagens ungdomar gör inte längre värnplikt, jag vet inte om vi kan känna oss säkrare i framtiden mot fältspadar. Men kanske är det så att det i våra gener finns bättre skydd mot framtida våld än det vår civilisation har skapat.
Det enda jag vet att jag fått träning av samma Stat som förbjöd mig att kasta snöbollar, att skära av kroppspulsådern med en spade.

Nära queer-upplevelse

Besökte den stora bokhandelskedjan i dag. Dag två och tack och lov sista dagen i årets – och 00-talets! – julklappshandel. Hittade en riktig fin julklapp, den alldeles färska Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien i två band. Äntligen! Deras ordlista har ofta bara gjort mig förvirrad.

Nåväl. När jag ställde mig i kassakön fick jag omedelbart ögonkontakt med en av kassörskorna: en söt tjej i en ålder av ca 33 år. Dock, hennes namnbricka fångade snabbt min blick: står det verkligen "Jocke" på denna? Ja, det gjorde det, kunde jag konstatera samtidigt som jag lämnade över mina varor för betalning.

Tankarna svävade runt i mitt huvud: Kan en kvinna heta Jocke? Är det en man? Nä, det kan absolut inte vara. Har personen ifråga bytt kön, men inte hunnit med att byta namn? Etcetera etcetera.

Det är väl det här som är queer. Eller rättade sagt det som denna teoribildning vill åskådliggöra: hur våra hjärnor förvirras så fort vår könskompass utmanas. Och att vi så nödtvunget måsta kategorisera, dela in, ha kontroll. (Apropå ordböcker.)

Jag landade dock i teorin att hon lite nonchalant lånat en namnbricka av en kollega, ehuru av fel kön. Hellre en felaktig namnbricka än ingen alls! (Se där, kanske en sträng policy på den stora bokhandelskedjan?)

00-tal = internet

För att bygga vidare på ett tema här på bloggen;
har ni sett denna politiska tunnelbanekarta?

Inte oväntad på något sätt men lite snygg grafik i alla fall. Jag såg youtube filmen från tunnelbanehytten som Emil lagt upp, noterades att den spelats in med en Canon G10, imponerande kvalitet från en halvkompaktare för ca 5 tkr.

Försöker tänka till om 00-talets innersta väsen men det står lite still. Håller med E om att när detta försöker göras blir det med all önskvärd tydlighet klart för en hur pass stora förenklingar tidigare årtiondens sinnebilder är. Det kan dock inte uteslutas att likriktningen men kanske också dikotomin i samhället var större förut, färre valmöjligheter, färre grupperingar, färre artister etc, vilket gör att större trender för dessa årtionden (20-70talet?) lättare kan avläsas. Men kan man egentligen diskutera 00-talet största trender utan att nämna... INTERNET. Ja, det uppfanns säkert i amerikatt på 50-talet och fanns väl i nästan var mans och kvinnas hem redan -99, men det stora genomslaget var väl ändå under 00-talet. Det går naturligtvis inte ens att räkna upp en bråkdel av de bloggar, widgets, applikationer, midgets och gadtgets som finns att tillgå nu. Tror inte jag behöver driva detta argument längre, 00-talet ÄR internet.

För mig känns det som utspelades i början av detta decennium känns rätt avlägset, hösten 2000 började jag på TNT och sladdade runt i Kista arbetsområde i en svävare i skåpbilskläder, i muskelminnet finns fortfarande kopplingens sladdriga känsla och den svampiga styrningen hos den italiensktillverkade Iveco jag körde. Hur kan detta gåtfulla bilmärke finnas kvar samtidigt som SAAB läggs ned? Ur led är efterfrågan.

Tycker att det är lustigt det där med muskelminnet, någon annan som har något att berätta om sina egna muskler minne?

På spaning efter ett millennieskifte som flytt

"Brat (från engelska Brat, bortskämd skitunge) är ett engelskt lånord"


Det var inte många veckor sedan jag insåg att vi snart är på väg mot ett nytt decennium. Vi verkar ha en tendens att dela in olika tidsepoker i olika tiotal. Vi vill minnas åttiotalets yuppies, sjuttiotalets hippies, femtiotalets hemmafruvåg etc etc.
Förenklingar att dela upp och smälta ner i mer lättilgängligare form, då verkligheten och tidens gång är alltför komplex för våra små hjärnor.
Vad kommer då framtidens skol och historieböcker berätta om detta årtionde?
För det första tror jag att kalla det "00-talet" ganska snart kommer att dö ut. När vi talar om tidigare årtionden säger vi: 1890-talet,10-talet,20 talet osv. När 1900-talets "00-tal" nämns, säger vi helt enkelt "efter sekelskiftet" eller "vid sekelskiftet".
Vid detta i betänkande är vi alltså inne på millennieskiftets sista dagar.
Elfte september är givetvis en sak som borde komma upp,men jag tror att på ett mer kulturellt plan kommer människor att vilja se millenieskiftet som en stor fest. Det passar liksom bättre in på helhetsbilden. Vi firade det nya millenieskiftet,brydde oss om inget annat. Champagnekorkarna flög i luften, det var "blingbling" och "Bratsen" som var på tapeten. Typ som på det "glada 20-talet" och precis som vid detta årtionde slutade decenniet på nio: 1929 och 2009.
Jag hoppas historiekapitlen inte fortsätter med det nya "30-talet"...

Tanke om ett streck

Mycket kan sägas om Herta Müllers Hjärtdjur. En iakttagelse jag själv gjorde, och som måhända stärker bilden av mig som en obotlig petimeter, är förekomsten av ett tankstreck. Med betoning på just ett, emedan boken faktiskt endast har förlänats ett endaste tankstreck.

Känn på den här:

"Kurts spräckta tumme, Georgs brutna käkben, den smutsgråa haren, den stinkande glasburken i min vätska – de utgjorde en del av var och en. De andra visste om det."

Boken, på blott 212 sidor, har ingen kapitelindelning utan består till största delen av knappt en sida långa stycken. Citatet ovan är från ett stycke i slutet då berättaren plötsligt ändrar tilltalet en aning och låter oss komma en aning närmare.

Men som sagt: ett tankstreck. Och ett gott exempel på interpunktionens kraft.

From Your Tube, to You Tube

Denna film är skapad av en kollega på jobbet. Tycker ni den här är bra finns en film med gamla vagnar, på you-tube.

Ber om ursäkt för den smaklösa titeln.

Måhända i mjugg

Efter att ha suttit i tio minuter och försökt komma på något vettigt att skriva, kom jag på att jag minsann hittat två fel i Spotify. Detta faktum säger nog mindre om musiktjänsten ifråga, som ju till stora delar fungerar utmärkt, än om i vilken omfattning jag använder mig av densamma.

Exempel 1 (det lyckliga): Lyssnade på Neil Young Unplugged, en rätt trevlig historia från 1993. Men, jag började ana något konstigt när låten From Hank to Hendrix fanns med två gånger, dels nummer 11, dels nummer 14. Vilken lycka kände jag då inte när låt nummer 11 i stället visade sig vara Unknown Legend, en av mina (och måhända andra medbloggares) absoluta favoriter. Lyssna och rys.

Exempel 2 (det lustiga): Har kollat in lite Miles på sistone (jmf inlägg nedan). En gammal favorit är Miles Smiles, inspelad 1966. Sök upp albumet och le en smula. Kanske i mjugg.

Konservativ betraktelse

Den malliga morgontidningen har en ny ledarskribent som tidigare skrev kolumner i den blåare konkurrenten. I hans text idag gjorde han en klassisk konservativ historisk parallell: vår moderna tid visavi det romerska rikets fall. Det vill säga, liksom då präglas vår tid av långt gången dekadens, en amoralisk mänsklighet, hedonism, nihilism etcetera etcetera. Jag vet inte hur många stackars reaktionära skribenter som försökt leda denna analogi i bevis, men inte känns den mer relevant för det. Snarare tvärtom. Och desto mer tröttsam och förutsägbar.

Bläddrade även i den svenska konversativa månadstidskriften per excellence, och – för 34:e gången! – diskuterades objektiva estetiska värden inte helt oväntat i förhållande till modernism och postmodernism (och annan dekadens). En av de intervjuade konstaterade frankt att utsikten från Västerbron äger ett objektivt skönhetsvärde. Vad svarar man på det?

För övrigt måste jag läsa på lite mer om romarrikets fall. Kanske man ska ta tag i Gibbons The History of the Decline and Fall of the Roman Empire.

The king of fågelbord

Igår köpte jag ett par stycken talgbollar att hänga ut på balkongen. Efter detta scannade jag nätet om bra tips för fågelmatning. Det visade sig vara en hel subkultur. Att mata fåglar är tydligen inte bara en barmhärtighetsgärning utan även ett sätt att leva. Ju fler arter man har vid sin utfodringsplats desto högre status i denna pippifågelsekt.
Det finns ovanligare arter, men den absoluta kungen i fågelmatsalen är domherren. Inga domherrar, ingen respekt. Har du dock turen (eller förmågan) att locka fram denna rubin i fågelskrud tillhör man adeln.

Vid mina ensamt hängande talgbollar har jag ännu inte sett någon
fågel, men när jag kom hem från jobbet idag lade jag märke till att båda bollarna blivit naggade i kanten. Talgoxar, gråsparvar och blåmesar får ursäkta. Tänk om domherren kommer på besök...

En god nyhet

Jag väljer att anknyta till föregående inlägg med en god nyhet. I alla fall för oss radioter som åker kollektivt.

Nu kan man nämligen äntligen lyssna på analog rundradio i tunnelbanan. Täckningen är ännu inte till fullo utvecklad, men ska fungera rätt bra ändå. Undertecknad har testat S:t Eriksplan–Medborgarplatsen med gott resultat.

And everybody's got to live their life (And God knows I've got to live mine)

Alla människor har vi våra svaga punkter. Någonting vi helt enkelt inte klarar av göra eller känner att vi klarar av betytligt sämre än genomsnittet av befolkningen. Detta tror jag de flesta kan leva med. Betydligt tuffare blir det de gånger vi själva måste inse en ny svaghet på denna lista. Just i skrivande stund har jag kommit till insikt om min totala brist på den ädla konsten att sova middag.
En gång i tiden kunde jag detta. Men under mitt livs resas gång har jag tappat denna färdighet, vilket de senaste gångerna slutat med att jag vaknat någon gång vid midnatt, förvirrad och jetlaggad.

För att kompensera mina brister tänkte jag utlysa en liten tävling. Så här går den till: En av oss ställer en fråga om en plats i Stockholm, den som kan svaret lägger in detta i slutet av ett blogginlägg eller i komentatorsfältet och får äran att själv ställa en fråga.
Ofin som jag är tänkte jag själv börja. Bilden ovan visar nollpunkten på blå linjen,i detta fall bakom Kungsträdgården, alltså där distansräkningen börjar för de där vita skyltarna som finns fastskruvade på strömskensskyddet.
Frågan är då var "nollpunkten" för den gröna linjen ligger?
Tips: Det är en station ni säkert åker förbi ofta. Det ska alltså stå 0+0 på skylten.

En komparativ studie

Carl och jag utnyttjade söndagens fina väder till att besöka nationalmuseum där utställning om Caspar David Friedrichs pågår. Hans tavlor hängs ut till höger och vänster och motiven är ofta landskap och hamnar eller hav, inte sällan med en frånvänd betraktare i förgrunden som stumt betraktar ett något av det sublima i guds skapelse. Lite inspirerad knäppte jag av ett par bilder av Hans skapelse, två " Caspar David Friedrichs moments" för en megapixelstinn nutid.

"Wanderer above the sea of fog" vs "Strolling in the midst of Skeppholmen".
Siluetten av kyrkotornet i den högra bilden symboliserar kyrkans närvaro och betydelse i bilder med profana motiv.

"A view of the harbour" vs " The battleship at bay" nedan.
De lärde har tvistat om vad skeppen symboliserar i dessa bilder; flytetyg att navigera på ett hav av känslor, eller kors som gör oss medvetna om vår egen dödlighet är de två vanligaste tolkningarna.

///A

Politicians sell certainty. Science lives off doubt.

Jag bockar och bugar för att Emil förmedlar oss denna vackra lokalpoesi. Utmärkt exekverat!

En reflektion: När jag flyttade till Malmö skojade man gärna om att de hade uteserveringar öppna året runt, men nu tror jag fasiken att det börjar bli så här också. I alla fall kring medis.

Sen har jag upptäckt en ny favoritkolumnist: Thomas Engström, krönikör i bland annat Fokus. Hans krönikor i denna annars jämngrå publikation har en enastående lyskraft, ett uppfordrande och manande tilltal och, ja, så tycker han liksom något på riktigt. Uttrycker patos. Talar ur skägget. I sina bästa stunder påminner han mig om en annan favorit, herr Croneman. (För övrigt är han, alltså Engström, också författare och översättare, Min far hade en dröm exempelvis.)

Till sist kan jag inte annat än känna en stor glädje och ödmjukhet efter att en av Stockholms anrikaste kebabställen har börjar sälja Döner kebab. Undertecknad har smakat. Och kan konstatera att det mest var brödet som gjorde, och var, skillnaden.

Ödekyrkogården

Hammarbyhöjden, Hösten 1853.

Så var synen, som jag såg en morgon,
Då jag gick förbi den hemska åkern,
Som man plöjt i närheten af galgen,
Att den ryska pestens säde gömma:
Fyra männer såg jag, mäkta glada
Af en väldig dosis aqua vitæ,
Och de hade spadarna i handen
Och de gräfde på en graf, – en sådan,
Hvilken ensam kunde rymma många, –
Och de gräfde under skämt och eder,
Som de träget hämtade ur flaskan,
Hvarje gång de läto spaden hvila.
Fyra kvinnor såg jag äfven; änkor,
Alla under natten änkor vordna;
Bleka, snyftande och öfvergifna,

En modern klassiker

New York!!