Tanke om ett streck

Mycket kan sägas om Herta Müllers Hjärtdjur. En iakttagelse jag själv gjorde, och som måhända stärker bilden av mig som en obotlig petimeter, är förekomsten av ett tankstreck. Med betoning på just ett, emedan boken faktiskt endast har förlänats ett endaste tankstreck.

Känn på den här:

"Kurts spräckta tumme, Georgs brutna käkben, den smutsgråa haren, den stinkande glasburken i min vätska – de utgjorde en del av var och en. De andra visste om det."

Boken, på blott 212 sidor, har ingen kapitelindelning utan består till största delen av knappt en sida långa stycken. Citatet ovan är från ett stycke i slutet då berättaren plötsligt ändrar tilltalet en aning och låter oss komma en aning närmare.

Men som sagt: ett tankstreck. Och ett gott exempel på interpunktionens kraft.