Ödekyrkogården

Hammarbyhöjden, Hösten 1853.

Så var synen, som jag såg en morgon,
Då jag gick förbi den hemska åkern,
Som man plöjt i närheten af galgen,
Att den ryska pestens säde gömma:
Fyra männer såg jag, mäkta glada
Af en väldig dosis aqua vitæ,
Och de hade spadarna i handen
Och de gräfde på en graf, – en sådan,
Hvilken ensam kunde rymma många, –
Och de gräfde under skämt och eder,
Som de träget hämtade ur flaskan,
Hvarje gång de läto spaden hvila.
Fyra kvinnor såg jag äfven; änkor,
Alla under natten änkor vordna;
Bleka, snyftande och öfvergifna,