Jag vill inte på något sätt fortsätta med att jämföra mig med författare (jmf inlägg om Lundell nedan), men en sak har jag och Stig Larsson gemensamt: We Want Miles.
Hittade ett gammalt radioinslag i Radioarkivet där Stig Larsson framhöll denna Miles Davis-platta, inspelad live 1981, som en stor favorit.
Själv lyssnade jag mycket på We Want Miles i min ungdom, under den period jazz och i synnerhet fusion stod på min spellista. Två av mina gamla fusionhjältar, Mike Stern och Marcus Miller, kompar Miles på denna skiva.
Slappbas må vara en komprometterad uttrycksform, men på We Want Miles når detta konstnärliga uttryck oanade höjder.
För övrigt är det mig veterligen första och enda gången sedan sent 1960-tal en bassist ackompanjerar den store trumpetaren med klassisk walking bass, i Gershwins My Man's Gone Now.
Nej, förresten. Jag och Stig har en till sak gemensamt: tycket för ägg och bacon.
No comments:
Post a Comment