1. I mitt kvarter, på vägen till en av mina default-butiker, ligger en hästaffär. Där finns förstås ingen levande brunte, endast diverse tillbehör för den hästbitne (affären heter faktiskt just det). Jag har tittat in i skyltfönstret och... Visst innefattar ryttarmodet ganska snygga persedlar, såsom rediga skinnboots och mysvarma västar av okänt material? Jag har i alla fall tänkt denna tanke. Och sen känt skam.
2. Ja, och så en annan modepryl: Ni vet de där svarta tajta latex-eller-vad-det-nu-är-för-material-brallorna som sprider sig både inom och utom tullarna. Jag vet inte om detta tangerar gränsen för allmänt bloggovett, men de där tajtsen liksom – för att uttrycka det lite akademiskt – fascinerar mig och min irrande blick. Och sen känner jag skam.
En sak jag visste innan vecka 45 är att jag blir lite galen av att ligga hemma och inte prata med någon. Så, i dag inledde jag en konversation med min lokala videouthyrare: "Öh, ursäkta, har ni möjligtvis Taxi Driver?" Efter en stunds väntan: "Nä, den är tyvärr uthyrd. Vi har bara ett exemplar av den." Några timmar senare gick jag till min lokala musikaffär och försökte inleda ett samtal om varför mina strängar på min akustiska gitarr går sönder så ofta. Det blev att konstruktivt samtal.
No comments:
Post a Comment