Hej tristess

Jag vet att jag tjata om saken förut men, ja, dessa förbannade helger! Eller rättare sagt de helger som inte blir som man vill: njutbara och avkopplande, sköna och innehållsrika, fulla av livsglädje och livsbejakande verksamhet. Fredagen började visserligen (som ofta) ganska bra, var trevlig ända in på småtimmarna, men sen gick det gick det obönhörligt utför. Sen dröjer det till runt tretiden på söndagen då – efter en joggingtur – livsandarna börjar återvända. 

Problemet är alltså lördagarna. Och inte helt sällan de lördagar man beslutat sig för att endast "ta det lugnt". I klartext: alkoholfritt. Om man nu inte lever i en lycklig och dynamisk tvåsamhet har jag svårt att hitta något vettigt att sysselsätta sig med på lördagskvällen som inte inbegriper några slags rusdrycker. Har prövat att titta på videofilm. Det kan funka. Men – så förbannat tråkigt! Läsa? Ja, det är nyttigt. Men, tanken är nån annanstans.

 

Äh, vette fan. Kanske måste jag poängtera att det inte så mycket handlar om alkoholen i sig (vill förstås inte framstå som nån alkis in spe) utan om behovet av aktivitet, det sociala, skrattet, glädjen, samtalet ... (ja, allt det som saknats denna helg).

Sen påstår vissa att man måste ha tråkigt ibland.

Egentligen handlar det väl om att man så brutalt påminns om sin ensamhet på just lördagarna. De flesta andra dagarna funkar ju rätt okej och på söndagarna har även (har jag hört) folk som lever i tvåsamhet lite ångestkänningar.