En något mer prosaisk iakttagelse.
Avläst i Röster i radio nr 20 1955 under rubriken Veckans palaver:
Radions uppgift i samhället tycks inte blott vara att upplysa och underhålla, utan också att vara strykpojke för ev. ackumulerat missnöje av något slag. Frågan är om man inte borde avleda detta missnöja genom en programpunkt kallad "De missnöjdas klubb" där missnöjda människor skulle få tala ut och befria sig från missnöjesoket. Det skulle säkert bli ett högeligen uppskattat underhållningsprogram. Ty vi är nu en gång så funtade att vi har stort nöje av andras missnöje.
Och ett antal decennium senare fick vi Ring P1 (startade år 2000). Men att det tog så lång tid? Kanske ett tecken på att vårt samhälle, till skillnad emot 50-talet, är mindre hierarkiskt och öppet för fler röster en samhället elit. Tyvärr träffar jag ganska ofta på folk (läs: medelklasstyper) som ogillar programmet. Eller det kanske är ett gott tecken.
No comments:
Post a Comment