Veckans palaver

T r e dagars arbete kvar, sedan långsemester! Ahh.

En något mer prosaisk iakttagelse.

Avläst i Röster i radio nr 20 1955 under rubriken Veckans palaver:

Radions uppgift i samhället tycks inte blott vara att upplysa och underhålla, utan också att vara strykpojke för ev. ackumulerat missnöje av något slag. Frågan är om man inte borde avleda detta missnöja genom en programpunkt kallad "De missnöjdas klubb" där missnöjda människor skulle få tala ut och befria sig från missnöjesoket. Det skulle säkert bli ett högeligen uppskattat underhållningsprogram. Ty vi är nu en gång så funtade att vi har stort nöje av andras missnöje.

Och ett antal decennium senare fick vi Ring P1 (startade år 2000). Men att det tog så lång tid? Kanske ett tecken på att vårt samhälle, till skillnad emot 50-talet, är mindre hierarkiskt och öppet för fler röster en samhället elit. Tyvärr träffar jag ganska ofta på folk (läs: medelklasstyper) som ogillar programmet. Eller det kanske är ett gott tecken.

Lilla Malmö

Ett första riktmärke som kom till användning vid flytten till Södermannagatan var Axel Landquist park, den mellan min gata och Nytorgsgatan och flankerad av Åsögatan.

Dess rätta namn var till helt nyligen för mig okänt, men vilken park det var frågan om gick kom man ganska enkelt fram till när man språkade med folk. Nu vet jag inte riktigt om ordet passar i sammanhanget, men visst är parken famös, det vill säga känd av mindre trevliga anledningar. En knarkarpark helt enkelt, full med fyllon och mindre seriösa hundägare.

Och i kväll, en helt vanlig måndag, när jag efter livsmedelsinhandling spatserade förbi min park, satt det således ett gäng unga killar och drack starköl ur burk, 3-4 mindre trevliga hundar morrade ilsket och deras respektive husse sjunger sannolikt inte i kör.

Då mindes jag min tid i Skåne och tänkte följaktligen: härmed döper jag denna park till Lilla Malmö. På nåt sätt kändes den helt plötsligt mer inbjudande och, ja, hemtrevlig.

Sjukrapport

Nu har jag varit sängliggande (eller snarare soffliggande) i två hela dagar. Redan förra onsdagen kände jag mig konstig, men under måndagen bröt det ut för fullt. Precis som ungefär en månad sedan.

Jag brukar intala mig själv och ibland även andra att jag mycket sällan är förkyld. Men nu skäms jag nästan över min ömklighet. Och att behöva vara borta från jobbet!

Sen insåg jag i måndags kväll en sak: det är nog inte så populärt att ta sig till jobbet när man känner krasslig bara för att liksom visa framfötterna. Smittorisken bör respekteras (tycker i synnerhet ens arbetskamrater).

Men, plötsligt har man en massa tid. Och samtidigt en god portion rastlöshet. Har läst mycket Charles Bukowski, sett en veritabel filmklassiker – Truffauts De 400 slagen –, lyssnat på P1 och druckit kolossala mängder vatten.

Måste tipsa om Språket i P1. I senaste programmet pratade de om läspande i radion (tydligen ett ljudteknikfenomen) och, framför allt, om svårstavade ord. På hemsidan har de lagt ut en lista med en massa knepiga exempel. Dublett eller dubblett?

Promenera

Vissa lediga dagar tror jag i min enfald att jag bara ska ligga hemma i soffan å "ta det lugnt". Nån slags återhämtning, att "unna" sig lite slapphet. Och det går åt skogen.

Jag är en oerhört rastlös själ. Är det verkligen nåt jag har lärt mig så är det hur viktigt det är att så fort som möjligt komma ut på morgonen (under veckorna gör man det förstås ganska naturligt). Nu har jag i och för sig varit lite krasslig, så fysisk aktivitet har undvikits.

Men, så fort man kommer ut å ser träd, människor, hus, himlen – ja, va faan som helst. Det spelar liksom ingen roll, så länge ögonen sysselsätts. Det är väl det det handlar om: en för ögonen fysisk nödvändighet (och en massa andra saker).

Sen brukar jag tänka på Bergmans yttrande: "Dämonerna gillar kalla fötter" (apropå sitt promenerande).

Väljer även att här publicera två bilder jag tagit under vandringar i vinter. Den ena tagen på Årstabron, den andra kan jag inte komma ihåg var jag tagit.

Blev lite glad när jag såg att ett fik i närheten har börjat med söndagsfrukost tema Godmorgon, Världen (ni vet, P1:s fina veckomagasin som sänds 9-11 på söndagsmornar). Det måste testas! Lyssna på P1 kollektivt? Hm.

Annars går det ganska bra med mitt pågående Dylan-projekt: att förstå giganten Bob Dylan. Under veckan har jag lyssnat en hel del på Blood on the tracks, en klassiker från 1975. Även Oh Mercy, en sen 80-talare, har avverkats. Båda är riktigt bra (å man slipper nästan munspelet).

Lite bilds

Här har ni lite bilders från trippen.

- Tanten som hjälpte oss att ta detta kort, från Top of the Rock, var lite för kort för att få med utsikten nedåt.



- Kul(l) med två servila kopps på Brooklyn Bridge.


- En avslappnad promenad med lite window shopping i East Village.

- Efter en lång dag i Williamsburg var det skönt med vila på n6th street, en av bargatorna. Lägg märke till Carls välfyllda plastkasse från Beacon Closet (2:a hand).


- Lite vila i Morningside Park efter promenad i Harlem, som på en del ställen kändes tryggt och på andra inte. Carl hade för dage köpt en fyradollars söndagsupplaga av NYTimes, Magnus har just ätit nachos och undertecknad koncentrerar sig på att se avslappnad ut, hm.


Jaja, vi hade det fint.

New York-hälsning (från Sverige)

Ja, många kort blev det i NY. Men, som vanligt är det svårt att samla hela truppen (om man nu inte envisas med automatutlösare).

Nåväl. Denna bild är vacker. Tack vare avstängd biltrafik (och några hjälpsamma turister) kunde detta ögonblick förevigas. Lägg märke till Mange och de gula strecken, samt de två amerikanska flaggorna. Även skraporna gör ett suggestivt intryck på grund av den för dagen molnrika himlen.

Dubbelfitta

Har det hänt att ni tänkt på hur de konstruerar de här ordsystemen som man skall kunna skriva snabbare sms. Vissa ord finns men andra har de struntat i. Man kan ju undra vilka kriterier de har eller vilket underlag som används. Har ni en sonyericsson och skriver med T9 kan ni ju prova att skriva dubbelfitta. Undra om det är ett verb eller substantiv?

Douglas Murray är Tre Kronors nya biff. Han har tydligen spelat med vår vänn Jackan i många år men nu är han NHL-proffs. Enjoy!

www.angelo-maxies.com

Till New York

Hoppas ni har det härligt där borta. Här kommer en länk till den grymma resturangen på Park Ave South at 19th Street.

Jag rekommenderar 13 oz. Grilled Filet Mignon
Ni kommer inte bli missnöjda.