Egentligen borde jag publicera brevet här i sin helhet. För aldrig har jag skrivit en text med sådan frenesi, ilska och sarkasm, samtidigt som jag – likt de stora författarna – erfor en nästan sinnlig njutning av min dräpande formuleringskonst och stilistiska begåvning.
Sen var det förstås en utmaning att skriva med penna. Bläckpenna dessutom. Förutom att jag inte äger någon skrivare hemmavid, förmodar jag att denna genre så att säga kräver ett handskrivet brev.
Nåväl. Jag orkar inte förklara vad som orsakade denna indignation. För övrigt misstänker jag att den skyldige är fastighetsskötaren.
Likt de stora författarna.
2 comments:
En underbar liten text Carl!
Tack, det värmer.
Post a Comment