Ballads

I går kväll besökte jag en så kallad tryckarklubb, inhyst på ett namnkunnigt hotell i Gamla stan. Precis som namnet antyder var det enkom frågan om att dansa tryckare. Så fick jag det i alla fall presenterat för mig.

En orgie i tårdrypande ballader. I över fyra timmar spelades alla de där låtarna vi älskar att hata, eller snarare hatar att vi älskar. Själv drabbades jag vid ett flertal tillfällen av patetiska känslotillstånd och – i enstaka fall – gåshud.

Idén om en tryckarklubb tyckte jag var lysande när jag hörde talas om den. Och så här dagen efter kan jag konstatera att konceptet funkade utmärkt. Det blev ett par fina danser (plus två mindre roliga NEJ!). Och förutom den rent fysiska närheten fick man också tillfälle att konversera med en okänd individ under en avgränsad tid (d.v.s. en låt).

Nu var det tyvärr sista gången för klubben på det ställe; förhoppningsvis återuppstår den någon annanstans. Aftonen gav mersmak.

"Hellre dö med förrättat värv, än födas som jordens främsta ädling."