En ledig dag

Det är nåt speciellt med dessa röda dagar. Vissa uppmärksammar vi på alla möjliga vis, andra – som Kristi himmelfärds dag – bara dyker upp helt plötsligt, ger oss lite ro och ledighet, för att sen bara hastigt försvinna bort i glömskan.

En lång promenad och P1 är för min del ofta en lyckad kombination för en lyckad helgdag.

Förutom ett fint program om Allan Edwall och ett om den svenska nationalparken, kröntes dagens P1 lyssnade med en hel timme långt program om The Köln Concert.

Denna skiva har jag haft i min ägo omkring tio år. Har bitvis lyssnat på den ganska mycket. När jag hörde på alla röster om denna klassiska inspelning funderade jag på vad jag själv skulle ha att säga om denna musik.

Liksom i många andra sammanhang minns jag klart min första bekantskap med skivan – och det var med en känsla av besvikelse. Musiken överensstämde inte alls med mina förväntningar och med den inre bild jag hade av hur en solokonsert av Keith Jarrett skulle låta. (Hade nog inte hört honom överhuvudtaget innan dess.)

Det tog nog ett par år innan jag förlikade mig med The Köln Concert; och ju mer jag accepterade musiken, desto mer gripen och hänförd blev jag.