En midsommardröm

Som ni säkert märkt så har min bloggarinspiration trytigt något den senaste tiden. Men nu idag fick jag beskedet som hävde min skrivkramp. Nu fick jag något att bearbeta.

För ett par av er hann jag nog berätta om att jag varit på lägenhetsvisning i Midsommarkransen. Men låt oss inte gå händelserna i förväg. Allt började för ett par veckor sedan då jag tog mig tid att sondera terrängen. En promenix där i den bländande vårsolen och kransen kändes bara bättre och bättre ju mer jag tänkte på det; fiskaffärn, Tellusbiografen och vinterviken, för att måla upp en triptyk av det som lockade.

Dagarna innan visningen samlade jag intryck och tankar samt funderade löst på några kriterier som måste vara uppfyllda för att det skulle kännas bra att lämna min diminutiva våning på knifsöder. Lyan måste fan ha fönster åt svandammsparken (vilket innebär e.m sol och fri parkutsikt - ingen insyn), helst ha parkettgolv och vara någorlunda bra planerad. Det senare för att det skulle kännas vettigt att flytta till något lite större (dyrare) än jag tänkt mig.

Väl där, i tisdags kl 17, kliver jag in genom porten i det gula 30-talshuset, tar några raska kliv upp för de två stentrapporna, för att sedan kliva in över tröskeln till lägenheten. Med facit på hand känns det nu bittert att återge vad min till en början kritiska blick fick skåda.

En stor möblerbar hall med fiskbensparkett. Tog vänster in i ett vardagsrum med utsikt mot svandammsparken. Solen fullkomligt rann i genom det trerutiga fönstret och vällde ut över ett blankt parkettgolv innan ljuset absorberades något av en fondvägg i nästan svart i ena änden av rummet. Plats för typ soffa, fotöljer och stort matbord (6 pers). Tillbaka ut i hallen där jag åt höger tittade in på en rymlig, nyrenoverad toalett med dusch. Gråsvart klinkers på golvet och vitt på väggarna. Vidare ut i ett mycket ljust och öppet kök (trerutsfönster mot svandammsparken). Ny kyl/frys och ugn. Via köket gick jag sedan genom en öppning mot ett sovrum med plats för hur stor säng som helst. Naturligtvis badade även detta rum i solljus som sken in från svandammsparken.

Vad fan är det frågan om, tänkte jag stilla och såg mig behärskat om. Endast en av de andra jävlarna här på visningen har har längre kötid än mig, det hade jag noterat på HSBs hemsida. Utbytte någon artighetsfras med en solglasögonbeprydd donna (lghtn var som sagt mycket ljus) samtidigt som jag undrade om det möjligtvis kunde vara hennes kötid som stod emellan mig och denna dröm. Hon upprätthöll en stoisk fasad och kanske tänkte hon samma sak som jag: må den tursamme faan som är etta på denna lägenhet ha betalningsanmärkningar, en skitlön eller något annat som diskvalificerar denne från möjliga spekulanter, för den här lägenheten är det ingen vettig människa som frivilligt tackar nej till.

Trots detta började jag senare på kvällen att i tanken inreda lägenheten, funderade ut vilka prylar som borde köpas på blocket. Nån kul soffa, ett köksbord, bokhyllor, ett soffbord och annat som kunde rymmas.

Jag tackade naturligtvis ja samtidigt som jag mindes de gånger man hört: -ja, jag var nr 10 (välj valfritt nummer mellan 5-20) i kön men jag fick lägenheten ändå. Bla bla...
Aha, men jag kan numera då säga: jaha, jag var TVÅA i den JÄVLA KÖN, har köat sedan juli 1980 men det hjälpte faan inte! Tanten på HSB sa att den var EN PERSON före mig som hade TACKAT JA. Aha, tack då.

Det var för bra för att vara sant. Lite för bra. Det blev en Midsom-Mardröm.

Helvetes jävla skit.

Ps. Jag fick inte heller lägenheten vid Skanstull.

Leverans direkt!

I morse ringde hantverkarna på kl 07:25. Det var bara att gilla läget och lämna lägenheten. Kändes ok med vetskapen om att det var sista gången de skulle vara där. Jag tog en lång promenad i duggregnet runt söder och kollade in koloniträdgårdarna. De ser inte mycket ut till värden så här på vinterhalvåret. Efter nästan två timmar kände jag mig hungrig och begav mig hemåt men slank in på Vetebullen på Hornsgatan (kan tänka mig att det är där någonstans Mange bor). För 39 spänn vart det god havregrynsgröt, ägg, macka med ost och kaffe. En frukost helt i min stil och riktigt mätt vart man på köpet.

När jag senare på dagen kom hem var hantverkarna klara och det hade kommit ett paket på posten. Ett par linser som jag beställde på nätet kl 16:30 igår. Snabbt! Jag vart lika imponerad förra veckan då Guitar Hero befann sig på Ica mindre en två dygn efter beställning. Tidigare erfarenheter har lite mindre positiva. I februari beställde jag böcker på Adlibris som jag skulle ha med till staterna. Kostade på mig 19kr extra för att vara riktigt säker på att de skulle dyka upp, även om den vanliga leveranstiden hade räckt. Men icke. Böckerna kom fram när jag satt på flyget och då var ändå leveranstiden typ 2-5 dagar eller nått liknande. Känns som de bara sitter och rullar tummarna på lagren tills den dagen kommer då de måste skickas iväg för att vara framme precis sista dagen. Inte konstigt att det blir försenat ibland.

Ångest

Jag har alltid tagit det där med uppsatsångest med en klackspark. Det är klart att det varit jobbigt ibland men det har för det mesta flutit på bra. I och för sig har jag inte skrivit någon uppsats på högre nivå men ändå. Nu börjar ångesten i alla fall komma krypande. Jag får liksom inte till något. Vet inte var jag skall börja och det känns bara jobbigt allt ihop. Nu har det gått snart två veckor och jag har inte åstadkommit mycket. Lösningen är säkert bara att ta tag i det men jag känner att jag måste komma på lite mer konkret vad uppsatsen skall fokusera på. Typ syfte och frågeställningar och så men det känns som jag har snor i hjärnan. Tankarna och idéerna fastnar liksom innan de kommer ut till något konkret. Shit-a-man

På spaning efter den hälsa som flytt ...

... jo, är en ömklig sjukling sedan ett par dar. Kände mig olustig redan i fredags, men i måndags blev det värre och hemgång efter lunch. Sedan dess har jag legat än i sängen, än i soffan. Radiolyssnande är ju typ det enda man orkar med när man är sjuk. Tänk på alla skröpliga, ensamma, gamla människor där ute med P1 som enda vän! Så brukar jag tänka i alla fall.

Annars är jag förbannat arg och bitter på detta med digital-tv. Och tyvärr är jag medveten om att dessa funderingar tar alltför stor plats i mitt liv just nu. Men som konsument känner jag mig lurad, ja, nästintill lite kränkt. Fi faan!

Är det inte lite lustigt det här med Absolut? Det såldes ju för 55 miljarder, tydligen att par miljarder men än vad Ford för ett par år sedan betalade för Volvo (!). Jämför antal anställda (typ tiotusentals på Volvo med ett par hundra på Absolut) och vilken produkt de tillverkar. Jag menar, hur svårt är det att tillverka lite sprit? Det kan ju halva svenska befolkningen, som en journalist syrligt kommenterade. Ergo: Det handlar helt enkelt om ett varumärke (förstås). Och då kan man ju tycka det är lite lustigt att ett statligt företag, med nykterister i företagsledningen, kan lyckas frambringa ett sådan otroligt framgångsrik produkt. Men, staten ska ju inte äga företag. Det är ju inte bra, aj aj.

Nu måste jag vila.

Ny upplaga

Igår gav jag och Lunk oss iväg till Solna hallen för att beskåda AIK mot Täby. Det blev en trevlig kväll med en del halvsnygga mål. Det var fullsatt vilket betyder 2200 personer eller nått sånt. Jag tänkte jag skulle sätta ord på vad det är för publik som går på innebandy men jag tror faktiskt inte den skiljer sig från publik på andra vanliga sportevenemang. Det vill säga lite småtöntig.

Just nu sitter jag och jobbar på tidningen. Det skall tydligen tryckas en ny upplaga och det jobbas febrilt för att få ihop det sista. Det är spännande när de gamla rutinerna ruckas och folk springer i korridorerna och skriker över kontorslandskapen.

För övrigt så har jag glömt att tacka för det underbara klippet med Bruce som tillägnades mig under min vistelse i USA. Det värmde, även om jag kanske inte visade det på rätt sätt. Klankade just ner på DJ:n som hade lagt upp denna härliga video. Tack och förlåt.

Helgbestyr

I helgen hände det som händer ganska många svenskar under sin livstid. IKEA... Jo, vi var där på en söndag men det har nog de flesta varit någon gång. Något som jag tror händer allt för ofta är att varan man söker är Tillfälligt slut och när man sedan frågar kommer varan åter vecka 765. Jag kanske låter lite bitter men det är inte första gången detta händer för mig och antagligen inte sista. Det jag sökte i helgen var ett paket med några kvadratmeter golv. Hade tidigare i veckan lagt golv utan för Arninge men insett ganska tidigt att golvet inte skulle räcka till och mycket riktigt saknades det ungefär en kvadratmeter. Söndagens mål vara således att köpa ett paket till. Tar då bilen till Barkarby. Varan är tillfälligt slut. Går och frågar den unga personalen och får beskedet att varan är utgående och det kommer inte in några fler paket. Tur i oturen så finns det tre paket kvar i Sverige och dessa finns i Kungens kurva. Det var alltså bara att köra söder ut. Efter alldeles för många timmar senare ligger golvet i alla fall klart. Det är härligt med helger på IKEA.

The semicolon is necessary; I have just proved it

Nä, själv har jag inte heller varit någon rutinerad bloggare under mars månad. Trevligt i alla fall med en inbjudan till Guitar Hero-häng; synd bara att undertecknad läste om saken först på söndag kväll (hade i och för sig hört vissa rykten).

Har varit lite sjuk i helgen: ömsom frossa, ömsom kraftiga svettningar; en ständig och outsläcklig törst; värk i leder och hufvud. Tillbringande typ hela lördagens ljusa timmar i min ofantliga soffa.

Jo, tisdagens dj-arbete var verkligen, vilket jag kunde konstatera dagen efter, en riktig kraftmätning. Var helt slut helt enkelt. Men, hur jobbigt kan det vara att flytta lite ljudfiler i iTunes? Krilles analys är för övrigt skrämmande adekvat. Jag tror för övrigt att de flesta dj:s har en viss tendens åt grandiositet och narcissism, typ. För hur viktig är man egentligen? I synnerhet när man bara spelar lite bakgrundsmusik.

För övrigt har jag läst lite om semikolon de senaste dagarna. Ett minst sagt problematiskt och omdiskuterat skiljetecken. Läs följande intressanta och roliga artiklar:

i The New York Times,

och The Guardian.

Avslutar med en spänstig Kurt Vonnegut:

If you really want to hurt your parents, and you don't have the nerve to be a homosexual, the least you can do is go into the arts. But do not use semicolons. They are transvestite hermaphrodites, standing for absolutely nothing. All they do is show you've been to college.

The DJ

Näe, jag vet inte riktigt. Hade tänkt att jobba på med uppsatsen redan från början men så blev det inte riktigt. Som tur är finns det ju några veckor kvar att rulla på. Problemet är väl att det är så lätt att skjuta upp saker och ting. För övrigt vill jag tacka vår vän Carl för ett gott jobb som dj i tisdags. Många bra låtar men kanske att jobbet steg honom över huvudet. En stoltare dj får man leta efter, he he. Dom som är sugna på Guitar Hero kan komma över på lördag.