Man vänjer sig ...

... outsägligt torftigt.

Spelar på Ljummen, onsdag. Kjell Höglund

Stalingympa

Kolla in den här länken. Fasen dom är inte kloka på den där halvön...

http://video.feber.se/feber/art/24757/att_dansa_i_grupp/

Casual friday

För någon månad sedan hamnade Bruce Springsteens låt "Tougher than the rest" påå bloggen i form av ett youtube-klipp. Jag har i samtal med Carl hyllat denna låt och den utomordentliga videon. Har ni tid över så kolla in kamerazoomningen av hans svarta blanka boots.

Förra veckan beställde jag skivan som inrymmer "Tuffare än resten" (ordagrant översatt) och har med spänd förväntan gått och hoppats på att den skulle låta lika bra på Tunnel of Love som live. Det som talade för det var trots allt att man på 80-talet hade kompetensen, den goda smaken och utrustningen för att kunna ordna en riktigt fint reverb på virveltrumman. Igår gjorde jag de första spelningarna av låten och kan konstatera att den är en aning snabbare än live, men samtidigt att den lever upp till de högt ställda förväntningarna. Ska köra den några gånger när jag kommer hem strax.

Tänkvärt om Mario

"Post 9/11 computer games have attempted to recolonise the world and make it conform to the dominant US value system. Yet a colonising impetus was present from the earliest days of computer gaming. Mary Fuller and Henry Jenkins, discussing the Japanese bestseller, Super Mario Bros (Nintendo, 1983), made that point 10 years ago: in order to progress through the game the player had to take control of virtual territory in the manner of 16th-century explorers by eliminating its inhabitants (the enemy) and collecting its resources (gold coins and mushrooms). Super Mario, the icon of computer games, has its roots in the western myth of the discovery of the New World."

ur Le Monde Diplomatique, july 2007.

På djupt vatten...

Det var finfina vindar på mälaren i lördags, räckte för en sisådär 4,5 knop, hade varit annat om vi varit ute igår. Blåsigt värre. Vad som framgår av bilderna nedan är att det var ytterst trivsamt på båten, något som Carls medhavda äkta champagne bidrog till.


Den snillrika uppfinningen självutlösaren borgade för att hela besättningen hamnade på samma bild. Alla var ungefär lika glada för det.


Senare samma dag, på kvällen alltså: jazz som krävde en del av lyssnaren. Glen Miller. Jocke tog det piano.


Nu ner i tvättstugan, bråttom.

Om döden, livet och det emellan.

Fågelhistorien var minst sagt sedelärande: tidigt på morgonen, när vi har bråttom och är på väg till arbetet råder den mest kallhamrade effektivitet och oreflekterade rationalitet. Ingen plats för plötsliga känslosvall och existentiella grubblerier. Ska döden infinna sig, ska det ske snabbt och smärtfritt.

Nåväl. Två bilder från helgens glättiga segeltur presenteras ovan. Samtliga närvarande badade.

Imorrn tänkte jag och Lunkan gå till Moderna Museet och spana in Karin Mamma Andersson. På tisdagar har de öppet till 20. Har ni lust och hinner läsa detta i tid vore det ju kul om ni hängde på.

Och på lördag är det En ljummen i gräset. Dit ska jag. För övrigt tycker jag vi borde styra upp en vinkväll nån dag.

Avslutar med en underbar låt, av ett nytt favvoband.

En fågels sista sekunder

Här om dagen stod jag i badrummet och spolade håret för att få bort den värsta morgonfrillan. Klockan var väl si sådär 06:20 och jag hör ett skrik i lägenheten. KKriiiiistofeeeeeer!!!! Jag rusar in i vardagsrummet, där jag ser att katten har fångat en liten talgoxe. Jag vaknar ur min morgontrötthet och börjar agera. Föser bort kattan, tar upp den blodiga fågeln och går ut på balkongen för att sedan dunka den till döds med en målarburk. Jag lägger den mosade fågeln i en påse och slänger alltihopa. Det finns ingen tid för eftertanke och jag måste springa iväg till jobbet.



Fågeln hade tydligen flygit in i lägenheten genom ett fönster som stod lite på glänt. Det tog bara sekunder innan katten hade gjort sitt. Tufft för fågeln men vi måste alla dö någon gång.

Söndagsskola

Det är väl lite si och så egentligen; som en berg och dalbana.

Metaforerna skrämmer, för oftast – hur banala de än ter sig – så lyckas de på något sätt bli de uttryck som klär ens inre i ord.

Jag minns en diskussion häromdagen, hur "de sista ljuva åren" minsann kunde få den mest distansterade kultursnobb att känna en portion vemod över livets olidliga korthet; hur en så förment banal låttext samtidigt tangerar livets och åldrandets existentiella problematik.

Förutom berg å dalbana, ta ett bevingat uttryck som gräset är grönare på andra sidan. Varför är det så svårt att känna tacksamhet, förnöjsamhet och, ja, helt enkelt våga stå still? Att utvecklas är – i alla fall enligt en författare jag läst – intimt förbundet med ångest. Han förordar ångesten, rent ut sagt utmålar den som kreativitetens moder, förutsättningen för den själutvecklande och självförverkligande individen.

Å jag tänker på lyckan. Eller snarare envar sin egen lyckas smed. Så förpliktigande, så krävande och ibland så outhärdligt.

Oavsett si och så, kan jag ändå se tillbaka på en lyckad helg. I synnerhet lördagens seglats, som var utomordentligt trevlig.

Misslyckades också med Simpsonsgubben.

Dagen efter

Satt här på jobbet och funderade på hur gårdagens bröllop var. Då ringde det på Sthlms Citys tipsnummer (nummret är 888888, vilket gör att många samtal endast är någon som av misstag trycker in 8 på mobilen). Nu var det i alla fall någon på andra sidan. En liten flicka som säger hej. Jag svarar med ett hej. Varpå hon säger du är en bajskorv och lägger på luren. Det hela kändes lite komiskt och jag började skratta för mig själv. En väldigt enkel tjuvringning men ändå effektiv. Barn har tydligen också ganska bra humor.

Gårdagens bröllop var en hit. Det är kul att de flesta är så glada när det är bröllop. Vigseln ägde rum i Katarina kyrka. Det var en fin ceremoni där Thomas framförde ett ljuvligt musikstycke med gitarr och sång. Sedan var det middag och fest på Södra teaterns festvåning. Den ligger ovanför Sodra bar och har en terrass med en jävla utsikt. Här nedan ser man lite av utsikten (kolla in min nya korta frisyr). Sedan var det partaj in på småtimmarna.

Inlägg från jobbet!

Det var tråkigt att det var det sista inlägget skrivet på kulturförvaltningen. Det var ett trevligt inlägg och jag röstar på att du (Lunkan) ska omvärdera beslutet.

En kort rapport från förra helgens svensexa kan nog vara på sin plats. Vissa av er kanske redan är uppdaterade men för er andra... Det var faktiskt riktigt kul. Vi var väl en sådär 9 st plus Daniel. Dagen startade med en klassisk frukost innehållande ägg, bacon, korvar, "vitabönoritomatsås", juice, bröd och kaffe. En härlig start helt enkelt. Sedan for det av till Barkaby flyfält. Daniel placerades i ett litet kolfiberflyplan som kördes av en galen engelsman som tävlade i akrobatikflygning. Efter lite drygt 20 minuters flygfärd kom de tillbaka och Daniel var vit i ansiktet och kräktes sedan upp frukosten (han sa att han tyckte det var värt det).

Efter denna goda början på dagen åkte vi till Eriksdalsbadet där Daniel fick en blå baddräkt. Sedan lärde vi oss hela bunten några enkla simhopp med hjälp av en ytterst sympatisk instruktör. Jag måste ändå säga att jag vågade och klarade mer än vad jag trott men Thomas var värst förstås. Han gjorde en bakåtvolt från 10 meter.

Sedan åkte vi vidare hem till Johan där Daniel fick sjunga in en låt. Love is in the air vart slaktad, om man säger så. Jag kanske inte är rätt man att kommentera andras sångröster med tanke på min men ändå. Kvällen avslutades sedan i Kista med grillad rostbiff och en massa bjärt och sprit. En lyckad dag helt enkelt.

Bröllopet är imorgon och jag hoppas det kommer vara lika kul. Hoppas ni får en trevlig helg allihopa.

Ja men visst var det kul, ja.

Även jag ordnade min Simpsongubbe igår men misslyckades kapitalt vid registreringsförfarandet; skiten hängde sig med följden att jag inte ägnade mer tid åt det. Det gick ju att bli ganska lik, he. Era är fina.

Har det lite körigt på jobbet med sådant som hör delårsbokslut till, så det blir inte jävligt mycket gjort på kvällarna.

Efter kick-offen med grillning vid krickans sluttande klippor så har vi faktiskt repat två gånger med Sheep Dip, gamla låtar från 2001. Se gärna hemsida med många fina bilder och en förteckning över alla de skivor vi spelat in, samt skivomslag: www.myspace.com/sheepdipallstars.

Är ganska kul att spela gitarr och en del minns man ju. Det blir ofta en rätt speciellt stämning kring och i en replokal, iallafall de sammanhang jag varit med i, där man liksom går in i ett slags trivsamt replokal-mode. Alla är lite sunkigt klädda (hoppas ingen tar illa upp) och det blir många trötta skämt som inte passar för publicering, ej sällan följda av rejäla garv. Fint.

För övrigt är detta det första inlägget som är skrivet på jobbet. Det skall kanske inte upprepas.

Sommarjobb!

Ja ni jobbar väl hela bunten, och ingen semester i sikte är det väl heller. I know the feeling. Emil du är jävligt bra som simpsonsnubbe, så bra att jag var tvungen att prova själv. Hoppas filmen blir lika rolig som det var att göra sin egen gubbe, he he.

Så här ser skulle jag se ut om jag var med i "the Simpsons" :)

Gör er egen bild på http://www.simpsonsmovie.com/main.html

Well hellooooo

Tittar lite blygsamt in i vetskapen om att jag borde tillbringat mer tid här. Nåväl, trots att min närvaro här varit mer än sporadisk tänkte jag ta mig friheten att komma med en liten rättelse, Carl. Att vara singel är ekonomiskt fördelaktigt, inget annat.

Nu till allehanda tjafs.

Glad och skön var vår käre vän midsommaren, tycker jag. Här är lite bilder från Avesta samt från debban sist (kvällen slutade med mig sovandes i en trädgård i Djursholm).

Är det nån av er som är kund hos Tele2? Åk inte till London och surfa med mobilen som Alfred gjorde. Helt bizarro!!

I går fick jag en käftsmäll 90-tal i ansiktet. Som varje hederlig människa ibland gör hade jag avnjutit tre små rätter (varför inte fyra som det brukar vara? borde anat oråd redan där...) på genomsnittlig kinaresturang. När jag ska betala med mitt kort vill dom onda satarna ha fem spänn extra. Otrevligt och olagligt kändes det som tiden flydde tio år tillbaka. Vill varken tillbaka till ett annat århundrande eller till sunkhak på ett bra tag.

Nu till allehanda säng, alldeles för sent. Avslutar med lågproduktionsvideo med fantastiska Paul Collins and the Beat - skit i 80-tals-looken - slut ögonen - lyssna på låten!

Malmökomplex?

Nog har jag blivit lite förbluffad över denna plötsliga och lidelsefulla attack på det så kalla gubbväldet här på bloggen (syftningsfel?). Jag har inte så mycket mer att tillägga och kan också tycka att detta kallbadhus mest verkar vara ett litet skämt. Men sen vill ju politikerna att Stockholm ska vara "the capital of scandinavia", å då får man väl ta till lite excentriska metoder. Sen kan det ju vara nåt slags Malmökomplex, en stad som faktiskt har ett berömt och ytterligt populärt kallbadhus, dock placerat i havet.

Det finns många nackdelar med att vara singel, både ekonomiska, känslomässiga och, ja, en massa annat. Men i förra veckan, när jag shoppade på IKEA, fick jag verkligen det heteronormativa samhällets krav inslängt i ansiktet: hur fan sätter man ihop IKEA möbler själv, i alla fall större å tyngre saker. Om vem ska man glädja sig med när man är klar, efter all svett å möda. Vem hjälper en att sätta upp böckerna i hyllan (nja, en bibliotekarie pallar väl det själv förstås).

Överst några bilder från midsommar (hur får man dem att ligga under texten?). Rätten som Lunkan syftar på är tabouleh (se bild). Gottigottgott och ofta förekommande i Malmöfalafeln.