Återvinning

Har ni också en kasse dammiga kassettband ("...ett analogt, magnetiskt, lagringsmedium för ljud och data") liggandes i nåt skåp därhemma?

Här några fler exempel på hur de kan få liv på nytt.

Ballads

I går kväll besökte jag en så kallad tryckarklubb, inhyst på ett namnkunnigt hotell i Gamla stan. Precis som namnet antyder var det enkom frågan om att dansa tryckare. Så fick jag det i alla fall presenterat för mig.

En orgie i tårdrypande ballader. I över fyra timmar spelades alla de där låtarna vi älskar att hata, eller snarare hatar att vi älskar. Själv drabbades jag vid ett flertal tillfällen av patetiska känslotillstånd och – i enstaka fall – gåshud.

Idén om en tryckarklubb tyckte jag var lysande när jag hörde talas om den. Och så här dagen efter kan jag konstatera att konceptet funkade utmärkt. Det blev ett par fina danser (plus två mindre roliga NEJ!). Och förutom den rent fysiska närheten fick man också tillfälle att konversera med en okänd individ under en avgränsad tid (d.v.s. en låt).

Nu var det tyvärr sista gången för klubben på det ställe; förhoppningsvis återuppstår den någon annanstans. Aftonen gav mersmak.

"Hellre dö med förrättat värv, än födas som jordens främsta ädling."

Disintegration

Torsdag. Klockan är kväll. Platsen är Big Ben. Biffen är alltför genomstekt (nästa gång beställer faan jag den blodig; så outsägligt torftigt och "mellanmjölk" att alltid beställa en medium).

Och helt plötsligt på stereon: "I'm goin down". En av mina all time Bruce.

Apropå Söder (Wiehe i dagens DN):

"Jag bodde på Södermalm ett tag för ett par år sen men tyckte det var ett övre medelklass-getto med färgat tjänstefolk i källarvåningarna, där döttrarna trashade ner sig och mammorna försökte se ut som sina döttrar. Fäderna såg jag inte till."

Librarian As the Lonely Ranger

Eller: "The original question is rarely the real question".

Har man tur snappar man upp lite användbara visdomsord när man går på konferens.

Ett annat tänkvärt citat som jag fångat upp nyligen är (ungefär): "Ska vi följa kartan eller terrängen". En kollega upplyste mig om att det inom militären förekom(mer) en liknande fras.

Ibland önskar jag att vore en Oscar Wilde, som – likt Lord Henry Wotton i Dorians Grays porträtt – tryfferar sin konversation med en massa väl valda aforismer.

Alltnog.

Indignation

I kväll författade jag mitt livs första text i genren "arg lapp i tvättstugan". Och jag gömde mig inte bakom anonymiteten, utan signerade med mitt fulla namn – likt de stora författarna.

Egentligen borde jag publicera brevet här i sin helhet. För aldrig har jag skrivit en text med sådan frenesi, ilska och sarkasm, samtidigt som jag – likt de stora författarna – erfor en nästan sinnlig njutning av min dräpande formuleringskonst och stilistiska begåvning.

Sen var det förstås en utmaning att skriva med penna. Bläckpenna dessutom. Förutom att jag inte äger någon skrivare hemmavid, förmodar jag att denna genre så att säga kräver ett handskrivet brev.

Nåväl. Jag orkar inte förklara vad som orsakade denna indignation. För övrigt misstänker jag att den skyldige är fastighetsskötaren.

Likt de stora författarna.

Svanesång

Freiburg, nu vet jag med säkerhet var du ligger. Tack vare Wikipedia lärde jag mig en hel del intressant om dig. Att du omges av Scharzwald, en riktigt klassisk tysk skog. Och att man kan åka dit om man läser tyska på Uppsala universitet. Verkar vara en angenäm stadsbildning; och tröttnar man på den germanska kulturen ligger både Frankrike och Schweiz nära till hands.

Sen föll det sig så lustigt att jag i dag, efter en tids grubblerier, beslöt mig för att köpa en inspelning av Händels Messias. I den rekommenderade tolkning jag inhandlade är det faktiskt Freiburger Barockorhester som står för noterna (nja, fiolerna i alla fall).

Har funderat en del över att jag lyssnar så pass mycket på sakral musik, samtidigt som jag är en i stort sett övertygad ateist. Inte för att det skulle finnas någon motsättning mellan dessa två storheter. Tvärtom.

För övrigt besökte jag den stora skivaffären på plattan i dag. Ja, ni kanske känner till att den inom kort skall försvinna? Så, realisation på hela sortimentet och en massa folk var där och fyndade. Ett par sekunder, när jag stannade upp mitt i reahetsen, slog det mig att jag fysiskt befann mig mitt i en någon slags samhällelig omvälvning. Mest kommer jag sakna den klassiska avdelningen; rykten lät dock göra gällande att den i någon form skulle flytta till den stora boklådan på Mäster Samuelsgatan.

I Love Hjo!

Lägger upp en jävligt skön låt från "tuben".



Har för mig att vi diskuterat stadsslogans tidigare, tydligen har detta inläggs titel fått bästa pris i den kategorin.(Källa Antikrundan)

Nu drar jag till Freiburg