Still alive

"Är han inte död?", kommenterade en kollega när jag tippade Eric Hobsbawm som nobelpriskandidat.

Nä, han lever faktiskt, fyller strax 94, och intervjuades häromsistens i The Observer.

En av mina stora läsupplevelser är faktiskt Ytterligheternas tidsålder (The Age of Extremes), som jag hade som kurslitteratur under min halvårslånga karriär som samtidshistoriker.

Lite kuriosa: På baksidan citeras Peter Englund, ur en bokanmälan i Expressen: "Tillochmed när han misslyckas är han strålande. Karln borde få Nobelpriset." Formulerat ett par år innan hans inträde i Akademien. Recensionen går att läsa på Den Ständiges hemsida.

Tidsreferens

Ibland känner man sig ändå lite bildad.

Satt och läste på om "oroligheterna" i Mellanöstern, och hajade till inför en mening i en artikel i The New Yorker: "each unhappy country is unhappy in its own way."

Och mindes den (ofta citerade) öppningsmeningen i Anna Karenina: "Alla lyckliga familjer liknar varandra, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt särskilda sätt."

Annars kom jag på en snillrik tidsreferens i går kväll, under påverkan av en vällagrad Amarone: att jag numera ska börja hänvisa bakåt i tiden med hjälp av apoteksmonopolet. Eller mer exakt dess avskaffande. Ungefär: "Inte sedan apoteksmonopolets avskaffande har jag..."

Ger ju liksom ens konstaterande en viss tyngd. Därtill känns tanken på ett monopol av detta slag plötsligt så obsolet och som något hemmahörande i en annan era, trots att det nu inte var så förbaskat längesedan jag gjorde mig bekant med kvarterets droghandel.

Ömson..., ömsom...

Vissa skribenter är enkla att älska. Gabriella Håkansson är en sådan. Hon skriver alltid sådär bra att man faktiskt funderar på hur och var man ska arkivera sin förgängliga och malliga morgontidning – bara för att få behålla denna oemotståndliga men ack så korta läsfrukt.

Ok, ämnet för artikeln kanske var alltför tacksamt: Dostojevskij. Men i alla fall.

Nu handlade det om en nyöversättning av källarhålsboken. Nu med titeln En underjordisk dagbok; min utgåva, som inte är sådär jättegammal direkt om jag minns rätt, heter Anteckningar från källarhålet.

Vet att jag nånstans hört Håkan Hellström hänvisa till denna klassiska jag-roman.

Nåväl. Ingen idé att jag försöker lägga ut texten här om Dostojevskijs storhet i allmänhet, och om boken ifråga i synnerhet.

Men jag ser verkligen emot Karamazov på Stadsteatern! Och hoppas att jag aldrig blir så förbittrad och magsur som källarmannen – "en chanserad tjänsteman".

Dagarna

Det är något sentimentalt över dagarna. Tidens kanske mest begripliga enhet, och den vi lättast kan förhålla oss till. Vad vet jag.

I morse slog det mig i alla fall att jag på senare tid, av olika anledningar, haft dessa melodier i huvudet.

Neil Young – One Of These Days

Queen – These Are The Days Of Our Lives

Van Morrison – These Are The Days

Lite nostalgi, melankoli och, förstås, sentimentalitet. För oss drömmare.

Strage!

I brist på nya anslag länkar jag till en av veckans höjdpunkter, Strages krönika i På stan. Denna vecka handlar det om något som berör många av oss 30 plusare. På stan

Se och lär!

Duvfa

En kurs för vår vän Emil kanske?

medborgarskolan