Wipeout!

Det här programmet kommer tydligen i en Svensk tappning snart. Efter en tung vecka kan det vara gott att se något kul.

B.H.O.

Bibliotek

Jag kanske inte är den personen i sällskapet som ska uttala mig om bibliotek men visst är det kul att låna böcker. Här om dagen började en ny kurs och det sedvanliga sökandet på libris inleddes (för övrigt en mycket trevlig sökmotor). Som vanligt fick jag några träffar och lyckades hitta de böcker jag ville ha på lite olika bibliotek. Tror för övrigt att mina klasskamrater inte är medvetna om hur lätt det är att hitta böcker på detta sätt, vilket är tur för mig. Denna gång räckte det med besök på arkitekturhögskolans bibliotek och riksdagsbiblioteket.

Det är kul att låna böcker. Bibliotek huserar ofta i fina lokaler vilket gör besöken ännu trevligare. Det finns självklart undantag och för att nämna några är socialhögskolans bibliotek som ligger i en gammal gympasal och just arkitekturhögskolans lilla krypin inte speciellt karismatiska.



Här ovan är Trinity College i Dublin som jag besökte för en 8-9 år sedan. Ni måste dock kolla vidare på länken här för att se mer berömda bibliotek. Fetalänken.

L.C.

"There is a crack in everything. That's how the light goes in"

För ett par månader sedan kom jag över en box med Leonard Cohens fem viktigaste album (urvalet kan förstås diskuteras).

Under januari har jag lyssnat en hel del på dessa; återupptäck ett par gamla godingar – till exempel The Future – och bekantat mig med mästerverket Various Positions.

Cohens röst är som alltid outsägligt djup och fordrande. Ljuv musik en mörk måndagskväll.

So long.

He he!

Bud-nostalgi

Denna till synes ganska meningslösa vecka går snart mot sitt slut. Händer det inget kul tills på måndag (vilket inget tyder på) så kommer denna vecka knappast gå till historieböckerna. Bläddrar jag dock i dessa böcker kommer jag närmast ihåg det första riktiga jobb jag fick för nu nästan 10 år sedan. Cykelbudandet var under en längre tid en del av min identitet. Den tiden är dock förbi men lite klipp kan alltid frambringa lite nostalgiska känslor.

One of those things

Det finns många ting som icke hör hemma inom medelklassen. En av dessa ting (har jag bestämt fått för mig) är majskorn på burk.

Själv har jag inget emot denna produkt. Brukar ofta förse mig med burkmajs när dagens lunch ska inmundigas.

Men samtidigt ska det mycket till (exempelvis Tacos...) innan jag bjuder på majs hemmavid. För att säga det kort: burkmajs uppfattas helt enkelt inte som speciellt distingerat och "medvetet".

Sen handlar det nog inte bara om klass. Även smaken spelar in. Många tycker att burkmajs helt enkelt är ett tråkigt och menlöst livsmedel. Därtill inte särskilt nyttigt.

Läs vidare: Smaktest.

Spruckna illusioner

Förmodligen dagens mest häpnadsväckande händelse.

Under det att undertecknad i eftermiddags spisade falukorv small det plötsligt till. Och snabbt kunde jag konstatera vad som skett: ett Iittala-ljus av finaste sort hade helt sonika spruckit (och det med besked!).

De första minutrarna betraktade jag saken med stor fascination. Undrade hur vanligt förekommande detta kan tänkas vara. (Det kan för övrigt påpekas att ljuset varit i min ägo under lång tid.)

Och jo: ljuset var tänt.

Noterat

Läste i en notis i Fokus att "det är googlandet – inte bilarna och flyget – som är den verkliga miljöboven."

Tydligen orsakar varje liten sökning koldioxidutsläpp à 7 gram. Detta på grund av den stora energi som Googles samlade datorkraft gör av med.

Vad göra?

Apropå politisk apati:

"A world war
Was announced
Days ago
But they didn’t know
The lazy sunbathers
The lazy sunbathers

The sun burns through
To the planet’s core
And it isn’t enough
They want more"

Ensamhet

"TD: Hmmm. I’d like to meet this born-free, autonomy-loving person someday. Somehow such a person sounds to me more like the Unabomber than Henry Thoreau (not that there aren’t some affinities)!"

Ur The Believer, en mysig publikation hemmahörande i San Fransciso. Resten av intervjun står att läsa här.

Tvåsamhet

Hittade en fin artikel i The New Yorker, ursprungligen publicerad 1996.

Barack konstaterar: "It's that tension between familiarity and mystery that makes for somethin strong..."

Sarah Silverman!

Jag vet att de har klippen inte purfärska men jag tycker fortfarande de är lika roliga som första gången jag såg dem. Mina Youtubefavoriter.

Whoa dude. WHOA DUDE. Whoa. Dude.

Nytt album med Animal Collective. Låt er hänföras av skivomslaget.

Tru Blood

Jag har ägnat de senaste dagarna åt att se säsong ett av HBO:s serie Tru Blood. En serie om vampyrer kanske inte låter så upphetsande men serien har verkligen sin charm. Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk till en början men jag rekommenderar verkligen serien för er som kan komma över den. Här kommer ett smakprov.



För övrigt så är jag nog med största sannolikhet också ateist. Kanske att jag börjar tro på vampyrer men jag kommer helt säkert inte ändra mitt sätt att leva efter detta.

Razumichin filosoferar...

"Pratandet är människans enda privilegium om man jämför med andra organismer. Med struntprat når man sanningen! Jag pratar strunt – alltså är jag människa. Ingen har någonsin kommit på en sanning utan att först ha pratat strunt fjorton eller hundrafjorton gånger; på sätt och vis är det alltid lovvärt."

... och konstaterar:

"Att prata strunt med egna ord är ju nästan bättre än att tala sanning med andras. I första fallet är man människa, i andra fallet är man en papegoja."

Za zdaróvja!

2009 - nu ateist på riktigt

Skriver ett första inlägg från Sundbybergs kommun och vill även jag tacka för ett trevligt nyårsfirande. Steken börjar ta slut nu eller?

Det mest nämnvärda som hunnit hända i år är att jag tills vidare betraktar mig som ateist. Det känns befriande. Inte varje dag man så att säga "byter livsåskådning", jag har dock inte tidigare betraktat mig som kristen men ändå. Frågan har kanske inte ägnats den uppmärksamhet den är värd.

Jag var inte svår att övertyga, har läst halva "Illusionen om Gud" (av Richard Dawkins) och det räcker. Tills vidare alltså. Carl läser också. Kommer att fördjupa mig i detta ämne men tills vidare är jag ateist. Skulle kännas dumt att vara troende tills vidare.
Med ateist menar jag följande (hämtat ur Dawkins bok):
"Jag vet inte säkert men jag anser det mycket osannolikt att gud finns, och jag baserar mitt liv på att han inte finns".

I denna bok finns många så kallade obetalbara citat och häpnadsväckande fakta för den oinvigde. Den är skamlöst underhållande och rekommenderas varmt. Dawkins betraktar biblarna med samma skepsis som en sund historiker betraktar Herman Lindkvists skrönor. Och varför ska man inte göra det?

Jag tror att gud inte finns.

Gott nytt 2009!

2009 here we go!

För min del så flöt jul och nyår förbi som det brukar göra, dvs lite för fort. Kallt och snöigt Dalarna kombinerades med ett nyårsfirande i den kungliga huvudstaden. Måste passa på att tacka alla medverkande på nyår, det var himla trevligt. Lägenheten höll för trycket denna gång och det var faktiskt inte så mycket att diska och städa (ingenting i jämförelse med ryssfesten). Nog om förra årets bravader, ett nytt år har inletts med sedvanliga löften och groende ångest. För mig inleds allt för ofta de nya åren med ångestkänslor. Det känns som att det borde vara det omvända där man har förhoppningar och ser möjligheter men så är det inte för mig.

Puh! Jaha, då var det året förstört. Nä, skämt och sido är det någon som kan försöka sia om det kommande året? Kom helst med något positivt att se fram emot annars orkar jag inte ta tag i sista terminen i plugget.


2009?

Most of the time

Det finns en hel del exempel på sådana här tårdrypande filmklipp på YouTube. En vacker låt om kärlek/vänskap/saknad etc i kombination med en låt om dito etc. Ja, ni förstår.

Filmsekvensen känner ni förstås igen, rösten likaså. Låten kommer från Bob Dylans strålande album från 1989, Oh Mercy, en skiva jag har lyssnat mycket på den senaste tiden. Låttexten är så sorglig och drabbande i sin enkelhet, som så många av Dylans texter på detta album. En tanke går också till Jim Carrey och hans lysande rolltolkning i denna film. Men när får vi se honom i ett sådant här minnesvärt drama igen? 

I brist på annat...

...vettigt att meddela bidrar jag med ytterligare ett citat (ur Peter Englunds senaste):

"Men nu är krig en gång för alla paradoxala och djupt ironiska företeelser som inte sällan förvandlar det man vill bevara, främjar det man vill förhindra, raserar det man vill skydda."